Annons

Annons

Björn Hellberg: Pappa insåg att jag inte skulle ta över firman

Som barn var Björn Hellberg energisk, nyfiken – och väldigt opraktisk. Hans pappa förstod därför att sonen aldrig skulle komma att ta över familjefirman. Men det gamla tvätteriet har ändå förblivit en fast punkt i Björns liv.

Dela
(0)

22
Visa bildspel

/
Björn Hellberg
Björn Hellberg
Björn Hellberg
Björn Hellberg
Björn Hellberg
Björn Hellberg
Björn Hellberg
Björn Hellberg
Björn Hellberg
Björn Hellberg
Björn Hellberg
Björn Hellberg
Björn Hellberg
Björn Hellberg
Björn Hellberg
Björn Hellberg
Björn Hellberg
Björn Hellberg
Björn Hellberg
Björn Hellberg
Björn Hellberg
Björn Hellberg
...
Visa mer

 

Det är många år sedan Björn Hellberg återvände till sin mammas gata. 1980 flyttade han och hans fru Inger in i hans barndomshem på Vingesgatan i Laholm. I den vita funkisvillan drev hans föräldrar Gudrun och Henry tvätteri från slutet på 1940-talet och när det lades ner tog Björn och Inger över huset.

Annons

—Laholms kemiska hette det. Huset delade vi med handskmakaren Emil Jönsson. Det var tvätteri och handskmakeri på bottenvåningen och så bodde vi på ovanvåningen, berättar Björn och visar runt i den om- och tillbyggda villan som har blivit omsjungen av Karl Gerhard som ”huset mitt i gatan” i en revy.

Det som nu är sovrum var på den tiden två rum, i det ena bodde handskmakaren och i det andra familjen Hellberg. Vardagsrummet som numera är Björns arbetsrum var gemensamt.

—Det var inte stort, men så var det då. Handskmakaren var snäll och blev som en farfar för mig. Han var svärfar till den svenske mästaren i tresteg Verner Göransson. Han var ofta här och det var förstås roligt att träffa en så stor idrottsprofil, minns Björn.

Vältränad och uthållig

Sport i alla former var tidigt ett stort intresse hos Björn som spelade både fotboll och bordtennis innan han fastnade för tennis.

—Det är en spännande sport med ett fascinerande räkningssystem. Tennis är raffinerat och det passade mig. Min styrka som tennisspelare var att jag var vältränad och uthållig, men min serve var jättedålig, säger Björn som var aktiv tävlingsspelare i över 30 år och har spelat 312 A-lagsmatcher för Laholms Tennisklubb.

Så småningom blev tennisen en del av hans yrkesliv och med det välförtjänta epitetet tennisorakel har han bevakat alla Wimbledonturneringar sedan 1967 samt åtskilliga tennisturneringar i Sverige, Europa, USA och Australien. Han har också skrivit 25 böcker om tennis och medverkat i ett stort antal böcker i samma ämne. Men allt började i den närbelägna tennismetropolen Båstad.

—I tidiga tonåren fick jag hjälpa Sven Jerring när han refererade tennis i radio. I början räknade jag statistik och sedan fick jag säga något om matcherna också. Det var jättestort att träffa Jerring. Han var en ikon. Jerring var snäll och omtänksam och svettades något alldeles kopiöst.

Idrotten betydde mycket under Björns uppväxt. Han erkänner att han la mer tid och kraft på olika idrottsanläggningar än i skolan, som han inte tyckte var speciellt rolig.

—Som barn var jag energisk, nyfiken, snäll och fantasifull. Opraktisk har jag alltid varit. Pappa märkte tidigt att det där med tvätteriet inte var något för mig. Praktiska saker har jag aldrig klarat av. Jag var urusel i träslöjd och medan andra gjorde vitrinskåp höll jag på med en liten nötskål som aldrig blev klar.

Än i dag avstår han från praktiska göromål som att byta glödlampor och tapetsera.

—Jag kan knappt tanka. Jag får verkligen anstränga mig om jag ska göra det.

Läste för kompisarna

När Björn inte idrottade läste han, och det fick gärna vara spännande och äventyrliga böcker.

—Då grundlades mitt intresse för deckare. Mina favoriter var Astrid Lindgrens Kalle Blomkvist och Stieg Trenter. När jag var 10–12 år började jag själv skriva små berättelser som jag läste upp på roliga timmen i skolan. De slutade alltid med en cliffhanger och så fick skolkamraterna vänta i en vecka på fortsättningen, berättar Björn, som har skrivit ett 30-tal deckare. De flesta har kriminalkommissarien Sten Wall i huvudrollen och utspelas i den fiktiva staden Staden, som har stora likheter med Laholm.

När det gällde musik hade den unge Björn inte riktigt samma preferenser som sina jämnåriga.

