Annons

Annons

Det finns inget viktigare än att bli sedd

Oavsett hur gamla vi är så vill vi alla skratta, bli sedda, ha givande samtal och få känna gemenskap. Och få möjlighet att komma ut i friska luften! Tyvärr är det inte alla förunnat på ålderns höst. Bettina orkade inte med att se äldre människors ensamhet. I dag jobbar hon med att göra livet lite bättre för de äldre.

3
Visa bildspel

/
bettina
bettina
bettina
...
Visa mer

En kram, en fråga eller en liten komplimang kan göra stor skillnad.

—Våra behov och känslor ändras inte för att åren går, säger Bettina Steward, när vi är på väg till äldreboendet där många av hennes kunder bor. Eller vänner, som hon föredrar att kalla dem.

Annons

Det märks tydligt att hon trivs med sitt jobb – att finnas till för de äldre.

När Bettina tog hand om sin mormor på 80-talet upplevde hon att hon hade förmågan att prata, lyssna och engagera sig.

—Jag har alltid varit bra med äldre och kände att det var dem jag ville lägga min kraft och kärlek på. Dessutom har jag alltid älskat att jobba med människor.

För två år sedan tog hon beslutet att starta sitt företag Walkie Talkie, gå och prata. Numera är Bettina ute fyra dagar i veckan, talar och umgås med äldre och promenerar armkrok med dem. Hon erbjuder det som på ålderns höst kan innebära en guldkant på vardagen, hon ville ge mening åt deras liv.

—När jag har sett gamla människor som verkat ensamma, gått lite skraltigt med en käpp eller suttit på en bänk och låtit tiden gå har jag alltid stannat upp och pratat en stund med dem. Med tiden kände jag att det är det jag vill arbeta med.

Tidigare jobbade hon som presskontakt på ett stort modeföretag men 2014 tog hon tjänstledigt och startade Walkie Talkie.

—Jag hade förstått att många äldre aldrig kom ut i friska luften för att personalen på äldreboendena eller inom hemtjänst inte hade tid. Men en promenad om dagen är den bästa medicinen för att hålla sig frisk!

Bettina ringde runt till äldreboenden och på Rosendalsgården utanför Stockholm ville man använda hennes tjänster.

Där bor många äldre som känner sig ensamma, vilsna, är deprimerade eller kanske haft stroke och har besvärligt att prata. Men inombords är de samma personer som förr.

—Jag är på äldreboendet flera gånger i veckan och vi promenerar, äter lunch och tar en kopp kaffe i bersån. Jag pratar alltid med och inte till den jag umgås med, vi talar om gamla tider och minnen och det tycker många är väldigt härligt.

Chans att komma ut

Att få chansen att vistas utomhus, kanske efter flera års innesittande, blir ofta en fantastisk upplevelse.

—Tänk att känna solens värme och hög, klar luft. Mina vänner njuter i fulla drag. Jag håller i dem så att de inte ramlar, och får vi lust sätter vi oss på en bänk och språkar.

Lennart Eriksson, 89 år, som bor på Rosendalsgården kan inget annat än lovorda henne:

—Förr satt vi alldeles tysta och åt vår lunch, men sedan Bettina började komma har det blivit liv i luckan. Hon kom med liv och fick fart på oss, säger Lennart glatt.

Ibland följer han med på promenad trots att hans leder är slitna.

—Hon tar mig under armen och så knallar vi iväg. Alla väntar på att Bettina ska komma, hon är fylld av kärleksfull empati och vi längtar alltid efter henne.

Bettinas tjänster sträcker sig till att hon hjälper till med lättare städning, matlagning, assistans med brevskrivning och att ringa viktiga samtal, vilket kan vara svårt om man till exempel hör illa. Bettina kan också vara sällskap på teater, opera och utställningar. När det är ruggigt väder ute kan det bära iväg på bussafari.

—Då hoppar vi på en buss, tittar, pratar, minns och umgås. Varje fredag håller jag salong hemma hos mig med kaffe och högläsning och då kommer många med färdtjänst och får umgås i grupp. Det är uppskattat!

Bettina får förfrågningar från många håll.

Mildred som snart fyller 93 år lever ensam i sin stora villa där hon bott sedan sjuttiotalet med maken och tre söner.

Bettina går ofta hem till henne och hjälper till med trädgården och lite hushållssysslor.

—Hon kommer som en god vän och ibland har hon med sig lite bullar, så sitter vi i solen och dricker kaffe. Hon ger mig så mycket trygghet och omsorg och vi pratar om allt hon och jag. Jag har väl förresten inte druckit så mycket kaffe som nu, säger Mildred med ett skratt.

Hon är trött på ensamheten, alla hennes vänner är borta. Då blir tv:n hennes sällskap och hon tittar på alla serier för att slippa ha det så långsamt och tråkigt.

Bettina vet att tv inte visar så mycket som äldre är intresserade av så hon startade en kanal på YouTube i samarbete med tidningen Kvällsstunden.

—Det kan mina vänner se på sin tv, och där har jag högläsning och på sätt och vis har jag blivit nutidens hallåa.

Alla behöver kärlek

Bettina menar att samhället måste komma med nya lösningar på att bättre ta hand om de äldre.

—Våra behov och känslor förändras inte för att åren går. Vi behöver alla gemenskap, värme och kärlek – även om vi är hundra år. Det finns inget viktigare än att bli sedd och känna sig behövd. Det lever sällan äldrevården upp till i dag.

—Det är underbart att få uppleva glädjen när de äldre kommer ihåg och talar om roliga minnen, säger Bettina som är mån om att hennes vänner ska känna igen sig. Det är därför hon alltid bär blommiga klänningar från 30- och 40-talen, har rött nagellack och en doft av lätt av parfym.

—Det väcker minnen till liv och för tankarna till tider som varit, och som de flesta blir upplivade av att prata om. Kanske påminner jag om någons fru eller syster.

Bettina ser så mycket ensamhet, äldre som går i affärer och plockar eller som sitter stilla på en bänk i flera timmar.

—Jag tar mig alltid tid att prata en stund, fråga hur det står till, ge en komplimang för en snygg rock eller frisyr. Jag älskar att göra människor glada. I vintras såg jag en kvinna som verkade så ensam där hon gick i ett köpcenter utan att någon pratade med henne. Jag gick fram till henne och nu är hon min vän!

Alla kan bryta en medmänniskas ensamhet genom att säga några ord eller fråga hur det står till. Det kostar ingenting, men betyder ofta så mycket.

Ibland blir hennes vänner oroliga för att hon ska försvinna och den gamla långtråkigheten ska komma tillbaka.

—Det behöver de inte vara. Mina åtaganden är livslånga.

Varje kväll ringer Bettina sina vänner för att säga godnatt och höra att allt är bra.

—Jag vet att jag gör skillnad. Det är min stora lycka, avslutar Bettina.

 

Text: Kicki Biärsjö

Foto: Theresia Kölin

 

LÄS MER:

Annikas idé får de äldre att jubla

Ensamheten gör livet grått

Maria ordnar julafton åt de ensamma

Läs också:

Dela
(119)

Annons

Annons

Annons


Annons


Annons

Laddar nästa sida…