Annons

Annons

Eija blev våldtagen som 15-åring

Efter det våldsamma överfallet med dödshot blev Eija tyst och inbunden. En tanklös kommentar från en kompis fick henne att kapsla in minnet i stället för att anmäla och söka hjälp. Samtidigt växte självföraktet och skuldkänslorna tills hon en dag sjönk ihop på sin arbetsplats...

Dela
(439)

Eija blev våldtagen som 15-åring

– Nu mår jag bra och genom att berätta min historia hoppas jag kunna hjälpa någon som blivit våldtagen och känner skuld som jag gjorde, säger Eija Tuominen.

Varje vår kryper en obehagskänsla in under skinnet på Eija, den skaver och gör henne ledsen. Hon får för sig att hon inte är värd något. Även om hon nu vid fyllda femtio lever ett bra liv så kommer de där tankarna över henne. Det som hände några dagar innan valborgsmässoafton för över 34 år sedan har påverkat hela hennes liv.

Annons

Hon var ensam hemma när den betydligt äldre killen, som hon kände lite grann, ringde på dörren och frågade om de skulle gå på bio nästa fredag.

Eija gick för att ringa sin mamma och fråga om hon kunde få lite biopengar. Hon märkte inte att han följt efter henne in och låst dörren. Innan hon hann reagera hade han kastat sig över henne. Han slog henne i bröstet så att hon föll ner på golvet. Han slet sönder hennes kläder, drog in henne i badrummet och dunkade hennes huvud i badkarskanten. Eija minns hur hon förlorade medvetandet och vaknade till igen, alltmedan misshandeln fortsatte. Och sedan våldtog han henne, om och om igen…

Eijas röst är saklig när hon fortsätter.

—Det var så mycket våld och så mycket hat, det kan inte ha varit första gången han överföll någon. Jag var så fruktansvärt rädd, han måste ha planerat att knacka på när jag var ensam hemma. Innan han gick lät han mig förstå att om jag berättade något skulle han döda mig.

Eija sa ingenting. Hon blev tyst och inbunden, gick till skolan, gjorde det hon var tvungen och så hem igen. Så fick hon veta via sin kompis att killen berättat att han haft sex med Eija och att det var Eija som ville.

—Jag bara sjönk ihop inombords. När jag berättade för min kompis sa hon att det var typiskt mig, jag var ju så flirtig. Jag blev så ledsen att jag knappt sa emot, bara viskade att jag inte hade velat och att han var så hårdhänt. Men jag använde inte ordet våldtäkt, ville inte tro att det hänt mig.

Att Eija inte blev trodd av sin kompis fick henne att bädda in minnet långt in i kroppen där det satt och skavde upp stora svarta hål. Ingen skulle få veta, det var ändå ingen som trodde henne.

—Jag tänkte att det var mitt fel, jag släppte in honom och då fick jag skylla mig själv. Jag äcklades av mig själv, tyckte jag var smutsig och en dålig människa.

 

Stallet blev hennes konstgjorda andning, hon var där varje dag, morgon och kväll. Där kunde hon vara sig själv och ingen visste något om det som hänt. Bara för hästarna berättade Eija allt.

—Hästarna lyssnade och fanns där med sin värme, det räddade mig många gånger. De gav mig kraft att fortsätta leva.

Eija önskar att hon fått professionell hjälp att bearbeta det som hänt. Så att skulden kunde få suddas bort, en skuld som förföljt Eija hela livet.

—Jag önskar också att jag anmält honom, kanske hade jag kunnat rädda någon annan. Jag märkte på hans våldsamma sätt att det varken var första eller sista gången han skulle göra så.

Men hon vågade inte, orkade heller inte. Hon orkade ju knappt leva vidare. Hade hon inte mött sin räddare på gymnasiet vet hon inte hur det gått.

—Det är inte klokt, jag blir rörd när jag pratar om det, men det är verkligen sant att Richard räddade mitt liv. Jag tänkte flera gånger ta livet av mig, säger Eija och rösten fylls av tårar.

Richard är skolkamraten som hon vågade bli tillsammans med, han hjälpte henne att tro på kärleken igen. Han såg, respekterade, och var nyfiken på henne som person.

—Vi var tillsammans flera månader innan vi ens pussades. För mig var det ett tecken på att han älskade mig som person, inte bara ville utnyttja mig. Att jag fick vara den jag var och ta allt i min takt. Han fick mig att våga lita på honom, att lita på någon över huvud taget.

 

De var tillsammans hela gymnasiet men sedan gjorde Eija slut. Mer eller mindre medvetet tänkte hon att hon inte var värd en så bra och fin kille. Det var bättre att lämna honom innan han upptäckte hur hemsk och smutsig hon egentligen var.

—Den där våldtäkten var som en svart spricka i mig och gjorde att jag bar på en ensamhetskänsla.

Så hon började söka sig till äldre killar som inte behandlade henne väl och förstärkte självbilden att hon var inte värd någonting.

—Det är fruktansvärt att det ska vara så, men det var som om jag sökte mig till personer som betedde sig dumt för då kunde vi liksom vara smutsiga och dåliga ihop.

Hon blev tillsammans med en man som missbrukade och misshandlade henne. När Eija sedan blev gravid bröt hon relationen.

—Ingen skulle få skada mitt barn, så jag rymde därifrån.

Hon flydde hem till det lilla samhället för att få lite lugn och ro. Här kunde hon också få lite hjälp med barnet av sin familj. Flyttade in i en liten lägenhet, men varje kväll när hon släckte lampan började telefonen ringa. Ingen sa något när hon svarade, bara andades. När Eija sedan såg våldtäktsmannen komma ut från huset mittemot där hon bodde blev hon livrädd. Bodde han där? Var det han som ringt?

