Annons

Annons

Bianca kraschade rakt in i bergväggen

En högersväng med cykeln i den branta backen och sedan var det svart. Skadorna var omfattande: hjärnblödningar, krossat ansikte och sju brutna ryggkotor, dessutom var båda armarna brutna. Men Bianca hade tur i oturen...

Dela
(5)

I dag känner jag mig mentalt starkare än före olyckan, säger Bianca.

I dag känner jag mig mentalt starkare än före olyckan, säger Bianca.

 

Det var måndag morgon och Bianca satt på cykeln på väg från en härlig campinghelg i de kaliforniska bergen till jobbet i Palo Alto i Silicon Valley. Dagens första solstrålar tittade fram över bergskammarna. Morgonbrisen var småkylig, men hon och dåvarande pojkvännen Nils fick snabbt upp värmen när de kämpade i uppförsbackarna.

Annons

Bianca sneglade oroligt på sitt armbandsur. Klockan var redan mycket och hon kände sig stressad. Hon stortrivdes med sitt nya jobb och arbetskamrater – men för sen ankomst gillades inte, så hon trampade på lite extra.

De stretade på uppför en lång backe, Nils cyklade först och Bianca en bit bakom. Så kom de äntligen upp på krönet och hon rullade fritt nerför sluttningen. Farten ökade. Hus, träd och buskar svischade förbi i ett allt snabbare tempo.

 

Läs mer: Tanja fick 16 000 volt genom kroppen

 

—Jag minns att jag kände mig jättestressad, tänkte att jag skulle få sparken om jag kom för sent. Så jag släppte på bromsen, och det gick fort, det var en brant backe. Vi kom till en korsning och svängde höger – sen minns jag inte mer, berättar 25-åriga Bianca Cheng Costanzo.

Pojkvännen Nils märkte inget alls mer än att Bianca plötsligt var försvunnen. Han stod och väntade några minuter längst ner i backen och fattade misstanke först när han hörde sirener nere i dalen och utryckningsfordonen sedan kom körande i full fart förbi honom.

En familj som bor längs vägen har i efterhand berättat att de hörde ett långt och utdraget skrik följt av en rejäl smäll. När de sprang ut hittade de en medvetslös och svårt skadad kvinna vid vägen.

Tappade kontrollen

Exakt vad det var som hände den där ödesdigra morgonen är det ingen som vet. Av någon anledning tappade Bianca kontrollen över sin cykel, for av vägen och kraschade in i bergväggen.

Skadorna var omfattande: stora delar av Biancas ansikte var krossat, sju ryggkotor var brutna liksom båda armarna. Hon hade utsatts för kraftigt våld mot huvudet och fått en allvarlig traumatisk hjärnskada, en diagnos som i många fall är liktydig med döden eller livslång invalidisering.

Men Bianca hade tur. Mitt i oturen.

För det första ligger ambulansstationen bara ett stenkast från olycksplatsen. För det andra ligger ett av världens främsta sjukhus – Stanford Hospital – bara minuter bort.

En timme efter den allvarliga olyckan låg Bianca på operationsbordet. Det var den första av en lång rad ingrepp som skulle följa de kommande åren. Läkarna fick såga upp Biancas skallben för att stoppa blödningarna i hjärnan, ryggkotorna fick justeras i omgångar och i ansiktet fick de operera in flera olika titanplattor istället för hennes krossade ben.

Den närmaste månaden låg Bianca i koma. Ingen visste om eller när hon skulle vakna upp. Läkarna visste inte om hjärnan hade blivit permanent skadad.

 

Läs mer: Nu vill Jonas Gardell hylla livet

 

Biancas föräldrar Victoria och Filippo, som då bodde i Brasilien, flyttade till San Francisco för att vara vid sin dotters sida om hon skulle vakna upp. Vänner och kollegor vakade vid hennes säng. Det var en tid av stor oro och osäkerhet.

Men så, efter en månad i koma, vaknade Bianca upp. Hon minns själv tiden vagt, som i en dröm.

