Annons

Annons

Elaine Eksvärd: Jag vill inte vara tyst längre

Övergreppen var länge Elaines och pappans hemlighet och hon manipulerades att hålla tyst. Nu bryter hon tystnaden och berättar om sin svåra uppväxt i en ny bok.Jag hoppas att jag kan göra skillnad för utsatta barn!

4
Visa bildspel

/
Elaine Eksvärd utsattes för sexuella övergrepp i barndomen
Elaine Eksvärd utsattes för sexuella övergrepp i barndomen
Elaine Eksvärd utsattes för sexuella övergrepp i barndomen
Elaine Eksvärd utsattes för sexuella övergrepp i barndomen
...
Visa mer

Elaine Eksvärd är retorikexpert. I radio och tv kommenterar hon ofta politikers uttalanden och hon har skrivit flera böcker i ämnet. Hon är en van talare och föreläsare som vet hur man når fram med ett budskap.

Annons

Under sin uppväxt utsattes hon för sexuella övergrepp. Det har hon hållit tyst om – ända tills nu.

—Jag vill inte vara tyst längre. Tystnaden är pedofilens bästa vän. Tre barn i varje klass utsätts för övergrepp. Det är dem jag skriver för och för att göra vuxna medvetna. Ingen ska behöva uppleva det som jag gjorde, säger Elaine när vi pratas vid.

Boken heter Medan han lever (Forum förlag) och skildrar hennes svåra uppväxt med en pappa som regelbundet förgrep sig på henne. Hon bestämde sig för att berätta sin historia för två år sedan i samband med att hennes pappa skickade en länk med ett porrfilmsklipp. För vilken gång i ordningen sedan hon blev vuxen minns hon inte. Men det blev droppen. Hon fick nog och polisanmälde honom vilket ledde till en rättegång där han dömdes för ofredande.

Men det var bara toppen av ett isberg. Övergreppen började långt tidigare och pågick under åtta år. Elaine var två år första gången det hände. Då hade föräldrarna separerat och Elaine tillbringade varannan helg hos sin pappa i en Stockholmsförort.

Det var nakna stönande kvinnor på tv:n bakom nerdragna persienner så att ingen skulle se. En hand innanför trosorna på kvällarna. Nattliga bilturer till Malmskillnadsgatan. På samma gång en pappa som hon älskade och som bjöd på en glass i solen efteråt, som om inget hade hänt.

—Jag förstod ju inte att det var fel. Jag trodde att det var helt normalt att ha det som jag och att alla andra barn också tittade på porrfilmer med sina föräldrar. Jag visste inte om något annat.

Övergreppen blev deras hemlighet. Om hon skvallrade skulle det sluta illa.

—Han var oerhört manipulativ. Han skapade en skev världsbild. Vissa saker fick jag berätta och vissa inte. Jag fick inte berätta för någon om filmerna. Gjorde jag det så skulle jag aldrig mer få se honom. Och jag ville ju träffa pappa. Jag var så rädd att mista honom, så jag höll tyst.

Tog av sig kläderna

Elaine utvecklade tidigt ett sexuellt beteende till följd av övergreppen. I boken beskriver hon att hon kunde ta av sig kläderna på barnkalas, stoppade gosedjur innanför trosorna, hade ett sexualiserat språk och kände till saker som en liten flicka rimligen inte bör ha en aning om. Ofta lekte hon lekar som skapade en pinsam tystnad bland vuxna. Bara hennes mamma reagerade. Hon kämpade för att Elaines pappa skulle fråntas umgängesrätten.

—För mamma var det en mardröm. Hon var ju förtvivlad. Hon förstod vad som hände och reagerade. Hon frågade mig när jag kom hem från pappa vad som hade hänt, om han hade rört vid mig på något särskilt sätt, men jag berättade aldrig något.

Skickade porrfilmer

När Elaine var tio år begränsades pappans umgängesrätt. Han fick bara träffa henne tillsammans med en kontaktperson från socialtjänsten. Han skärpte till sig och blev en bättre pappa och övergreppen upphörde. Men de liksom kränkningarna fortsatte när hon blev äldre. Pappan skickade porrfilmer till henne på mobilen och i datorn. Han lämnade henne inte i fred. Flera gånger varje år damp det ner nya porrfilmsklipp.

