Annons

Annons

Emma hittade själv våldtäktsmannen

Emma blev överfallen och våldtagen på en mörk stig efter en utekväll på stan med sina vänner. Polisen kunde inte hitta gärningsmannen. Nio månader senare hittade Emma själv våldtäktsmannen – och fick honom dömd. Särskilt en detalj var avgörande.

Dela
(0)

3
Visa bildspel

/
Emma hittade själv våldtäktsmannen
Emma hittade själv våldtäktsmannen
Emma hittade själv våldtäktsmannen
...
Visa mer

 

Det var tisdagen den 16 december 2014. Klockan var runt 19.30 och Emma var på väg hem efter att ha handlat julklappar med en väninna. Plötsligt gick det kalla kårar nerför hennes rygg och en märklig känsla spred sig i kroppen. Ett par meter framför henne gick en man som verkade bekant. Men varför?

Annons

Nio månader tidigare, i mars 2014, blev Emma utsatt för en brutal våldtäkt när hon en mörk och kall natt var på väg hem efter en utekväll på stan. Hon bestämde sig för att gå hem till en vän men gick vilse när hon tog fel på gatorna.

En man erbjöd sig att visa henne till rätt adress, han bodde nämligen själv på gatan hon skulle till sa han på engelska. Han verkade snäll och vänlig. De pratade och skrattade. Men plötsligt, som en blixt från en klar himmel, förändrades situationen.

Mannen slog henne i tinningen och hon föll omkull på gatan utan att hinna ta emot. Hon reste sig omtumlad upp och träffades av ännu ett slag.

Det var ett minne från våldtäkten som gav Emma en märklig känsla nio månader senare. Plötsligt kom hon ihåg det. Mannen framför henne haltade på höger ben.

—Det är han, viskade hon till sin väninna.

—Är du säker? frågade väninnan som genast förstod vem hon menade.

Emma nickade. Hon behövde inte ens fråga väninnan om de skulle följa efter honom. De inledde genast förföljandet medan mannen verkade följa efter en kvinna som gick framför honom.

Mardrömmar varje natt

Domen har nu fallit. Gärningsmannen var en 32-årig man som befann sig illegalt i Sverige. Han dömdes till fängelse i tre år och nio månader samt utvisning i tolv år. Dessutom ska han betala 83 183 kronor i skadestånd till Emma.

Emma vill nu berätta sin historia eftersom hon vägrar att skämmas och hon hoppas att det hon har varit med om kan hjälpa andra i samma situation.

—Det är ju inte jag som har gjort något fel. Det värsta är att min historia inte är unik. Det här är ju något som händer överallt, varje dag, säger hon.

Våldtäkten har förändrat hennes liv för alltid. Varje natt har hon mardrömmar, hon vågar inte gå ensam på stan och hon lider av posttraumatiskt stressyndrom. Olika småsaker i vardagen påminner henne ständigt om den natt då hennes liv låg i en främmande mans händer.

Hon trodde att hon skulle dö när hon låg där på marken och tänkte på sina föräldrar, sina vänner och sin familj. Emma minns varenda detalj från våldtäkten. Han verkade vara en helt vanlig, trevlig man. Han svarade på frågor och verkade normal. Det var först när hon misstänkte att de gick åt fel håll och hon inte längre ville följa med som han förändrades.

—Plötsligt tog han min vattenflaska. Jag sa: ”Vad gör du?” Han svarade: ”Jag ska dricka”, berättar hon.

De kom därefter till ett mörkt område med en cykelbana och en fotbollsplan och där satte sig mannen på en bänk och tog sig på benet. Han förklarade att han hade ont och frågade om hon inte kunde massera honom. Emma försökte prata sig ur situationen och sa att hon skulle gå hem till sin pojkvän. Mannen svarade att hon som kvinna borde se upp med att gå ensam.

Plötsligt började han ställa frågor om hennes familj och berättade att han själv hade en flickvän.

—Vi har haft sex två gånger i dag, tillade han.

När Emma sträckte fram handen för att säga hej då drog han henne intill sig och började kyssa henne och slicka henne i ansiktet.

—Jag började skratta eftersom jag blev så överraskad, säger hon.

Pang! Plötsligt kom det första slaget. Sedan nästa. Han tog handbromsen som hängde löst på hans cykel och slog henne med den så att hon fick ett sår i huvudet. Han sparkade henne hårt i sidan så att hon tappade andan. När hon försökte krypa därifrån tog han tag i hennes hår.

—Jag förstår vad du vill, slå mig inte mer, fick Emma fram.

Han tvingade henne att ta av sig byxor och skor och därefter kände hon inte något. Inte fysiskt. Hon var bara närvarande mentalt.

—Jag låg bara och memorerade hur han såg ut. Det står Custom på tröjan tänkte hon om och om igen.

Mannen var omkring 180 centimeter lång och hade stora, mörka, utåtstående ögon. Han hade mörkt hår och var nyrakad. Hon la märke till att hans hud var rynkig och att han såg sliten ut. Han var runt 30, men såg ut att vara minst 40. Och så var det den ljusblåa tröjan med vit text.

Hotades till livet

I dag mår hon illa när hon tänker på hur lugn han var under våldtäkten. Han verkade varken stressad eller nervös.

—Om du säger ett ljud slår jag ihjäl dig, viskade han flera gånger, och Emma tvivlade inte på att han menade det.

Innan han sedan cyklade därifrån hotade han henne:

—Nu ska du sitta kvar här tills jag kommer tillbaka. Och om du inte sitter här likadant slår jag ihjäl dig.

—När kommer du tillbaka?

—Det vet du inte. Om två minuter, om tjugo minuter eller om en timme. Du sitter kvar annars slår jag ihjäl dig.

Innan han försvann tog han hennes p-piller och telefon. Kort därefter fick Emma hjälp av ett ungt par som bodde i en lägenhet 50–100 meter från brottsplatsen. Hon klättrade upp på deras balkong och låg där och tryckte i två minuter innan hon bankade på fönstret och ropade på hjälp. Det var två minuter som kändes som en evighet, berättar hon, men hon ville vara säker på att hon var ensam ifall det inte var någon hemma i lägenheten.

Polisen säkrade dna från gärningsmannen på vattenflaskan, på en cigarettfimp och från hans sperma. Trots det tog det nio månader tills han greps.

Emma kontaktade polisen då hon kände igen våldtäktsmannen på stan och åtta minuter senare kom två poliser och grep honom. Sedan gjordes ett dna-test och det visade sig att det matchade.

Vid rättegången förnekade mannen brott. Han påstod att Emma hade velat ha sex med honom. På frågan varför han tolkade det så svarade han att hon hade utsläppt hår. Den förklaringen innebar inte att han frikändes.

—Jag tycker att sex år borde ha varit ett rimligt straff, säger Emma angående domen. Men egentligen räcker det inte med fängelse. Han kommer alltid att vara ett monster och jag undrar vem som blir hans nästa offer.

Hon inser att hennes liv har förändrats för alltid, men hoppas att hon en dag är så stark att hon kan hålla föredrag och hjälpa andra i samma situation.

—De ska få veta att det finns hjälp att få, säger hon.

Emma heter egentligen något annat.

 

Läs mer: 

Eija blev våldtagen som 15-åring

Nu vågar Emma äntligen känna tillit igen

Jag lever med skyddad identitet

 

Av Mikkel Milsgaard

Svensk bearbetning: Anette Bülow

Foto: Morten Mejnecke och privat


Läs mer om:

Dela
(0)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…