Annons

Annons

De sa att jag var olämplig som mamma

Linn lämnade Jocke när han var otrogen. Först struntade han i barnen och ville knappt träffa dem. Sedan ville han att de skulle bli en familj igen. När Linn sa nej anmälde han henne till socialtjänsten.

Dela
(0)

olämplig mamma

 

När jag var barn flyttade vi från Norge till Sverige då min mamma hade träffat kärleken. Själva flytten gick bra och jag fick en del kompisar. Sedan kom tonårstiden som blev jobbig på många sätt, inte minst för att jag kom i konflikt med min mamma och styvfar. Det slutade med att jag flyttade hemifrån som 15-åring och bodde hos min dåvarande pojkvän Jocke och hans familj.

Annons

Jag älskade hans familj och trodde på dem när de sa att jag var som en dotter för dem. Jocke och jag tog över familjens hem, en avstyckad liten gård på landet. Livet lekte!

Gilla Hemmets på Facebook

Jag blev gravid som 17-åring och när jag var 18 föddes vår son Petter. I samma stund som jag blev gravid förändrades Jocke. Från att ha varit en kille som var hemma för det mesta gick han ut och festade så fort tillfälle bjöds.

När Petter var ett och ett halvt år blev han sjuk och vi fick tillbringa mycket tid på sjukhus med massor av undersökningar. Jag fick sitta ensam på sjukhuset när Petter genomgick en hjärnröntgen eftersom Jocke var hos en kompis.

Sedan fick jag skulden för en vattenläcka i huset då kranen gick i baklås och inte gick att stänga av när jag skulle fylla på vatten till vår sköldpadda. Svärföräldrarna visste att huvudkranen inte fungerade, men det blev ändå mitt fel.

Jag blev gravid igen och fick vår dotter Lisa. När hon var en och en halv månad var Jocke på fest igen när en barndomskompis till mig ringde och berättade att han hade varit tillsammans med en annan kvinna. Då fick jag nog och tog med barnen hem till en väninna. Samma vecka fick jag tag i en egen lägenhet och flyttade in där med Petter och Lisa.

Misshandel och skadegörelse

Jocke ville inte ha barnen, han ville bara träffa kompisar och festa. Barnen träffade han på sina egna villkor och det skedde alltid i min lägenhet. Jag accepterade detta till en början, men när jag började ställa krav följde en tid av misshandel och skadegörelse i och utanför mitt hem.

Det här pågick i tre och ett halvt år då Jocke plötsligt ville att vi skulle bli en familj igen. När jag inte ville det anmälde han mig till socialtjänsten med hjälp av sin mamma och en granne. Det mesta de anklagade mig för var lögner, men socialtjänsten lyssnade bara på Jocke och jag hade inte en chans.

Det bestämdes att jag och barnen skulle placeras på ett hem för utredning av min föräldraförmåga. Eftersom det var väntetid på tre veckor att komma dit placerades barnen hos Jocke under tiden. Men inte ens i tre veckor klarade han av att ha dem, utan jag fick ställa upp och ha barnen när det passade honom. Till slut ringde han och sa att jag fick ta barnen för han orkade inte mer. Det var helt okej enligt socialtjänsten.

Jag och barnen åkte sedan till hemmet där utredningen skulle göras. Vi hade det jättebra där och för första gången var det någon som lyssnade på mig. Hemmet rekommenderade att Jocke också skulle komma dit och utredas, med det ignorerade socialtjänsten.

Jocke och hans mamma anmälde sedan både hemmet och socialtjänsten för att de inte tog barnen ifrån mig. Det bestämdes att vi skulle ha barnen varannan vecka, men Jocke fortsatte att skicka in anmälningar mot mig. Efter två år fick jag nog och lämnade barnen till Jocke. Jag sa att han fick ta hand om dem för nu orkade jag inte med fler anmälningar.

Åkte till kvinnojouren

Jag hade träffat en ny man, Patrik, och vi bestämde oss för att flytta till en annan stad. Jag började jobba och trivdes jättebra. Patrik drack mycket, men till en början förstod jag inte vidden av detta. När vi sedan fick vår son Simon insåg jag att det inte fungerade. Jag började ställa krav och det blev bråk och misshandel som var både fysisk och psykisk.

Jag tog med mig Simon och åkte till kvinnojouren fem gånger, men eftersom vi hade hund och katter åkte jag hem igen. Patrik bedyrade efter varje gång med bråk att det aldrig skulle hända igen.

Efter fyra år av polishämtningar, slagsmål och hot flyttade jag till en ny stad och skrev mig ensam i lägenheten där. Patrik kom dit, och när han åter bröt löftet att hålla sig nykter fick jag nog och ringde polisen, som fick bära ut honom ur lägenheten.

Patrik fortsatte att be, hota och göra allt i sin makt för att jag skulle ta honom tillbaka, men den här gången hade jag verkligen fått nog och lyckades hålla honom borta.

Fick fruktansvärd ångest

När jag äntligen kunde slappna av och tänka på mig själv blev jag sjuk. Jag fick en fruktansvärd ångest och kände mig alldeles utmattad, men psykiatrin tog inte emot mig eftersom de ansåg att jag var för frisk. I stället fick jag antidepressiva tabletter, och när de sedan höjdes till maxdos sa de på vårdcentralen att jag hade så mycket mediciner att de inte kunde hjälpa mig.

På en semesterresa träffade jag Robert och vi gifte oss. Vi flyttade till min gamla hemstad eftersom jag aldrig trivts i den nya staden. Här träffade jag en underbar läkare på vårdcentralen som hjälpte mig att komma till psykiatrin. Äntligen har jag fått hjälp. Jag har fått diagnosen add och bipolär sjukdom samt generaliserat ångestsyndrom och posttraumatiskt stressyndrom.

Mycket beror på allt det jag har blivit utsatt för i mitt 35-åriga liv. Jag ifrågasätter hela tiden mig själv och det jag har upplevt eftersom jag alltid har fått höra att jag bara hittar på och att mina minnen inte är sanna. Jag tycker att mitt liv har varit jobbigt och det har format mig till en skör människa.

Linn

 

Läs mer: 

Vårt barnbarn kidnappades av sin mamma 

Inger fick bli mamma till sina barnbarn

Min man försvann

 

Vill du dela med dig av din berättelse? Fyll i formuläret här eller mejla oss här!


Läs mer om:

Dela
(0)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…