Annons

Annons

Björn Ulvaeus vill bestämma över sin egen död

Dela
(2)

Björn Ulveaus

– Jag önskar att alla skulle våga prata om dödsnojan, för det hjälper, säger Björn Ulvaeus.

Det är ett par tre år sedan Björn Ulvaeus började fundera på döden på allvar. Och det var åldern som gjorde att han måste granska det som närmade sig. En dödsångest började smyga sig på.
– Jag kände att horisonten kom närmare. Förut hade livet liksom ett öppet tak, inget slut. Nu började jag känna att jag inte kan planera så långt fram längre, att jag inte hade så många vårar kvar.
Han fyller 70 i april och siffran känns främmande. Men den skrämmer honom inte längre. För sedan Björn fick kontakt med en filosofiskt lagd existentiell terapeut har tankarna på livet och döden blivit lättare att hantera.
– De senaste åren har vi suttit där i lusthuset varje tisdag, berättar Björn och pekar ut genom altanfönstret. Det blir två timmar i veckan och samtalen tar aldrig slut. Vi pratar om livet och ofta om döden. Det har hjälpt mig att sortera känslorna och rädslorna inför det som vi alla går mot. Det är ju det utdragna lidandet jag fasar för. Och det borde vara helt onödigt.
Han har sett den sortens död och menar att det var starten för tankarna kring det vi kallar aktiv dödshjälp. Hans egna föräldrar, Gunnar och Aina, som blev gamla men säkert hade velat ha ett annat slut om de fått välja själva. Samma med svärföräldrarna. Utdraget, i onödan plågsamt.
– Min svärmor levde länge utan att vi kunde nå henne, utan att hon kunde förmedla vad hon kände eller ville. Där och då tänkte jag: Så vill jag inte ha det. Det är ju mitt liv, det är jag som bestämmer över det. Varför får jag då inte bestämma över min egen död?

Annons

Han är medveten om att det är kontroversiellt. Läkarna vill rädda liv, inte vara med och ta det ifrån folk. Någon kunde känna sig tvingad att avsluta sitt liv för att slippa bli en belastning för sina närmaste. Man skulle ändra sig i sista stund utan att kunna berätta om det.
Allt det där har han tänkt på, såklart.
– Det finns en massa argument emot, men alla dem måste jag ju fundera på innan jag tar beslutet. Och då är det ju MITT beslut, ingen annan behöver lida för det.

Döden är ett icketillstånd

Själva döden ser han bara som ett icketillstånd när livet är färdigt. Där finns ingenting och därför heller inget att frukta.
– Jag är ju agnostiker, jag tror inte att det finns någonting efter det här livet. När jag klippt av bandet till livet så finns det inget jag missar. De där vårarna jag inte kommer att uppleva, de kan jag inte sakna. Det är en tröst att känna det här, precis som det är en tröst för en troende person att tänka på livet efter detta antar jag.

De existentiella samtalen har blivit viktiga i hans liv. De med terapeuten, och de med familjen och vännerna. Att prata om livets väsentligheter har hjälpt honom till ett mindre komplicerat förhållningssätt till döden.
– Jag tror att det finns människor som aldrig reflekterar över livet, döden eller varför de är som de är. Många vet nog inte ens varför de känner som de gör, eller reagerar starkt och irrationellt på saker. Jag önskar att alla skulle våga prata om dödsnojan, för det hjälper.
Björns fru Lena knackar på dörren och meddelar att det står några skolbarn utanför som vill att Björn svarar på frågor till skoltidningen. Han ber dem komma tillbaka i morgon förmiddag, då passar det bättre.
Han är egentligen blyg, men vissa saker känns viktigare än andra. Som skolbarn, att prata om främlingsfientlighet eller aktiv dödshjälp.
– Med stigande ålder har en sorts säkerhet tagit över och tystar ner blygseln. Jag inser att jag varit med om fantastiska saker i livet, som med ABBA. Då måste jag dela med mig av det om det kan glädja någon.
Han saknar inte att stå på en scen och har egentligen alltid mest gillat att skapa musiken, inte så mycket att framföra den.
– Nä, jag är egentligen ingen artist, säger den här fjärdedelen av ABBA.
– Ibland precis innan vi gick in på scenen lyssnade jag på publiken därute och funderade på varför de faktiskt stod där. Det kändes så fantastiskt att de var där för att de gillade vad vi gjorde – blygheten fick ge vika.
– Vi gjorde ju egentligen bara tre kortare turnéer med ABBA. Efter tio konserter upprepar man sig mest. Men skrivandet tröttnar jag aldrig på, och det är faktiskt så skojigt. Min nyfikenhet tar inte slut, det är jag tacksam för.

Björn Ulvaeus7

– Det är viktigt att kunna förnya sig, säger Björn Ulvaeus.

Glömmer bort åldern
I april blir han alltså 70 år. Men om inte några stora rädslor står i vägen för en så kan livet vara precis lika värdefullt hela vägen.
– Jag kan tänka på åldrar, på vad de betyder. Att jag älskar att vara på sjön på precis samma sätt som när jag var 30. Men jag kan vila mer i nuet, utan att det blir överskuggat av oviktigheter – dem kan jag rensa bort i dag på ett sätt jag inte kunde när jag var yngre. I dag kan jag njuta av saker på ett helt annat sätt.
– Att fylla 70 är okej. Men siffran är lite konstig, jag tycker att jag är alldeles för barnslig för att vara 70. Jag omger mig med så många yngre människor hela tiden, i fastighets- och musikbranschen. Efter en stunds snack glömmer de att jag är snart 70 år, och då glömmer jag det också.

