Annons

Annons

En kram kunde betyda allt när Linda var flyktingvolontär

Bilderna från tv-nyheterna fick Linda att resa till den grekiska ön Samos och arbeta som volontär. Mötet med alla rädda, ledsna och utmattade flyktingar blev en chock – och en påminnelse om hur lyckligt lottade vi är i Sverige.

5
Visa bildspel

/
Linda var flyktingvolontär i Grekland
Linda var flyktingvolontär i Grekland
Linda var flyktingvolontär i Grekland
Linda var flyktingvolontär i Grekland
Linda var flyktingvolontär i Grekland
...
Visa mer

När antalet flyktingar som riskerade sina liv i dåliga båtar på väg över Medelhavet ökade dramatiskt förra hösten följde Linda Åkesson nyhetsrapporteringen med känslor av förtvivlan och maktlöshet. Hon tyckte att det kändes fruktansvärt att människor som flydde från krig hamnade i en dödsfälla.

Annons

Bilden på den drunknade flyktingpojken Alan Kurdi fick henne att bestämma sig för att själv göra en insats för människorna på flykt.

—Jag kunde inte komma på någon ursäkt för att inte åka till Grekland och hjälpa till, säger Linda, 26 år, när vi träffas hemma hos henne i Vellinge utanför Malmö.

—Jag hade tid eftersom jag var student och hade en del sparade pengar som jag kunde använda.

Linda letade information på Facebook och kom i kontakt med den danska sjuksköterskan Signe Dalsgaard Jakobsen. De bestämde sig för att tillsammans åka till den grekiska ön Samos och arbeta på en klinik där Signe arbetat tidigare. Den drevs av en fransk välgörenhetsorganisation i samarbete med grekiska myndigheter.

Släkt och vänner donerade

Linda skrev om sina planer på Facebook och bad släkt och vänner att donera pengar till hjälparbetet och fick ihop 15 000 kronor. I slutet av oktober steg hon i land på Samos för att arbeta som volontär i Malagarihamnen, färjeläget där båten till Aten avgår. Hamnen hade blivit ett gigantiskt väntrum för flyktingar som skulle registreras för att kunna resa vidare.

Trots att hon försökt föreställa sig vad som väntade blev mötet med flyktingarnas kaosartade verklighet en chock.

—Det var över 5 000 människor på ett område som var anpassat för 300. Överallt låg en stank av sopor, urin och avföring. Det fanns bara två toaletter där, berättar Linda.

Barackerna med sovplatser räckte bara till ett fåtal, de som hade råd skaffade tält men många var hänvisade till att sova direkt på asfalten. Folk fick lägga sig tätt ihop för att hålla värmen de kalla höstnätterna. Föräldrar gjorde vad de kunde för att skydda sina barn. Det var ont om mat, vatten, täcken, kläder, skor och blöjor.

—Många kom direkt från båtresan och hade bara blöta kläder, men det värsta var att se alla barn som gick barfota bland smuts och sopor. Det kändes hemskt att det här blir en del av deras barndom, att det här blir minnen som de alltid bär med sig.

Blev starkt berörd

Linda arbetade med att dela ut skänkta kläder, skor, mediciner och mat. Det var också det hennes egna och hopsamlade pengar gick till. Arbetet var väldigt svårt.

—Hur fördelar man 30 täcken till 2 000 frysande människor? Det blev köer, trängsel och slagsmål.

Nu var det inte ett inslag på tv-nyheterna som tog slut efter ett par minuter utan Linda befann sig mitt i flyktingarnas fasansfulla verklighet och det berörde henne starkt.

—Det var så ovärdigt. De här människorna hade ju inte gjort något för att förtjäna den hemska situationen och de var extremt utsatta.

Linda såg människor som var rädda och ledsna, utmattade och oroliga, handfallna och apatiska. Själv försökte hon fokusera och arbeta så mycket hon orkade och hjälpa så många hon kunde. En stor upprördhet och ilska över situationen hon mötte gav henne energi.

Hon upptäckte också att man kan hjälpa med mer än det materiella.

—En kram betyder jättemycket.

Under Lindas tid i Malagarihamnen inträffade flera drunkningsolyckor ute till havs. Själv mötte hon Maher och hans treårige son Mohamed, som överlevde medan Mahers fru och två andra barn drunknade.

—Båten sjönk bara 25 meter utanför kusten. Det var så hjärtskärande att de var så nära räddningen och ändå inte klarade sig. De måste ha känt hoppet tändas när de närmade sig land och så gick det så illa, säger Linda som engagerade sig för pappan och hans lille son.

—Vi fick ett speciellt förhållande och har fortfarande kontakt. De ska nu återförenas med släktingar i Tyskland.

—Det som påverkade mig mest var nog sorgen hos dem som överlevt. Deras sorg var så stor och de var ensamma och utlämnade i ett främmande land när de drabbades av tragedin.

Åkte tillbaka till Samos

Efter tio intensiva dagar med hjälparbete återvände Linda hem till den svenska vardagen och det var känslomässigt omtumlande och tufft.

—Det kändes så orättvist att jag kunde välja att åka därifrån. Flyktingarna kunde inte det, trots att de inte orkade eller stod ut med att vara där längre. Jag känner mig både tacksam och ödmjuk för att jag har haft turen att bli född i Sverige.

Det tog tid att bearbeta alla känslor och så småningom mognade beslutet att göra en ny resa till Samos och Malagarihamnen. Med nya insamlade pengar åkte Linda åter till den grekiska ön i januari.

—Det hade skett många positiva förändringar. De fanns fler sovplatser, fler toaletter och tvättmöjligheter. Det var inte längre kaos utan organiserat och värdigt. Hjälpen nådde fram och jag kände hopp.

Linda följde med Gula båtarna ut och var med och räddade flyktingar som tagit sig i land på en klippa. För flyktingarna fortsätter ju att komma och kanske blir de ännu fler framöver. Många fler kommer att riskera livet i dåliga båtar på flykt undan krigets fasor.

Behovet av frivilliga hjälparbetare fortsätter att vara stort det också. Linda funderar på om hon ska göra en tredje resa till Samos eller om hon ska stötta hjälporganisationer ekonomiskt hemifrån.

—Jag tycker att vi som är så privilegierade är skyldiga att hjälpa dem som är mindre lyckligt lottade. Det finns många sätt att engagera sig, säger Linda och beskriver sin egen hjälpinsats så här:

—Jag gjorde kanske inte någon skillnad i det stora hela, men för några enskilda gjorde jag skillnad. De fick en strimma hopp i mörkret.

 

Fotnot: Gula båtarna räddar flyktingar på Medelhavet. De bemannas av Sjöräddningssällskapet och finansieras av Schibsted Sverige samt av bidrag från företag och privatpersoner.

 

Text: ANETTE BÜLOW FOTO: GUGGE ZELANDER, LINDA ÅKESSON, JOAKIM BROSTEN, SIGNE DALSGAARD JAKOBSEN

LÄS MER:

Som djurvolontär gör Birgith skillnad

Irenas resor förändrar livet för barn med gomspalt

Ulf och Camilla reste till Afrika som volontärer

 

Vill du arbeta som volontär?

Ta kontakt med etablerade hjälporganisationer eller sök information via Facebook. Linda tipsar om det danska nätverket Venligboerne/Friendly Humans Samos som delar ut matpaket, kläder, skor och hygienartiklar till flyktingarna på Samos. Läs mer om deras verksamhet på Facebook www.facebook.com/SamosAidNow/

 

Läs också:

Dela
(157)

Annons

Annons

Annons


Annons


Annons

Laddar nästa sida…