—Jag kunde knappt röra mig och när jag såg mig i spegeln kände jag inte igen mig. Hela mitt ansikte var borta. Det var svårt att tro på framtiden, säger hon.

Vägen tillbaka till ett normalt liv blev tuff. Bianca led av svår minnesförlust och fick lära sig allt från början – tala, skriva, läsa, sitta och gå.

—Det var en hemsk tid, jag svävade hela tiden mellan hopp och förtvivlan. Jag visste inte om jag någonsin skulle bli återställd. Ibland kändes det bara som att jag ville dö, men ibland kände jag också starkare än någonsin tidigare att jag ville leva. Och i slutändan övervann jag tvivlet. Jag är en krigare, jag har det i mig, säger Bianca.

Nästan helt återställd

Det har gått drygt tre år sedan den hemska olyckan. Rehabiliteringen har gått sensationellt bra och läkarnas plastikoperationer i ansiktet har gjort att hennes utseende nästan är helt återställt. Det är bara några mindre ärr och ojämnheterna i skallbenet efter operationen som vittnar om det hon har gått genom.

Bianca har också en del problem med hörseln och balansen eftersom hon skadade örat vid olyckan, men trots den hårda smällen mot hjärnan har hon klarat sig utan några andra men.

Sanningen är nog att olyckan har påverkat henne mer mentalt än fysiskt. Det tror hon själv.

—Många gånger var jag övertygad om att jag aldrig skulle bli återställd, och det är klart att man blir påverkad av att gå igenom en sådan period i livet. Jag tror att jag har lärt mig mycket också. Jag är mer avslappnad och har en lite annan inställning till livet, förklarar hon.

En konkret följd av olyckan var att Bianca sa upp sig från det där drömjobbet.

—Det var också otroligt stressigt, man förväntades jobba både helger och kvällar och jag kände hela tiden en press över att prestera och en oro över att inte duga. Så när jag återvände efter olyckan insåg jag ganska snart att jag ville något annat.

 

Läs mer: Barnvagnen rullade över kanten och sjönk

 

I stället flyttade hon till Barcelona och senare vidare till Malmö. Hon startade ett eget designföretag som på kort tid haft stora framgångar, bland annat med en speciell tredimensionell filt hon kallar Bloom. Vid sidan av är hon också aktiv som sångerska i ett par olika band och hon håller ofta föreläsningar, bland annat om hur man gör tekniska produkter användarvänliga.

Att ständigt få använda och utveckla sin kreativa ådra har varit – och kommer alltid att vara – en röd tråd genom Biancas liv. Hon har redan hunnit bo i Brasilien (där hon föddes), USA (där hon växte upp), Italien (där hennes pappa kommer från), Tyskland och nu Malmö i Sverige. Hennes mamma flydde som barn med sin familj från Kina, så ända sedan barnsben har hon inte bara lärt sig att älska det mångkulturella utan även själv varit en person med mångkulturen djupt rotad i sig.

Hon är fortfarande samma person som före olyckan, men ändå inte.

—I dag känner jag mig mentalt starkare än före olyckan, jag känner att jag kan övervinna det mesta.

Drog sig undan

Människorna i Biancas närhet reagerade alla olika på det som hände. En del ställde upp maximalt, medan andra drog sig undan. Det har fått henne att fundera mycket kring vänskap, lojalitet och hur man ska förhålla sig till varandra.

—Det blev väldigt tydligt vilka som är mina verkliga vänner. Många var så otroligt stöttande, lagade mat åt min familj och väntade på sjukhuset på att jag skulle vakna upp efter koman. Men en del vänner syntes inte till över huvud taget. Det fick mig att fundera. I dag är jag själv väldigt noga med att alltid finnas till hands för de människor som jag älskar och bryr mig om.

 

Läs mer

Felicia förlorade båda benen i en olycka

Karin har dött två gånger

Reine var nära att dö i eldhavet

 

TEXT OCH FOTO: JAKOB HYDÉN


Läs mer om:

Dela
(5)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…