Att vara äldre eller yngre är inte viktigt, inte om man fortsätter att utvecklas, menar han.
– Jag tycker det är spännande att tänka på att jag är i ständig förändring. Jag är inte samma person hela livet. Som cellerna i huden, det bildas nytt hela tiden och utgör mina nya ”jag”. Det är intressant att se sig själv på det sättet, i förändring.
– Det är viktigt att kunna förnya sig och sättet man ser på saker. Jag har väldigt lätt för att lyssna på andra och ändra ståndpunkt. Om någon kan visa att gud finns så är jag den första att knäfalla. Jag finner en glädje i att ändra åsikt. Det är att eftersträva något bättre hela tiden, att få bättre förståelse för världen. Jag tycker om att säga att jag hade fel eftersom jag då har fått en ny insikt. Då är jag mitt i livet, då är jag inte färdiglevd.

Han kan ju också se en stor skillnad i att vara 70 i dag jämfört med bara en generation tidigare.
– Det känns som att man förr stannade upp efter pensionen, blev aktiv i en förening och vilade. Jag tror att jag är mycket friare än vad min pappa var. Vi arbetar annorlunda, är mer aktiva och friskare. När jag var yngre hade jag en piska över mig som sa att jag måste visa att jag är duktig. Det har jag inte alls längre, och det har ju gjort mig friare. Den försvann i och med de här existentiella samtalen.
– Ju fler saker jag gör, desto mer känner jag att visioner kan bli verklighet. Men jag är alltid medveten om att jag är privilegierad.
Om en vecka är det barn och barnbarn som gäller. Det blir pool, sol och närvaro med familjen. Saker han älskar i livet.
– Det är klart att jag vill leva så länge som möjligt. Det är ju därför jag motionerar och inte röker. Den dagen jag förlorar gnistan är jag rädd för. Men det är inte nödvändigt att det alls blir så.

 

Björn Ulvaeus, 70 i april.
Familj: Gift med Lena, barnen Linda och Christian (tillsammans med Agnetha Fältskog), Emma och Anna (ihop med Lena). 5 barnbarn mellan 2 och 13 år.
Bor: Djursholm.
Aktuellt om Björn i år: 40 år sedan ABBA vann med Waterloo. Kristina från Duvemåla går på Göteborgsoperan. Deltar i boken Innan jag glömmer bort mig själv.

Innan jag glömmer bort mig själv

Björn är en av de kända personer som skrivit sin egen nekrolog i boken Innan jag glömmer bort mig själv.

 

Aktiv dödshjälp…
…innebär att man avsiktligt påskyndar döden, oftast genom en blandning av läkemedel eller droger som ordinerats av läkare. Det är tillåtet i Schweiz, Belgien, Nederländerna, Luxemburg och i fem amerikanska delstater: Montana, New Mexico, Oregon, Vermont och Washington. Det är bara i Schweiz utländska medborgare kan få aktiv dödshjälp.

Argumenten:
FÖR: Det borde vara varje människas rätt att avsluta sitt liv för slippa lidande i fall där svår sjukdom kan vara plågsam och utdragen.
Enligt en undersökning av Sifo (i samarbete med Aftonbladet) gjord 2010 är 87% av svenskarna för aktiv dödshjälp.
EMOT: Argumenten mot aktiv dödshjälp handlar bland annat om risken att personen ändrar sig – och sedan inte kan säga nej. Eller att en person tar beslutet utifrån rädslan att ligga sina anhöriga och samhället till last. Vissa motståndare säger till och med att det kan användas av samhället för att bli av med besvärliga medborgare.

I Oregon…
…kom lagen till efter en folkomröstning. Hjälpen ges inte lättvindigt, man måste vara myndig och ha en sjukdom som helt säkert kommer att leda till döden inom ett halvår. Vid två tillfällen med minst ett par veckors mellanrum ska man ha besökt läkare som har särskild behörighet för dödshjälp. Två oberoende vittnen måste vara med och intyga att man är i stånd att fatta beslutet. När man väl har fått pillret är det helt upp till en själv när man vill ta det – och om man vill ta det.
122 personer fick piller utskrivna förra året, 63 använde dem. Statistiken från Oregons myndigheter visar att de allra flesta av dem var människor som hade långt framskriden cancer och låg på hospice, som alltså är den allra sista vårdanhalten, och majoriteten kunde tack vare pillret i stället få dö hemma i sin egen säng, med sina anhöriga intill sig.

29-åriga Brittany valde att dö
Amerikanska Brittany Maynards öde har berört människor över hela världen. Hon drabbades av obotlig hjärncancer och den 1 november  i år valde hon att frivilligt avsluta sitt liv genom aktiv dödshjälp. Omgiven av sina nära och kära somnade hon in till lugn musik – bara 29 år gammal. Se henne berätta om sitt beslut i videon nedan.

Mer om Brittany hittar du här.

 

Läs mer: Vad kan du om Abba? Testa dig i vårt quiz! 

Läs mer: Rachel Mohlin är rädd att försvinna från sina barn

Läs mer: Helena Bergström har ingen åldersnoja

Läs mer: Stefan Einhorn kämpade för att bli sedd av pappa Jerzy

AV PERNILLA BJÖRNÖR HYDÉN
FOTO: STEFAN NILSSON

 

 


Läs mer om:

Dela
(2)


Annons

Senaste från Hemmets
ANNONSSAMARBETE MED MARABOU

Annons

Laddar nästa sida…