Annons

Annons

En läsare berättar: ”Jag var sexmissbrukare”

Först när hon gick i terapi insåg Linn vad som var fel i hennes liv. Varför hon sökt sig till känslokalla män – och varför hon förväxlat kärlek och sex.

Dela
(49)

sexmissbrukare

Linn sökte kärlek och närhet, men fick bara sex.

Jag är mellanbarn med en äldre och en yngre syster.
Mamma var damfrisörska och pappa var först polis, senare
civilanställd militär. Han var hård på ytan, men också mycket känslig. Han var livrädd för både kroppslig och känslomässig närhet, utom när han hade druckit och det var fest. Då tog han upp mig i sitt knä, kramades och kallade mig sin ”lilla solstråle”, och jag var överlycklig.

Annons

Innan jag började skolan var jag ofta med honom på jobbet och på morgnarna åt vi frukost på marketenteriet och jag fick niga och hälsa på de andra militärerna. Jag minns att han såg stolt ut när han talade om att jag var hans lilla mellanflicka.

Hemma var han precis tvärtom. Jag har alltid haft en stark vilja och den skulle pappa tukta. ”Din vilja sitter i skogen”, sa han, eller: ”Nu gör du som jag säger, annars ska du få se på 
andra bullar.”

De bullarna bestod av rapp av ett björkris som han använde på min bara stjärt. Det sved och gjorde ont men jag tänkte att jag inte skulle fälla en tår, så jag knep bara ihop munnen och väntade på att det skulle ta slut.

Riset hängde i en kedja intill ventilen ovanför spisen i köket, och mamma berättade att jag kom hem en gång med ett björkris och gav till henne.

– Vad ska jag med det till? frågade hon.

– Det ska ni ha och ge mig smisk med när jag är dum, svarade jag.

Det här berättade hon för mig när jag var vuxen och sa i samma mening att hon tyckte att det var sött på något vis.
Var hon såg det söta kan jag inte förstå. Var fanns hon när pappa gav mig smisk? Hon
måste ju ha vetat om vad han gjorde.

Pappa och jag var ofta osams och jag sa alltid emot honom, och när jag var i tolvårsåldern slutade han slå mig med riset. En och annan örfil fick jag i stället ta emot och jag slog också tillbaka om jag kom åt.

Rädd för närhet

När jag var 15 år träffade jag mannen som är pappa till mina barn och en förlängning av min egen pappa. Han slogs inte, men var lika avstängd och rädd för närhet och att visa känslor. Han tryckte ner mig genom att tala om att jag inte hade någon smak och sa att det bara hoppade grodor ur min mun.

Han sa också att det att vi hade många vänner berodde på att han var så trevlig. Under många år trodde jag på det och kände mig som om jag inte var något värd. Efter skilsmässan sa våra vänner att det var för min skull som vi träffades och att det var mig de tyckte om.

Jag hade ofta ångest och mådde dåligt, men var en riktig hönsmamma och tog väl hand om mina barn och gav dem mycket kärlek. Jag blev en som var alla till lags och tänkte mer på andra än mig själv.

Jag bjöd på middagar och passade andras barn utan att nästan aldrig få något tillbaka. Jobbade och skötte barnen. Saftade, syltade och bakade och kunde inte tänka mig att inte ha något bröd till kaffet att bjuda på om det kom någon oförhappandes.

Efter många år började jag läsa böcker om relationer och om människors beteenden och det var då jag började förstå att något var fel. Jag gick i terapi 
i två år och tog mig sedan ur 
äktenskapet.

Levde loppan

Då började en period av att leva loppan och ta igen alla åren från 15 års ålder då jag träffade barnens pappa.
Jag hade ju aldrig levt som en normal tonåring utan började nu mitt vilda uteliv samtidigt som jag pluggade och jobbade extra.

När barnen var hos sin pappa var jag ute på krogen och på olika dansställen. Jag kände aldrig att jag trivdes men fortsatte ändå gå ut för att vara andra till lags. Jag kände aldrig efter vad jag ville utan hängde bara med, för jag var ju van sedan jag var liten att stänga av mina känslor.

I drygt två år jobbade jag, pluggade och sprang ute och träffade många män. Jag sökte kärlek, men hade sex och förväxlade det med kärlek.