—Jag lyssnade hellre på Bellman och Birger Sjöberg än dåtidens popartister, och det var väl lite udda.

Att gå på bio hörde till höjdpunkterna under uppväxten. Pengar till biobiljetten fick Björn själv tjäna ihop.

—Jag samlade tomflaskor och man fick samla ihop rätt många för att det skulle bli till en biobiljett som kostade en och tjugofem. Ibland fick man ihop många flaskor och då kunde det bli en korv i korvkiosken efter bion. Min favoritfilm var Rasmus, Pontus och Toker med manus av Astrid Lindgren – den såg jag fem, sex gånger. Den första barnförbjudna filmen jag såg var thrillern Spiraltrappan. Det var en skrämmande film.

Har en egen gata

Tio år gammal träffade Björn skådespelerskan Gudrun Brost när hon kom och drack kaffe hemma hos familjen Hellberg. Hon hade växt upp i Veinge, fyra kilometer norr om Laholm, debuterat på Laholms teater 1935 och därefter inlett en lång och framgångsrik karriär på film och teater.

—Hon berättade att hon hade en son som hette Johannes och var åtta år, men han var inte med den dagen. Det var först som vuxen som jag lärde känna Johannes Brost och vi har varit goda vänner i många år. Han är precis som jag hedersmedborgare i Laholm. Jag är nummer ett och han är nummer två, säger Björn som även kan stoltsera med en egen gata i staden. Sedan 1992 leder Hellbakken till det nya idrottsområdet i Laholm.

Första jobbet var som journalistvolontär på Laholms Tidning 1959. Redaktion och tryckeri låg då i ett lågt gult hus på Smedjegatan. Björn kände genast att han hade hittat rätt.

—Det passar mig att skriva och så gillar jag fakta och statistik och att ta reda på saker. Journalistiken tröttnar jag aldrig på, säger Björn och tillägger, som den statistikfantast han är, att han har skrivit uppemot 40 000 artiklar.

Bodde i Australien

Efter ett par år på lokaltidningar, först på Laholms Tidning och sedan på Hallandspostens Laholmsredaktion, längtade han ut i världen och bestämde sig som 21-åring för att åka till Australien 1965. Där fanns ”världens bästa tennis” som Björn ville se och skriva om.

—Då var det ett riktigt äventyr att åka dit. Det kändes mycket längre bort än i dag. Jag åkte båt i 42 dygn för att komma dit.

Björn stannade i ett och ett halvt år och skrev förutom om tennis även om bland annat opalsökning, hajar och svenska immigranter. Vikarie under hans frånvaro var för övrigt Inger, men det skulle dröja drygt tio år innan de fann varandra och blev ett äkta par.

Förutom tiden i Australien har Björn varit sin barndomsstad trogen och han har mycket gott att säga om Laholm, där han trivs alldeles utmärkt.

—Det är en riktig pärla. Här är så idylliskt och vackert med Lagan och landskapet runt staden. Jag uppskattar att mycket av den gamla stadskärnan är bevarad. Här finns korsvirke och kullersten och det är trevligt att promenera i gränderna med gamla hus. Det är sig faktiskt väldigt likt från när jag växte upp även om staden har blivit större.

 

Fakta om Björn Hellberg

Ålder: Fyller 72 år den 4 augusti.

Familj: Gift med Inger sedan 1979. Sju barn, tretton barnbarn. Katten Asta, 20 år.

Gör: Författare, journalist, underhållare. Har gjort tv-program som På spåret och Sverigequizen med Ingvar Oldsberg, fjärde säsongen sänds i TV4 i höst. Aktuell med deckaren Dödsdrycken – där Sten Wall gör comeback.

 

 

Björns bästa utflyktstips

I Laholm:

1. Ta en promenad i den gamla delen av Laholm. Idylliskt och vackert med gränder och gamla hus.

2. Teckningsmuseet – Nordens enda museum för teckningskonst. Finns på Hästtorget. Tel 0430-154 51. www.teckningsmuseet.se

3. Ta en promenad längs Lagan och avsluta med att titta på slottsruinen Lagaholm.

 

Utanför Laholm:

1. Fina badstränder i Mellbystrand och Skummeslövsstrand.

2. Hallandsås – ta en promenad i den vackra bokskogen.

3. Konsthallen i Hishult. Markarydsvägen 10 i Hishult. Tel 0430-403 21. www.hishult.com

 

Läs mer:

Följ med Sanna Nielsen till mammas gata!

Häng med Richard Herrey till mammas gata!

Shirley Clamp minns sin busiga barndom

 

TEXT: ANETTE BÜLOW

FOTO: ANDERS ANDERSSON OCH PRIVATA

 


Läs mer om:

Dela
(0)

Annons

Annons

Annons


Annons


Annons

Laddar nästa sida…