Annons

Annons

Delal Sindy hjälper kvinnor fly från IS

Delal Sindys beslut att resa till Irak för att hjälpa ett svårt sargat folk på flykt undan IS kändes helt rätt för henne.Jag ville finnas där för de utsatta kvinnorna, säger 24-åriga Delal som snart reser tillbaka.

3
Visa bildspel

/
Delal Sindy hjälper kvinnor fly från IS
Delal Sindy hjälper kvinnor fly från IS
Delal Sindy hjälper kvinnor fly från IS
...
Visa mer

 

Sakligt och osentimentalt förklarar Delal varför en ung tjej från Karlstad som pluggar och arbetar som personlig assistent plötsligt beslöt sig för att resa till de kurdiska delarna av norra Irak för att hjälpa människor på flykt undan IS, Islamiska staten.

Annons

—Min vilja att hjälpa människor som befinner sig i stor humanitär nöd var större än min rädsla.

I början av augusti 2014 vaknade Delal upp till nyheten att terrororganisationen IS ryckt fram och dödat män och kidnappat kvinnor och barn i Sinjar, där majoriteten av invånarna är kurdiska yezidier. De som lyckats fly hade samlats i staden Zakho.

Det var då hon tog beslutet. Med en pappa från Kurdistan och ett brinnande engagemang för kurdernas situation kände Delal att det inte fanns något val: Hon måste resa dit och hjälpa sina medsystrar. Två månader senare var det dags. Hon lämnade Karlstad och åkte till kurdiska delen av norra Irak tillsammans med ett tiotal andra volontärer från Kurdish Diaspora som hon hittat via Facebook.

Även om hon brukar se sig själv som en krigare var det inte utan oro hon lämnade mamma, pappa och sina syskon i Sverige för att landa på en av de minst säkra platserna på jorden.

Hon ville ta en paus från den säkerhet vi svenskar omfamnas av.

—Medan vi oroar oss för hur vädret ska bli finns det människor i krigsområden som inte har några val, utan dagligen tvingas konfrontera en verklighet så fasansfull att vi inte kan föreställa oss den. De lever med en ständig dödsångest och skräck för att deras familjer inte kommer att överleva. Att vara där som medmänniska, lyssna, dela ut mat och filtar och se till att de får vård för både fysiska och psykiska trauman, det är en rimlig uppoffring, säger Delal.

Även om hennes föräldrar förstod och stöttade dottern i hennes beslut var de samtidigt oroliga.

Bröt löftet till mamma

—Särskilt mamma var jätteängslig. Hon vet hur spontan och orädd jag kan vara. Gång på gång fick jag lova henne att aldrig befinna mig nära frontlinjen.

Det var ett löfte hon dock skulle komma att bryta åtskilliga gånger under det dryga år hon tillbringade på gränsen till IS-kontrollerade fästen.

När hon kom till Zakho i oktober 2014 möttes hon av fruktansvärda scener.

—Det var mycket värre än jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Det första som slog mig var den enorma mängden flyktingar som fanns i lägren. Skolorna hade stängt så att barnfamiljer och handikappade skulle kunna bo där. Trots detta tvingades många sova på gatorna.

Delal bär på fasansfulla bilder som för evigt etsat sig fast på hennes näthinna.

Hon kommer aldrig att glömma sjuåriga Dunja, som var en av de första flickorna hon fick kontakt med.

—I början satt den lilla flickan apatisk och ville absolut inte att någon skulle röra vid henne. Hon var helt traumatiserad av allt hon sett och varit med om.

Mamman berättade att Dunja hade mardrömmar och kissade på sig. Hon vågade inte sova eftersom hon var livrädd för män. Så småningom lyckades Delal bryta isen och få flickan att öppna sig.

Hon var livrädd för att de som dödat hennes pappa skulle komma och mörda hennes mamma också.

—Tyvärr förlorade jag kontakten med Dunja, som en dag hade gett sig av med sin mamma. Deras by hade attackerats av IS, som avrättat alla män i byn framför ögonen på vettskrämda familjemedlemmar. Mitt i detta fruktansvärda kaos hade Dunja, hennes mamma och en äldre syster lyckats fly mot säkerheten i Shingalbergen.

—Under flykten, som tog nio dagar innan de nådde Zakho, tvingades Dunja se hur gamla och sjuka människor som inte orkade gå längre lämnades kvar att dö. Även småbarn gick under av törst och hunger.

