Annons

Annons

Därför drömmer Maria om ett utedass!

collage

Maria Svemark jobbar som reporter på Hemmets Veckotidning. Hon är just nu bosatt i Shanghai men drömmer om ett hederligt svenskt utedass – mest för utsiktens skull! Här kan du läsa hennes krönika ur Hemmets Veckotidning nr 12. 

Annons

Toaletter är ingen skitsak. Toaletter är viktiga saker. Alla måste vi dit förr eller senare. Toaletter är kulturhistoria, ett lättsamt samtalsämne som alla kan ha en åsikt om.

För att inte tala om vilka barndomsminnen toaletter väcker! Min farfar var en frisk fläkt, en kortvuxen man som vintertid gick klädd i rutig keps med tofs. Jag kan inte ha varit mer än fyra år när han sålde 20-talsvillan mitt i den danska byn. Ändå minns jag tydligt spolanordningen på toaletten. Jag minns mönstret på kedjan och känslan när man drog bakelithandtaget, tungt, neråt. Ljudet när vattnet började rasa i rören. Och den lilla, lilla rädslan för att vattentanken skulle lossna från sitt fäste i taket och falla ner över mig.

När detta skrivs är jag kvar med familjen i Kina, ett land fyllt av spännande kultur, historia, god mat och oförutsedda toalettupplevelser. Kinesiska toaletter består ofta av ett hål i golvet med keramiska fotsteg på bägge sidor, så att man lätt kan huka och… ja.

Underligt, visst, men om du som jag kommer från landsbygden och gillar att vistas i skog och mark, då vet du ändå hur det bäst ska göras. Jag skulle nog ärligt talat känna mig mer obekväm på en japansk lyxtoalett. De har flera olika knappar där brukaren till exempel kan välja att bli rengjord av vattenstrålar från olika vinklar. Och därefter blåstorkad.

 

Själv drömmer jag om ett utedass. Finns det några kvar i Sverige efter de senaste årens renoveringsiver?

Jag förknippar utedass med en totalupplevelse av lugn, skönhet, semester, sommar och snickarglädje. Jag diskuterade min dröm med en kompis som tyckte att jag var smått galen. Hon kunde inte alls sympatisera med min utedassromantik. Hon förknippade utedass med spindlar, flugor, kalla sitsar, kall rumpa och, förstås, dålig lukt.

Jag förstår resonemanget. Det är naturligtvis inte upplevelsen i eller av utedasset jag söker, utan snarare den miljö som jag skulle placera mitt dass i. För i min önskedröm ligger utedasset – rödmålat med vita knutar – med utsikt över en skärgård. Den knarrande dörren låses med en rostig hasp. Genom den hjärtformade gluggen ser jag barnen hoppa från bryggan. Deras skratt blandas med måsskrik och ett svagt tut i fjärran från Vaxholmsbåten.

Kanske har någon lagt fram en Hemmets Veckotidning som läsning. Kanske har vi låtit barnen rita på insidan av dörren. Kanske har vi hängt upp ett porträtt av kungen och drottningen, den söta bröllopsbilden från 1976. Förmodligen har jag också tillbringat många timmar på loppisar för att hitta den perfekta toaskylten: ”Sidd i ro, men ej för länge. Nån annan kan till plassen tränge.”

 

Men det blir nog aldrig mer än en dröm för vår del. Min dotter vägrar. Ser hon ett utedass eller ett hål i golvet vänder hon i dörren.

– Jag är inte kissig, säger hon, på ett så där självklart sätt som bara en 9-åring med ballongblåsa kan göra.

5-åringen vägrar också.

– Ni tjejer har det visst lättare! Ni ska ju bara kissa. Jag måste pricka också!

Läs också:

Dela
(0)

Annons

Annons

Annons


Annons


Annons

Laddar nästa sida…