Annons

Annons

Efter 48 år fnissar vi fortfarande åt samma saker!

Dela
(0)

De fick en tuff start ihop när de började som fattiga konstnärer och unga föräldrar i en sommarstuga. I dag har Inger och Lasse Åberg varit gifta i 48 år och i Hemmets Veckotidning nr 47 berättar de att de fortfarande fnissar åt samma saker och bostaden i Bålsta är densamma – även om nödlösningen med åren blivit ombyggd, tillbygd och utökad med ett helt museum!
– Nu har vi för mycket saker och orkar inte flytta! Vi var ju tvungna att bygga ett museum för att få plats. Ett tag var vi ute och letade annat boende, men ju äldre vi blivit, desto mer uppskattar vi att tomten är stor, att det är tyst på nätterna, att luften är relativt frisk och att vi har nära till Mälaren. Det är livskvalitetsgrejer som vi inte tänkte på när vi flyttade hit. Nu vill jag knappt lämna mitt rum, säger Lasse, som vid fyllda 72 år fortfarande inte har slagit av på takten.
– Jag brukar säga att jag arbetar så fort jag får en ledig stund. Jag har ett jobby, mitt jobb är min hobby, säger Lasse.
Lasses nya bok har presenterats som hans memoarer. Men Lasse värjer sig och menar att han bara tagit en chans att samla alla roliga situationer han hamnat i som hela Sveriges Trazan Apansson och Stig-Helmer Olsson.
– Boken innehåller små notiser, nästan som kåserier, mest för att visa på vilket konstigt liv man kan leva som medial person. Ändå har jag inte fått med allt. Nästa bok får heta ”Allt som inte fick plats i förra boken”. Då ska jag berätta om den bedårande pojken som kom fram till mig på museet och sa: ”Kommer du ihåg den gången jag såg dig på tv?” säger Lasse och ler.
Inger finns förstås också nämnd i boken, alltid med beskrivningen ”min otroligt söta fru” eller ”den söta flickan till höger är min fru”. Inger har läst bitar av ”Åberg från A till Ö”  efter hand. Det var ingen självklarhet att hon skulle få läsa. När Lasse arbetat med Sällskapsresan-filmerna har Inger helt hållit sig utanför.
– Jag har inte tyckt att det var min grej. Jag har aldrig ens besökt inspelningarna. Det har varit roligare att se filmerna när de varit färdiga och bli överraskad. Min favoritscen är fortfarande juicescenen i första Sällskapsresan, där Stig-Helmer tror att han kan få juice genom att trycka på en knapp i flygplanstaket. Den är vår Mona Lisa, säger Inger.

