Annons

Annons

En dag satt min mobbare i väntrummet

Under gymnasiet frystes Victoria ut, hon var "svartskalletjejen" som det aldrig skulle bli något av. Först många år senare fick hon upprättelse när hon återvände som färdig tandläkare – och en av hennes värsta plågoandar en dag satt i väntrummet...

Dela
(479)

4
Visa bildspel

/
Victoria tandläkare
Victoria tandläkare
Victoria tandläkare
Victoria tandläkare
...
Visa mer

Det räckte inte att Victoria Broman lärde sig svenska rekordsnabbt. Hon såg annorlunda ut och hade en brytning. Mer behövdes inte som skäl för att göra hennes liv till ett helvete under gymnasieåren i Vänersborg.

Annons

Men allt började i Iran strax efter revolutionen 1979. Victoria växte upp i en modern familj med en hårt arbetande pappa. Hon hade tre syskon, två äldre systrar och en lillebror som var en riktig sladdis, elva år yngre. När hon var sju hade hon ännu aldrig burit slöja, men revolutionen förändrade allt och snart kunde varken hon eller hennes systrar vistas utomhus utan täckt hår, långärmat och täckande klädsel.

Gilla Hemmets på Facebook

—Ayatollorna ändrade reglerna över en natt, berättar Victoria.

I skolorna skildes pojkar och flickor åt. De som motsatte sig de nya lagarna straffades hårt. Livet fick anpassas. När sedan kriget med Irak kom blev det ännu värre.

—Jag minns sirenerna som varnade för bombanfall. Det går inte beskriva om man inte varit med om det själv. Det där hemska ljudet, fönster som krossades och ingenstans att ta vägen. Vi hade inte ens en källare. Men min pappa sa att det viktiga var att vi höll ihop. Då fick vi dö tillsammans om något skulle hända.

—Jag hade flera vänner som skadades eller dog under de åren.

Skickades till Sverige

Victorias föräldrar började förlora hoppet om en framtid för sina barn, men de tänkte inte ge upp. Genom vänner fick de höra talas om Sverige och det beslutades att Victorias äldsta syster skulle skickas dit tillsammans med en annan familj som skulle fly. Själva kände de att de var för gamla för att börja om med nytt språk och nytt land.

—När vi förstod att det gick bra i Sverige så skulle jag och min andra syster också fly. Min pappa anlitade samma flyktingsmugglare som första gången, säger Victoria.

Men denna gången blev det krångligare och de fastnade i Turkiet i flera månader.

—Det var ändå bättre än Iran. Det första jag gjorde var att slänga slöjan. Det var en enorm frihet när jag lät den sakta glida av, ler Victoria.

Hon och systern bodde i ett enkelt rum tills den dag då smugglaren dök upp igen med deras pass, flygbiljetter och visum.

—Vi var rädda att han bara försvunnit, så det var en underbar dag.

Ensam flykting i klassen

Snart stod systrarna på Arlanda. De blev förhörda av polisen och var rädda för att bli hemskickade. Den första tiden bodde de på en flyktingmottagning men snart gick flytten till Säffle eftersom deras äldsta syster bodde där. Efter bara sex månader fick sedan Victoria uppehållstillstånd och blev erbjuden att flytta till Vänersborg för där var kortast kö till bostad.

—Jag började först i en förberedande klass, men jag kunde redan mycket och fick börja i gymnasiet ganska snabbt.

Det blev inte så bra. Victoria var ensam flykting i klassen.

—Jag såg ju annorlunda ut. Min kläder från Iran var inte direkt moderna, mitt krulliga, mörka och långa hår gjorde att jag stod ut. Dessutom bröt jag ordentligt och när jag öppnade munnen skrattade alla. Det var hemskt, berättar Victoria, som utan föräldrar att komma hem till efter skolan fick klara pressen själv.

Hon satt ensam i matsalen och enda gången någon tilltalade henne var en gång på bussen.

—Hon viskade för att ingen skulle upptäcka det och tro att vi var kompisar, att den där svartskallen kände henne. Efter det höll jag mig än mer för mig själv.

Victoria kämpade för att hålla uppe en fasad, men hela tiden hände det något. En dag fick hon en hink med vatten över sig.

—Jag blev genomblöt. Killarna skrattade och ingen kom till min hjälp. Jag grät och sprang hem, och ingen vuxen tog händelserna på allvar. Det var pojkstreck som jag inte skulle bry mig om. Ändå var tjejernas utfrysning det värsta. För den syntes ju inte alls.

Victoria berättade inget för sin mamma och pappa och hon höll god min inför sina systrar. De hade ett helt annat liv, med vänner som de bjöd hem. Det gjorde inte självförtroendet bättre.

Men Victoria var ihärdig och tog till slut studenten.

—Jag kan fortfarande inte förstå att ingen vuxen på skolan reagerade. Jag kommer att bära med mig det som hände hela livet, precis som alla andra som blivit mobbade.

Efter skolan flyttade Victoria till Göteborg och fick jobb på McDonald’s.

—Det var ett jättebra ställe för mig, glatt och lättsamt. Jag jobbade alla tider jag fick, kände mig behövd och fick kompisar.

Hon läste upp betygen och sökte därefter in på tandläkarutbildningen.

—Jag trodde verkligen inte att jag skulle komma in, men det gjorde jag.

Ungefär samtidigt fick hon upp ögonen för grannen i trappuppgången och de flyttade ihop, gifte sig och fick dottern Olivia.

Rakryggad genom stan

Som färdig tandläkare var det till en början lite ont om jobb och därför fick hon ta en tjänst på folktandvården – i Vänersborg. Därmed var hon än en gång tillbaka i staden där hon gått i gymnasiet, och det var något av en revansch att återvända dit som tandläkare.

—Det kändes underbart. Jag var svartskalletjejen som det aldrig skulle bli något av, som skulle sänka medelbetyget i klassen.

—Jag glömmer aldrig när tjejen som varit värst mot mig i skolan kom in på mottagningen. Hennes glåpord om svartskalle ekade i mina öron. Hon bara gapade och blev högröd i ansiktet när hon såg mig. Det märktes att hon kände sig obekväm när hon sa: ”Oj, har du blivit tandläkare!” Jag kände direkt att den här gången var det jag som hade övertaget, säger Victoria.

Hon kunde gå rakryggad genom stan. Ryktet spred sig sedan snabbt och Victorias gamla historielärare tog kontakt med henne.

—Hon ville att jag skulle föreläsa om mitt liv, men jag var inte mogen för det då. Kanske blir det längre fram.

I dag driver hon egen mottagning mitt i Lerum. Dottern Olivia, 9 år, har fått två syskon i Filip, 5 år, och Isabella, 3 år.

—Jag har en underbar man som tagit hand om dem mycket, att starta eget tar tid. Men de är intresserade av vad jag gör, tittar på tänder, som Filip säger.

Victorias pappa dog 2012, men hann vara med om hennes framgångar.

—De var mycket stolta båda två. Min pappa sa alltid att man inte ska vara beroende av en man, inte bara vara hemmafru. Så han var nöjd, ler Victoria.

 

Text: Susanne Stamming

Foto: Susanne Stamming, privata

 

LÄS MER:

Veronica mobbades under hela skoltiden

Christina blev mobbad av chefen

Rickard Söderberg tystnar inte – trots hot och mobbning!


Läs mer om:

Dela
(479)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…