—Då flyttade jag på en gång. Jag var så fruktansvärt rädd för honom.

Hon utbildade sig till mellanstadielärare, levde för sin dotter och sitt jobb. Att få vara lärare var hennes mission. Äntligen kunde hon hjälpa andra som hade det svårt.

—Mina elever kände förtroende för mig. De som hade det tufft hemma berättade för mig och jag hjälpte till allt jag kunde och lite till.

Eija jobbade hårt, kvällar som helger, samtidigt började hon försiktigt dejta igen, män som var bra och visade att de ville henne väl.

—Jag var så trasig inombords, våldtäkten fanns som ett trauma inom mig och minsta lilla som påminde om den fick mig att börja slåss. Det kunde vara en blick eller en snabb rörelse med händerna. Det räckte för att jag skulle skrika rakt ut och börja försvara mig. Det ska ingen vanlig man behöva bli utsatt för. Och jag märkte att de bra männen orkade inte vara tillsammans med mig, de blev också drabbade av den där våldtäkten.

 

Till slut tog det svarta inom henne över, Eija fick en utmattningsdepression och sjönk ihop i lärarrummet. Sjukskrivningen blev en svår period. Hon tog kontakt med en förening för anhöriga till missbrukare och där fick hon vänner som hjälpte henne att komma vidare. Bland annat fick hon åter kontakt med gymnasiepojkvännen Richards storasyster.

—Hon har betytt otroligt mycket för mig, vi har kunnat prata om allt. Ja, hon vet verkligen allt om mig och älskar mig ändå. Den där skavande skulden bleknar.

Eija mår bra nu och har bestämt sig för att prata om det som hände henne. Hon har fått kontakt med både utsatta kvinnor och också med män som lever med kvinnor som blivit våldtagna och som vill ha hjälp och stöd. Nu är hon den hon själv velat få möta som ung, hon lyssnar på de som blivit utsatta, hjälper till att göra anmälningar, ta kontakt med olika myndigheter, kvinnojourer.

—Jag vill väcka diskussion och påminna om att ett nej alltid är ett nej och att båda är ansvariga för att känna att båda är med på det som händer, att det finns ett samförstånd. Och kan jag genom att berätta min historia hjälpa någon som blivit våldtagen att inte känna skuld, så är väldigt mycket vunnet.

Stöd och vägledning

Nationella Hjälplinjen har telefonjour som erbjuder psykologisk hjälp till människor i kris. Samtalet är kostnadsfritt och syns inte på din telefonräkning. Både du som ringer och den som svarar är anonyma. Tel 020-22 00 60.

Expertens råd: Det är aldrig för sent att söka hjälp

Maria

Maria är auktoriserad
socionom.

Man blir oerhört berörd av att läsa Eijas berättelse och det är lätt att identifiera sig med den unga, livrädda 15-åriga flickan som utsattes för en sådan brutal våldtäkt. Skräcken att bli överfallen och våldtagen är säkert någonting som alla kvinnor känt någon gång. Tyvärr blir mardrömmen verklighet för många kvinnor varje år och följderna blir ofta svåra.

För Eija blev den obearbetade våldtäkten starten på ett mångårigt lidande. Det var inte bara våldtäkten i sig som Eija hade att bearbeta utan hon hotades också till döden av förövaren om hon berättade. Det fick till följd att hon aldrig vågade yppa det som hänt och således inte heller fick någon hjälp.

I stället bar hon allt inom sig och la skulden på sig själv. Det är inte helt ovanligt att offer gör det och lägger mycket tid på att fundera på vad de kunnat göra annorlunda. Men det är aldrig offrets fel utan ansvaret och skulden måste läggas där det hör hemma, nämligen hos förövaren.

Det sorgliga i just Eijas fall är att hon faktiskt berättade för en kompis men att denna inte trodde henne. Det förstärkte Eijas känsla av att det var hennes eget fel och att hon var värdelös.

Som tur var hittade hon en kille som hon kunde lita på. Rickard har säkert haft stor del i att Eija klarade sig igenom den första krisen. Tyvärr räckte han dock inte till för att läka Eija som i stället gjorde slut och sökte sig till män som i stället skadade henne. Det beteendet är också vanligt när man mår mycket dåligt utan att få hjälp. Man söker sig till det svarta, destruktiva och skadar sig själv ännu mer. Det är ett liknande fenomen som de som skär sig, oftast unga kvinnor. Det är som att den fysiska smärtan för ett tag lindrar den psykiska smärtan man känner.

Ibland, men inte alltid, kan omsorgen om och kärleken till ett barn få kvinnan att ta steget och förändra sitt liv. Tursamt nog fick Eija kraft att sluta sina destruktiva relationer med män när hon själv blev mamma. Det betydde dock inte att hon var ”botad” eller att hennes problem försvunnit. Eija var svårt traumatiserad av den hemska händelsen som ung och det tar mycket kraft och energi att försöka hålla ihop sig och upprätthålla en ”normal” fasad. Det kan fungera i åratal, men till sist brister det, vilket det också gjorde för Eija.

Att söka professionell hjälp är aldrig för sent, och inte heller att börja berätta om det man burit på så länge. Självklart är det bäst att få hjälp direkt efter en svår händelse vilket kan bespara den utsatta många års lidande.

När Eija äntligen vågade söka hjälp och sätta ord på det som hänt kunde hon också sakta börja läka. Nu kan hon även hjälpa andra vilket får en dubbel positiv effekt genom att det även har en stark läkande effekt på henne själv.

 

Läs mer

Mammans pojkvän förgrep sig på Malin under flera år

Hon lever med skyddad identitet

Nu vågar Emma äntligen känna tillit igen

 

Av Hanna Nolin

Foto: Maria Grandelius Lindor


Läs mer om:

Dela
(439)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…