Annons

Inger och Lasse har var sin ateljé hemma. Båda har förmågan att släppa tid och rum när de arbetar – han med sina teckningar och hon i sina färgglada vävar. Under årens lopp har Lasse och Inger haft flera utställningar ihop i Sverige och utomlands. Det var också tack vare sitt skapande som apotekardottern från Dorotea mötte Lasse, som är uppvuxen i en etta i arbetarområdet Fredhäll.
– Jag var en slick Stockholmspojke trots att jag är född i Hofors, och så kom den här vildrosen från Norrland och sprang runt i raggsockor. Inger var jättesöt, men på ett annorlunda sätt eftersom hon hade en profil som en grekisk gudinna. Jag skrev en lapp och satte upp på anslagstavlan på Konstfack. Vad det stod, det har jag glömt, men det stod väl något putslustigt i stil med ”du med rådjursögon som springer som en hind över vita havet, kan vi ses?” säger Lasse.
Att Lasse fick svar blev han inte överraskad av – han visste att killarna på reklamlinjen generellt låg bra till hos tjejerna på textillinjen.
– Det var väl mest en sorts oortodox raggningsmetod. Sen upptäckte vi ganska snabbt att vi fnissade åt samma saker. Vi låg på samma bärvåg och det är viktigt. Vi fnissar fortfarande åt samma saker, till exempel när vi tittar på Svenska Hollywoodfruar på tv. Hela företeelsen är helt absurd! Det gäller Böda Camping och Playa del Sol också. Det är våra favoritprogram, säger Lasse.
Inger och Lasse gifte sig i Dorotea. Efter bröllopet bjöd de till kräftskiva. En av bröllopsbilderna togs med brudbuketten uppochner.
– Vi ville väl visa att vi var lite avantgarde redan då, säger Lasse.
Inger var bara 19 år, Lasse 24.
– Barnarov, säger Lasse.
– I dag är det över 30 år, om de alls gifter sig. Vi gifte oss för att Inger blev med barn och då skulle man gifta sig. Tiden var sådan. I dag är våra barnbarn 19, 21 och 21 år gamla. Småungar, kan man tycka, och då var vi redan föräldrar. Fördelen med att få barn tidigt är att man får ett kompisförhållande även med barnbarnen. Vi lyssnar på samma sorts musik, säger Lasse.
– Det är vi som tycker det. Det tycker kanske inte barnbarnen, säger Inger.
Lasse och Inger har två barn, Max och Anna. Familjen hade det dåligt ställt innan Lasse på allvar slog igenom som formgivare och programmakare på SVT. För att ”få tak över huvudet” köpte de en sommarstuga i Bålsta, en dryg halvtimme utanför Stockholm. I dag är Inger och Lasse sin hemorts främsta ambassadörer, inte minst tack vare den stora samlingen av popkonst och Disney-föremål på Åbergs Museum en bit ifrån hemmet.
– De första åren tillhörde vi kyrkråttsavdelningen. Vi hade inga stålar, men egentligen blev det aldrig någon riktig kris eftersom vi alltid kunde ringa min kära mor, eller Ingers föräldrar, och låna. Men det hände väl att man letade igenom fickorna för att se om man hittade några glömda kronor att köpa välling för. Men det kan nog vara en bra erfarenhet, att man fasar in sig på att allt inte är så självklart och att man uppskattar att man har möjlighet att leva ett annat liv sen, säger Lasse.
I dag ger fadderbarnen Colette och Salamatou samma påminnelse. I boken delar Lasse med sig av ett tackbrev, en rörande detaljerad lista på allt som Ingers och Lasses pengar räckt till. Familjen har köpt 2 getter och 2 cykeldäck, men också 2 kilo ris, 1 par örhängen och 6 karameller.
– Man måste ha någonting att studsa sig mot. När man får de listorna så känner man att ”aj, vi har visst inget att gnälla om”, säger Lasse.
Lagar mat och tjuvkikar
Några ”vanliga dagar” finns inte i Ingers och Lasses liv. De kastar sig mellan projekten. Nästa gemensamma utställning blir på konsthallen i Sjöbo den 2 december–11 januari. Electric Banana Band lever fortfarande och Lasse jobbar för att musikalen Banankontakt ska sättas upp inne i Stockholm. Museet omstruktureras, ett av de senaste samlarobjekten är fyra kassar med pastellfärgade leksakshästar i plast, My little pony, som Lasse släpat hem från en loppis nära fritidshuset på Gotland.
– Även om vi fortfarande jobbar mycket är vi noga med att slappa, eller ackumulera som jag brukar kalla det. Då läser vi och lyssnar på musik, säger Lasse.
– Och så lagar vi mat ihop. Vi har tv:n i gång samtidigt. Medan vi lagar maten försöker vi slå dem som tävlar i Vem vet mest. Sen äter vi till Halv åtta hos mig. Det är mest för att tjuvkika på hur människor har det hemma, faktiskt. Det är vi väldigt nyfikna på, säger Inger.
I de Åbergska grytorna hittas det ofta fisk eller pasta. Ingers paradrätt är en fisksoppa med saffran, fänkål och stjärnanis. Lasses bästa tips är att koka en tomatbaserad pastasås med vitlök och provensalska kryddor och sedan, strax före servering, hälla i en halv kaffesked sambal och lite råsocker. Lika gott oavsett om du väljer att ha köttfärs eller kyckling i såsen, eller behålla den vegetarisk.
Receptet för ett långt och lycklig äktenskap, då?
– Gemensamma värderingar – och matlagning! Gemensamma intressen är väldigt viktigt. Just nu har Inger ont i benet, men annars cyklar vi mycket, spelar tennis och har ett stort naturintresse. Många äktenskap spricker nog för att man spjälkar sig för mycket i intressesfären, säger Lasse.
– Fast det är väl ingen idé att byta nu, Inger? avslutar han. Vi är för gamla. Jag säger som Red Top: ”Var rädd om din man, han är dock ett litet sällskap!”

I tidningen kan du också vara med och tävla om tio ex av Lasse Åbergs nya bok ”Åberg från A till Ö” (Förlaget Ekholm & Tegebjer). Den vinnare som dras först får dessutom självporträttet ”Ett slitet gammalt par!” som Lasse Åberg gjort speciellt till Hemmets Veckotidnings läsare.

 

Av Maria Svemark

Foto: Stefan Nilsson


Läs mer om:

Dela
(0)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…