—Varje dag var det något nytt fasansfullt som denna lilla flicka fick bevittna, berättar Delal som tog mycket illa vid sig av alla hemskheter hon fick höra talas om.

Hon kände att hon gjorde nytta bara genom att finnas till hands, men hennes själ värkte.

—På nätterna ringde jag hem till mamma och grät. Hon tyckte såklart det var jättejobbigt för hon kände sig så maktlös. Hon sa att jag måste vara stark för dem som har det värre och att jag inte skulle vara rädd för att släppa ut mina känslor.

Vad hon inte berättade för mamma hemma i Norrköping var att hon titt som tätt befann sig oroande nära IS-kontrollerat område och dessutom var beväpnad med pistol, som hon inte hade tvekat en sekund att använda om situationen krävt det.

—Ibland var jag bara 100 meter från IS men konstigt nog kände jag mig aldrig rädd, fast det var tur att mamma inte visste, säger Delal och skrattar.

Varje dag träffade hon traumatiserade människor, de flesta yezidiska kvinnor och flickor mellan 15 och 25 år, som med hjälp av smugglare lyckats fly från IS sexslaveri.

Sexslav för 100 dollar

Hon minns speciellt 17-åriga Susan, som hade kidnappats av IS tillsammans med sin mamma och 10-åriga lillasyster.

—De fördes med massvis av andra tillfångatagna flickor och kvinnor till ett hotell i Mosul, där de tvingades klä av sig nakna för att inspekteras om de var oskulder.

Därefter separerades de äldre kvinnorna från de yngre, som togs till ett rum fullt av män som fick välja och vraka vem de ville köpa. Priset varierade mellan 100 och 300 dollar. En del betalade med vapen.

—Där fanns flickor som bara var sex år gamla. Ju yngre de var desto högre pris. Susans lillasyster gavs bort som gåva till en högt uppsatt ledare inom IS, medan Susan köptes för 100 dollar tillsammans med tre andra flickor av en man som kallades al-Russiyah.

Varje dag våldtogs och torterades de av al-Russiyah eller av hans livvakter.

—De hällde skållhett vatten över tjejerna som piskades och utsattes för gruppvåldtäkter.

Efter några månader upptäckte Susan att hon var gravid. I samma veva omkom al-Russiyah och hans män i strider och Susan såg sin möjlighet att fly.

Hon försökte få med sig de andra flickorna men de vågade inte. De visste att en kvinna som tidigare försökt fly straffats av IS som huggit av båda hennes ben.

Men Susan var beredd att ta risken. Iklädd niqab lyckades hon ta sig ut ur sitt fängelse. Genom att hålla sig gömd på dagarna och gå på nätterna nådde hon till slut Zakho, där hon träffade Delal.

Ingjuter framtidstro

—Hon ville omedelbart göra abort men graviditeten var för långt gången. Fast Susans liv fick ändå en lycklig vändning. Hon återförenades med sin man som hon gift sig med strax innan hon fördes bort. I dag bor de i Tyskland och barnet har hon adopterat bort, säger Delal.

Förutom att vara en god lyssnare försökte Delal också ingjuta mod och framtidstro i flickorna och kvinnorna genom att samla dem i små samtalsgrupper, där de kunde slappna av och dricka te tillsammans.

En månad hade hon planerat att stanna, men det skulle dröja hela 14 månader innan Delal återvände hem. I slutet av förra året kom hon till Sverige och tryggheten. Då var hon helt dränerad på känslor och energi.

—Jag var som en robot utan känslor.

Efter hemkomsten i december har hon föreläst om situationen för flyktingarna och även startat ideella organisationen Change International.

—Tanken är att andra ska vilja åka ner och hjälpa till, men vi kommer också att ordna insamlingar och sätta tryck på politikerna, säger Delal som snart lämnar Sverige igen för att stötta sina medsystrar i Kurdistan.

 

Läs mer: 

Anna levde med islamister i 16 år

Malala: Jag tror talibanerna ångrar att de sköt mig

Burkan har räddat mitt liv flera gånger

 

TEXT: KATARINA ARNSTAD ELMBLAD

FOTO: STEFAN NILSSON

Läs också:

Dela
(246)

Annons

Annons

Annons


Annons


Annons

Laddar nästa sida…