Annons

Annons

Björns tåg kommer alltid i tid!

Det starka loket drar sina vagnar över hängbroar, genom fält av lavendel och rosor, förbi små och stora stationshus. Säkert finns det en del som höjt på ögonbrynen när de tittat in i familjen Lindes villaträdgård i Domsten, utanför Helsingborg. Men för Björn H:son Linde, 68, är modelljärnvägen en kär hobby.
– Jag har alltid älskat tåg! Så redan när vi byggde huset för elva år sedan hade jag planerat för min modelljärnväg, berättar Björn i Hemmets Veckotidning nr 33. Vi har ett tågfönster i köket också, men jag har inte riktigt löst hur tågen ska kunna köra in där ännu.
– Och det kommer det inte att bli heller, inskjuter hustrun Anita bestämt. Hur skulle det se ut om tågen körde rakt in på min köksbänk!
Att tågen däremot kör förbi muren vid terrassen och stannar till med sin läskande last av hallonsaft till de tre barnbarnen är ju en helt annan sak.
– Det brukar bli ett väldigt jubel när vi har gäster och loket kommer med drinkar och tillbehör lastade på vagnarna, berättar Anita med ett leende.

Annons

Björns tågkärlek började när han var 7–8 år och fick sitt första Märklintåg. Intresset svalnade i tonåren för att få liv på nytt för 25 år sedan, när Björn åter började köpa tåg och bygga hus, vägar, broar och tunnlar.

Björn och Anita har varit gifta i 34 år och har två barn, Kristina, 32, och Magnus, 30, som tidigt fick ta del av pappas stora hobby.
– När vi var barn och bodde i Ramlösa hade pappa byggt upp järnvägen i flera plan nere i källaren, så våra kompisar tyckte det var roligt att komma hem till oss, berättar Kristina och Magnus samstämmigt.
I dag är det barnbarnen som roat tittar på när tågen rullar fram längs spåren.
– Nu kommer tåget! ropar lintotten Albin, 3,5 år och springer glatt vid sidan om rälsen för att följa morfars fina tåg.
Järnvägen flyttades från källaren och ut i trädgården när Björn och Anita lämnade sitt hus i Ramlösa och flyttade till Domsten. Här slingrar den sig i en 150 meter lång bana, över murar och genom buskar och tunnlar. Och det kommer att bli mer, när ytterligare en station och rangerbangård ska anläggas i trädgården.

För Björn, som i 45 år arbetat som konstruktör och projektledare på Tetra Pak i Lund, är själva byggandet och anläggandet det stora glädjeämnet med modelljärnvägen. Men han tycker förstås också om att ta fram den stora radiosändaren och skicka ut sina vackra tåg på en tur genom trädgården.
– Just nu håller jag på att bygga om mina lok och vagnar till batteridrift så att de går att styra med radiosändare, förklarar Björn. Det är roligt men det är ett väldigt pillande, så det tar lite tid…
Men tid har Björn fått lite mer av sedan han gick i pension i våras. Och det kan behövas under sommaren, när växterna i trädgården växer som bäst och mest.
– Minst en gång i veckan går jag runt och rensar längs rälsen och mellan husen, det är riktigt banarbete!

Såväl husen som järnvägen väcker stort intresse hos barnbarnen och även om de inte får leka med järnvägen själva, hjälper de gärna till. Med att stänga den specialtillverkade grinden så att tåget kan passera eller sopa bort skräp från rälsen. Och när Björn är med kan de få prova på att styra det stora loket, kallat Krokodilen.
– Det är min favorit, förklarar Björn, det har dubbla motorer och är mitt starkaste lok.
Anita tycker mest om den röda rälsbussen, som är det enda av tågen som tutar. Men när det gäller husen är paret Linde överens om att ställverket är det finaste.
– På kvällen, när solen gått ner, lyser det genom alla de spröjsade fönstren och gatlyktan, det är faktiskt riktigt vackert, konstaterar Anita. Och jag är så glad att Björn har en hobby som håller honom hemma, tänk om han velat spela golf, då hade vi ju inte setts! säger hon med glimten i ögat.

Foto: Annie Anderberg

 

 

 

 

Läs också:

Dela
(0)

Annons

Annons

Annons


Annons


Annons

Laddar nästa sida…