Annons

Annons

Christer Sjögren om sin livskris: Spriten blev min bästa vän

Christer Sjögren är arbetargrabben från Hagfors som gjorde succé med dansbandet Vikingarna och senare som soloartist. Men framgångarna har haft sitt pris. I en nyutkommen bok berättar han öppenhjärtigt om ångesten och missbruket som ökade i takt med att karriären blomstrade.

Annons
5
Visa bildspel

/
Christer Sjögren: Spriten blev min bästa vän
Christer Sjögren: Spriten blev min bästa vän
Christer Sjögren: Spriten blev min bästa vän
Christer Sjögren: Spriten blev min bästa vän
Christer Sjögren: Spriten blev min bästa vän
...
Visa mer

 

Med 13 miljoner sålda skivor i bagaget lever Christer Sjögren ett ombonat liv och har råd att köpa det han har lust med, som till exempel de 15 bilarna som står uppställda i hans väldiga garage hemma i Karlstad.

Men när han såg dagens ljus den sjätte april 1950 i värmländska Hagfors var det knappast ett liv i sus och dus som väntade.

—Jag kommer från enkla förhållanden. Men även om vi var fattiga fanns det alltid mat på bordet, säger Christer, som med facit i hand är glad över att han inte föddes med silversked i mun.

—Nej, för då hade jag troligtvis inte uppskattat allt jag kunde skaffa mig senare i livet när jag fick det betydligt bättre.

I den nyutkomna boken ”Får jag lov att berätta? Kramgoa minnen från Christers garage”, görs en resumé över Hagforsgossens liv, en blandning av lyckliga men även mindre glada minnen och släkthistorier.

Som när hans älskade mormor, kallad ”Mommi”, tvingades lämna Christers mamma Eivor som femåring på grund av att Mommi inte hade råd att försörja sin dotter.

—Mommi, som var ensamstående mor på det tidiga 30-talet, måste ha lidit alla helvetets kval, men hon hade inget val, säger Christer.

Att hans mamma övergavs och placerades i fosterhem kom att prägla hennes liv fram tills hon dog i leukemi endast 54 år gammal.

—Hon led bland annat av depressioner, vilket var jobbigt för henne såklart, men även för mig. Som barn tar man gärna på sig skulden när en förälder mår dåligt, säger Christer som mycket motvilligt blev storebror 1957 när lilla Anita föddes.

Stockholm var himmelriket

Varje sommar tillbringade Christer några veckor hos Mommi i Stockholm.

—Det var som att komma till himmelriket, här fanns Gröna Lund, Skansen och massor av biografer. Det var annat än lilla Hagfors det.

Innan Eivor träffade sin stora kärlek Hans, Christers älskade pappa, var hon ihop med konstnären Lars Lerins far, Johnny.

—När jag visade fotot för Lars sa han att det var tur att det inte blev de två för då hade inte vi funnits, säger Christer och skrattar gott.

Pappa Hans kom att prägla honom väldigt mycket.

—Vi hade fruktansvärt roligt, jag och farsan. Jag brukade hänga med honom på jobbet när han körde lastbil och taxi och han tyckte aldrig att jag var till något besvär, säger Christer som föredrog att umgås med sin pappa, farfar Olle och Mommi framför sina jämnåriga kamrater.

—Jag har alltid varit lite av en ensamvarg och var nog lite lillgammal.

Under en period blev han mobbad i skolan.

—Det var en kille som fattade agg mot mig. Jag hade ont i magen varje dag när jag skulle till skolan, minns Christer.

Men även om det var hemskt så länge det varade blev det en parentes i hans liv. Christers hela fokus låg på musiken och han hann avverka en del band som Johnny-Christers, Jupiters och Pelles innan chansen dök upp och han fick äran att axla manteln efter Stefan Borsch, som under lång tid varit frontfigur i Vikingarna.

Med Vikingarna flög han land och rike runt, ingen dansbana var för liten för Vikingarna som alltid haft en trogen publik, inte bara i Sverige. Även norrmännen älskar bandet.

—Men för att kunna turnera i vårt västra grannland var vi tvungna att skaffa ett jetplan eftersom vägarna var alldeles för dåliga att färdas på, säger Christer som ibland får nypa sig i armen för att kunna fatta att han faktiskt ägt ett jetplan.

I november 1969 träffade han sin hustru Birgitta som han har dottern Charlotta med. Lika roligt som det var att turnera och träffa överlyckliga fans, lika jobbigt var det att behöva lämna sin lilla familj hemma i Värmland.

Familjeidyllen krackelerade

Det fanns en tid då Birgitta var svartsjuk på Vikingarna. Men det hade hon inte behövt vara, för även om kvinnorna stod i kö efter spelningarna för att få träffa mannen med den sammetslena rösten som sjöng så förföriskt om ”Leende guldbruna ögon” hade Christer bara ögon för Birgitta.