Efteråt har jag förstått att jag var sexmissbrukare. Jag hade en del förhållanden som var destruktiva. Det var alltid jag som gjorde slut.

Jag jobbade som mentalskötare och kände igen mig själv i många pati-
enter. Efter ett par år började jag må riktigt dåligt och planerade att ta mitt liv. Då blev jag rädd och tänkte på mina barn och ringde till en psykiatrisk klinik och fick komma redan dagen därpå.

Smärtsamt och svårt

Jag fick träffa en kurator och terapeut som jag fick mycket hjälp av. Det var bra att det var en man för det var ju män som var mitt problem, men också mycket smärtsamt och svårt. Mitt problem var ju att i stället för att prata med män så såg jag till att det blev sex.

Där gick jag i ett och ett halvt år, och det kom fram sådant som jag egentligen visste om men hade förträngt.
Jag hade blivit utsatt för ett sexuellt övergrepp av en bekant till familjen. Det var en man som var 20 år äldre än jag som då var tolv år gammal.

Han var precis som förövare är, jättesnäll, och bjöd mig på god mat, läsk och godis och tog med mig på roliga saker. Han var alltid glad, snäll och rolig och jag tyckte mycket om honom.

Men när jag sov över där en gång vaknade jag av att han hade handen innanför mina byxor. Jag reagerade först sunt, och klippte till honom. Då började han gråta och bad om förlåtelse och sa att han trott att det var hans fru som låg där.

Jag fick dåligt samvete för att jag klippt till honom så att han grät och tänkte: Stackaren, han trodde att det var hans fru. Så var det ju inte, men det jag trodde då.

Blev våldtagen

Ännu en händelse kom upp 
under terapin, och det var en våldtäkt när jag var 15 år då jag och min syster varit ute med två killar som körde oss hem. Då tog jag på mig skulden eftersom jag självmant stannat kvar i bilen när de lämnat av min syster utanför vår port. Det blev alltså mitt fel att jag blev våldtagen för att jag inte gick ur bilen som hon gjorde.

En av killarna frågade om jag inte kunde åka med och som vanligt vågade jag väl inte säga nej. De körde till en liten skogsväg och den ena killen gick ur bilen och den som var kvar började slita i mina kläder. Jag stretade emot allt vad jag orkade, men han lyckades fullfölja våldtäkten.

Tack och lov så var det bara han och inte båda två. Sedan skjutsade de hem mig och släppte av mig utanför porten.
När jag kom hem så kände jag mig äcklad och tvättade mig flera gånger i underlivet, men berättade inget för någon förrän jag var vuxen.

Följer mitt hjärta

Eftersom jag fick stryk när jag sa nej eller opponerade mig så blev jag en person som fortsatte att vara andra till lags. Min pappa som jag älskade var känslomässigt avstängd och därför sökte jag mig till män med samma egenskaper och var dem till lags.

Det var mitt fel att jag blev våldtagen eftersom jag åkte med i bilen. Det var också mitt fel som klippte till mannen som begick övergreppet, för han trodde ju att jag var hans fru.

Jag sökte mig till män som var känslomässigt avstängda och blev avvisad själsligt, precis som jag blev av min pappa. Jag sökte kärlek från män men fick sex och trodde att det var kärlek.

I terapin fick jag gå igenom känslorna precis som det kändes när det hände. Terapeuten var en räddande ängel som hjälpte mig att komma åt mina känslor och bearbeta det som hänt.

Jag har efter terapin jobbat mycket med mig själv och kommit ut som en frisk person med mycket livsglädje och kärlek. Jag har lärt mig att säga nej och att följa mitt hjärta.

Min gåva jag fått av allt som hänt är att jag utvecklat en otrolig lyhördhet och känslighet och också lärt mig att lyssna på mina känslor och att följa dem.

Det händer någon gång att jag försöker trycka undan obehagliga saker, men jag känner genast i kroppen att något är fel och tar då itu med det direkt.

Så trots allt så är jag glad över mitt liv och den kvinna jag är 
i dag.

Linn

 

Läs mer

Yvonne utsattes för sexuella övergrepp som barn

Vi anade aldrig att vår vän var pedofil

Ayse sextrakasserades i 20 år

Vill du dela med dig av din berättelse? Fyll i formuläret här eller mejla oss här!


Läs mer om:

Dela
(49)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…