Annons

Annons

Birgitta och Peter fann varandra igen efter 43 år!

Dela
(0)

Peter och Birgitta Falkman

”All magi fanns kvar – fast starkare!”

 

De två tonåringarna dansade in i varandras liv i en bugg på Folkets park i Borås 1960 och var tillsammans i två år innan de bröt upp.
Och när en ödets nyck slog till 43 år senare kunde inte Birgitta låta bli att ta chansen…
Bugg, foxtrot, kulörta lampor och utsvängda kjolar. Folkets park i Borås drog fulla hus 1960. Staden med sin tekoindustri lockade många unga kvinnor och därför även unga män, åtminstone på helgerna. En av dem var 18-årige Malmöbon Peter Brandt som lördagen 23 april 1960 kom på besök tillsammans med en kompis i hopp om att få dansa en helkväll.
Han fick snabbt syn på Birgitta Gustafson, som utmärkte sig med sitt långa vackra hår, och bjöd upp till dans.
– Alla pratade uppländska. Så jag sa till Birgitta: ”Förstår du inte vad jag säger är det för att jag kommer från söder om landsvägen.”
”Men det gör jag också”, sa Birgitta då, plötsligt på genuin skånska eftersom hon är född på Skånes västkust men sedan flyttat med familjen till Borås.
Snygg och nykter
Peter blev smått tagen av detta kast från västgötska till skånska och 17-åriga Birgitta hade fångat hans hjärta. Inte förrän klockan fyra nästa morgon skildes de åt.
– Vi hade lätt för att prata med varandra. Peter var dessutom snygg, kunde dansa och var inte berusad. Mer behövdes inte på den tiden, säger Birgitta och skrattar.
Under två års tid träffades de nästan varje helg. Birgitta jobbade på ASG och sålde ibland choklad på biografer, Peter som var sjöman hamnade i flottan.
– Birgitta skrev fantastiska brev. Och hon använde rött kuvert och brevpapper så jag kunde se på långt håll redan när de lastade om posten om jag fått ett brev från henne.
Peter bodde ofta hos Birgittas familj i Borås och Birgitta reste ibland till Peters föräldrahem i Malmö.
Men avståndet blev ett hinder. Mot sommaren 1962 hade kontakten ebbat ut. Till slut fick Birgitta höra av Peters syster Lena att han träffat en annan.
– Men vi gick båda vidare utan negativa känslor, säger Birgitta.
Stod bredvid henne
Så småningom fick Birgitta jobb i Malmö och en lägenhet på Kungsgatan mitt i stan.
– Det var en riktigt härlig lägenhet. Jag stortrivdes från första stund.
Vad hon inte visste var att den låg vägg i vägg med Peters bästa kompis mamma.
En sommardag 1965 gick hon ut på balkongen för att njuta av värmen. Hon tittade åt höger – och på balkongen bredvid stod Peter och mötte hennes blick.
Det mycket oväntade mötet ledde till en glad resa in i minnenas värld. Det visade sig att Peter hade blivit sjuksköterska, var gift och tvåbarnsfar, Birgitta var sekreterare och förlovad. Båda var på väg åt var sitt håll i livet och sågs inte igen.
Så småningom flyttade Birgitta till Helsingborg och fick tre döttrar, Peter fick en son till. Barnen växte upp och så småningom skilde Birgitta och Peter sig på var sitt håll, ovetande om varandras nyblivna singelstatus.
Så en dag, 43 år efter deras första möte, skulle en slumpartad händelse plötsligt bli avgörande i deras liv när Birgitta letade efter en kontakt i telefonkatalogen – och råkade se Peters syster Lenas namn bland raderna. Hon fick ett infall och ringde upp!
– Jag frågade om hon kom ihåg mig och hon bara skrek JAAA rakt ut.
Gissa vem det är
De drog en snabb sammanfattning av varandras liv och bestämde sig för att ses. Något Lena berättade för sin bror en vecka senare och hon myste över sina nyheter: ”Vet du vem jag pratat med?” sa hon, och det gjorde ju inte Peter. ”Om jag säger Birgitta..?” fortsatte systern.
Strax ringde telefonen hemma hos Birgitta. Peter lyssnade spänt på signalerna i andra änden.
– Jag hade inga baktankar utan var bara nyfiken på hur livet varit för henne. Och tyckte det skulle vara kul att träffa henne.
Det var den 13 mars 2005 och lång tid hade gått sedan de sågs. Birgitta lyfte luren, och något klack till när hon hörde rösten i andra änden: ”Hej, du kan nog inte gissa vem det är.”
– ”Det är nog Peter”, sa jag, för samtalet med Lena hade förstås gjort att jag tänkt på Peter den senaste tiden.
Döttrarna oroliga
Därefter började en intensiv kontakt. De pratade i telefon flera gånger i veckan och stämde möte efter påsk. Birgitta skulle träffa Peter hemma hos honom i Malmö.
– Mina döttrar var oroliga, de är ju inte vana vid att jag ger mig ut och träffar män de inte känner. Men de fick adressen och jag lovade att höra av mig under kvällen.
Med döttrarnas förmaningar fortfarande ringande i öronen körde Birgitta till Malmö. Med skräckblandat pirr i magen tryckte hon på ringklockan.
– Jag tänkte, vem är nu denna man som snart öppnar…?
Medan Peter gick genom hallen mot ytterdörren for samma tanke genom hans huvud.
– Men jag kände igen henne direkt.
– Och jag kände igen pojken i honom. Att se honom återknöt direkt till minnena från när vi var unga, säger Birgitta.
Oöppnat kärleksbrev
Före mötet hade båda skrivit ner hur de trodde att den andre skulle se ut. Peter blev positivt överraskad av att Birgitta hade kvar sitt långa hår och Birgitta av att Peter var sig så lik. Hon hade också med sig ett gammalt rött kärleksbrev som returnerats av Posten och därför aldrig öppnats.
De jämförde minnen av varandra och av människor från den gamla tiden och hade så roligt tillsammans att de bestämde sig för att träffas igen.
– Vi fann kemin snabbt. Hon var precis som jag hade hoppats på och hade allt jag söker hos en kvinna, säger Peter.
– Jag såg och lärde känna mannen han blivit också, långt ifrån ynglingen han var. Han har förändrats mycket, till en mogen man med många intressen och god självkännedom.
I takt med att de lärde känna varandra igen växte känslorna.
– Fast det är en helt annan kvalitet på dem, säger Peter.
– Ja, det är på ett annat sätt i dag, känslorna är djupare och mer varaktiga. Man ser hela människan och mindre yta, säger Birgitta.
– Vi är så lika och delar så många intressen, säger Peter.
Till midsommar förlovade de sig, den 26 november var de nygifta.
– Ja, varför skulle vi vänta? Vi hade ingen tid att förlora, tyckte vi, säger Birgitta och Peter nickar.
Sammanlagt har de fem barn och 14 barnbarn. Familjemedlemmarna stöttade helhjärtat den återvunna kärleken. Peter hade varit ensamstående sedan 1982, och hans söner gladdes med sin far. Birgitta å sin sida hade varit ensamstående sedan 1994.
– Det gick ändå väldigt friktionsfritt att flytta ihop. Vi bestämde oss tillsammans för hur vi skulle ha det i relationen redan innan förlovningen, berättar Peter.
Birgitta nickar instämmande.
– Det är bara fantastiskt att vi kunde träffas igen!

Annons
Gilla Hemmets på Facebook

Foto

Birgitta och Peter på det glada 60-talet!

 

AV Petra Olander FOTO: Annie Anderberg


Läs mer om:

Dela
(0)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…