Tills den turbulenta sommaren 1991. Då krackelerade familjeidyllen. Över en natt förvandlades helyllekillen från Hagfors till en casanova när han offentligt gick ut och erkände att han haft ett kärleksförhållande med sångerskan Lotta Engberg.

Även om detta är ett kapitel i Christers liv som han är föga stolt över har han valt att lägga allt på bordet, både det som är positivt men även det som varit mindre smickrande, som otrohetsaffären med Lotta, som skakade hans eget äktenskap i grundvalarna.

—Ja, det var en jobbig tid. Birgitta flyttade till en egen lägenhet en tid medan jag bodde kvar i huset. Vi behövde komma ifrån varandra ett tag, säger Christer som är innerligt trött på att prata om händelsen.

—Eftersom jag bestämt mig för att ta med allt väsentligt i boken var jag tvungen att ta med den här historien också.

Men inget ont som inte har något gott med sig.

—Det blev lite av en solskenshistoria, säger Christer och skiner upp.

Lotta och Birgitta blev nämligen kompisar.

—Båda två är riktigt schysta tjejer, och i takt med att åren gått har såren läkt och vi har kunnat umgås inom familjerna. I dag har Lotta och jag det förhållande vi hade före förälskelsen.

Att leva ett stressigt turnéliv där man ständigt är på resande fot tär på krafterna, mentalt såväl som fysiskt, och efter hand blev det en vana för Christer att varva ner med en drink efter en spelning.

—Det blev en stunds verklighetsflykt.

Så småningom kom spriten att bli hans bästa vän; om han hade fått en dålig recension dränkte han sorgerna i sprit och om en spelning hade varit kanon tog han sig ett glas som belöning.

—Jag behövde alkoholen, annars fick jag abstinens. Men samtidigt mådde jag dåligt av spriten, inte minst sömnen blev lidande, säger Christer.

Till sist blev situationen ohållbar. Med hjälp av familjen fick han hjälp med att lägga in sig på ett behandlingshem.

—Jag visste ju att jag har bra karaktär och det var den som blev mitt verktyg för att komma ur beroendet, säger Christer

—De första två dygnen var värst när abstinensen grep tag i mig. Men jag hade turen att komma under vård innan jag hade gått ner mig för mycket mentalt och kroppsligt, fortsätter han och beskriver känslan när han ”muckade” från behandlingshemmet efter 32 dagar som att ha förflyttats från helvetet till himlen.

—Jag var som en helt ny människa, säger Christer som inte blivit absolutist.

Fortfarande kan han ta ett glas vin till maten någon gång då och då.

—Men egentligen är det nolltolerans som gäller, säger han.

Finkör bilarna efter schema

Som bokens titel antyder har bilar, ja, alla slags motorfordon, en stor plats i Christers hjärta. Och i garaget.

Där står inte mindre än 15 bilar, allt från en Chevrolet Bel Air Sport Coupe -56 till en Bentley Arnage -04. Så fort saltet försvunnit från vägarna på våren tar han ut sina klenoder och finkör dem enligt ett speciellt körschema. I garaget finns även leksaksbilar, löpsedlar, bruksanvisningar, scenkostymer och en byst i gips av huvudpersonen själv, en gåva från en beundrare.

Christer skämtar om sitt samlarbegär och menar att det säkert finns en diagnos för detta. Men han skulle inte kunna göra sig av med en enda pryl. Han har också en teori om varför han samlat på sig så mycket genom åren.

—När jag började visste jag ju inte hur länge jag skulle kunna hålla på med musiken, men om jag sparade allt hade jag ju i alla fall kvar mina minnen. I dag är jag rätt säker på att jag inte kommer att bli arbetslös, säger han och ler.

Inför julen har han en enda önskan – en lugn och skön hemmakväll med familjen.

—Det är den allra bästa julklappen, säger Christer som ser fram emot att få dela ut klappar åt sina två barnbarn, Norah och Nellie.

 

Fakta om Christer Sjögren

Ålder: 66 år.

Familj: Hustrun Birgitta, dottern Charlotta samt barnbarnen Nellie och Norah.

Bor: Hammarö utanför Karlstad.

Aktuell: Med boken ”Får jag lov att berätta? Kramgoa minnen från Christers garage”, medförfattare Per Berg (Ekerlids förlag).

 

Läs mer: 

Årets kvinnliga programledare om sin uppväxt som flykting

Joy fick en ny karriär - som 94-åring

Mitt i livet har Håkan Nesser blivit troende

 

Text: Katarina Arnstad Elmblad

Foto: Ekerlids förlag, IBL

 

Läs också:

Dela
(0)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…