Vid ett tillfälle, under en bilfärd, konfronterade Elaine sin pappa med vad han hade gjort med henne som barn. Han spelade chockad och förnekade allt och sedan dess har de bara setts ett par gånger. Uppväxten satte djupa spår i Elaine och kom att påverka tonåren negativt. Det blev en kaotisk tid med många starka känslor.

—Jag avskydde män. Jag tyckte att sex var äckligt och jag levde i celibat. Jag var en arg tonåring. Jag sökte mig till pingstkyrkan och läste bibeln. Jag behövde en pappa och det var väl det jag sökte i Gud och kyrkan. Men jag mådde verkligen inget vidare under de åren. Det var först efter många år i terapi som jag blev hel och förstod att det finns bra män också.

Kände skuld och skam

Det var under den perioden som hon berättade för omgivningen om övergreppen. Hos de flesta fick hon ett stort stöd även om det fanns släktingar på pappans sida som hade svårt att ta till sig det hon berättade.

Att den som har blivit utsatt för övergrepp känner skuld och skam är inte ovanligt. Det har även Elaine gjort.

—Jag kände skuld för att jag inte sa nej. Att det var mitt fel att det skedde. Jag skämdes till och med när jag skrev boken. Man skäms. Det är därför man bär det inom sig. Men den skammen har lämnat mig nu.

Elaine tror att det måste göras mycket mer för att skydda utsatta barn. Själv hade hon behövt att någon höjde rösten och sa ifrån, någon mer än hennes mamma. Skolan borde också ta ett större ansvar tycker hon.

—Samtal kring övergrepp borde vara obligatoriskt i skolundervisningen. Barn behöver få lära sig om integritet och vad sexbrott är. Hade jag vetat att jag kunde säga stopp och att det inte var okej det som pappa gjorde så tror jag att jag hade vågat berätta. Men nu vågade jag inte.

Hon återkommer till tystnadskulturen som finns kring sexuella övergrepp och som får vuxna att blunda för det de ser. Andra utsatta som hon har pratat med vittnar om samma sak. Övergreppen skedde i det tysta utan att någon ingrep.

—Jag vet inte varför det är så. Kanske är det så att man är rädd för att kränka den vuxne om man börjar ifrågasätta. Men genom att fråga och inte blunda så kan man rädda ett barns liv.

Vågade inte byta blöja

I dag är Elaine gift och har två barn. I början vågade hon inte byta blöjor på sina egna barn av rädsla för att hon själv skulle begå övergrepp. I dag vet hon att det är en myt. Enligt statistiken är nästan alla förövare män och de som utsätts är till största delen flickor. Men då var det hennes största rädsla och hon planerade att ta livet av sig om det hände. Hennes förstående man skötte blöjbytena i början och när hon väl bytt första blöjan kände hon bara moderskänslor.

Hon har ingen kontakt alls med sin pappa i dag. Han förnekar allt och säger i en intervju att hans dotter hittat på om övergreppen och att det hon skriver är förtal. För Elaine känns det tungt men vis av erfarenhet hade hon inte väntat sig något annat. Det är ett svek. Återigen. Hon borde ha vant sig. Ändå gör det ont.

—Det är en jättestor besvikelse. Det gör mig arg och ledsen. Mest för att hans egen stolthet är mer värd än jag. Det är en stor sorg. Men jag tänker inte på honom längre. Han kan inte komma åt mig längre. Nu tänker jag på de tre utsatta barnen som finns i varje klass. Jag hoppas att jag genom att vara öppen kan göra skillnad för dem.

 

Fotnot. Elaines pappa dömdes 2014 i Stockholms tingsrätt för ofredande. Han är inte dömd för övergrepp under uppväxten som Elaine skriver om i boken.

 

Läs mer: 

Vi var båda rädda för att berätta våra livshemligheter

Yvonne utsattes för sexuella övergrepp som barn

Mammans pojkvän förgrep sig på Malin under flera år

 

Text: Mathias Pernheim

Foto: Jesper Anhede, SVT, privat

Läs också:

Dela
(325)

Annons

Annons

Annons


Annons


Annons

Laddar nästa sida…