Annons

Annons

Den hemlige påskpyntaren slog till i gryningen…

Dela
(0)

Jag hade hört talas om trädgårdstomtar som fått ben och kommit tillbaka några månader senare. Men i mitt fall försvann ingenting. Jag råkade nämligen ut för Den Hemlige Påskpyntaren!

Den här lilla historien utspelade sig hemma hos mig i påskveckan för två år sedan.  Följetongen började med att jag ställde en stor lykta med ett gult ljus och några dekorationsägg på muren framför vårt hus.

Annons

En morgon när jag skulle hämta tidningen hade äggen kläckts!

På muren satt det nu två små lustiga påskkycklingar och såg glada ut.

”Äggen på muren har kläckts! Precis min humor”, skrev jag på min logg på Facebook och lämnade bildbevis.
Det skulle jag aldrig gjort.
Dagen efter var kycklingarna ännu fler.
”Men hallå, vem är det som pyntar på min mur?” skrev jag på min Facebook-status. Kommentarerna haglade in från folk i byn, barndomskamrater, bekanta i Dalarna och släktingar i Danmark. Alla tyckte att det var en hemskt lustig historia och hade väldigt svårt att tro att jag inte visste vem som låg bakom…
Nästa natt hade kycklingarna fått sällskap av: en tomte.

Ungefär här började jag aktivt leta efter den skyldiga på Facebook. Jag skrev på andras loggar för att se om någon kanske erkände:
”Veronica, hämta din tomte!”,”Ulrica, din kyckling har rymt!” ”Goa, varför?” Alla blånekade. Såklart. Skyllde på varandra. Men tyckte det var hemskt roligt, förstås.

Behöver jag säga att påskkycklingarna blev ÄNNU fler?

Fast jag kan ju erkänna att det var jag själv som satte dit midsommarstången.
När påsken var över lät jag kycklingar står kvar på muren. Pyntarna skulle ju ha en chans att hämta hem sina figurer. Vissa var riktigt fina! Handmålade, med signatur och allt.
På hörnan av vår gata bor Göran, ”20-minuters-Göran” som vi kärleksfullt kallar honom. Om vi råkar möta honom på hörnan försvinner nämligen alltid 20 minuter till småprat om ditten och datten. Göran busar med barnen, är snäll mot de gamla. Alla älskar honom. Speciellt småfåglarna – de äter bara frön i Görans trädgård.


En dag när Göran stod vid vår mur sa jag:
– Hörredu, ta med dina kycklingar när du går.
– Nej, de är dina nu, sa Göran.
– Vad?
– De är dina, såklart. Den köpte jag på Erikshjälpen. Den hade jag hemma, men sen tyckte jag att jag skulle köpa en större så då for jag in till loppisen i Lund och…
– VAD? Är det du??
– Ja, och den lilla kycklingen hittade Eva och jag när vi…
Gissa om jag gapade av förvåning! Det är klart att det var Göran som dolde sig bakom Den Hemlige Påskpyntaren. Busiga, busiga Göran!

En rolig detalj i historien är förstås att Göran inte är aktiv på Facebook. Han hade alltså ingen aning om vilken uppståndelse han orsakat – och hur roligt vi alla haft åt hans lilla bus…

AV MARIA SVEMARK


Läs mer om:

Dela
(0)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…