Annons

Annons

Hemmets bloggare Bertil börjar om i en fransk by

Hans son dog och världen rasade. Ingenting kunde någonsin bli som förr för Hemmets bloggare Bertil Hedbor som kände att han inte ville stanna kvar i ett hus och i ett liv som aldrig skulle bli sig likt. Det var då han beslöt sig för att ändra på allt.

Dela
(125)

Vaira

Bertil Hedbor och Vaira har besökt Frankrike tillsammans – och de vet att de kommer att trivas med det nya livet. Bild: Bertil Hedbor

Klicka här för att komma till Bertils och Vairas blogg >>

Vaira – Hemmets nya bloggare

Västgötaspetsen Vaira och hennes husse Bertil Hedbor har packat ihop möbler och kläder, pryttlar och köksredskap. Allt ligger i en container som har lämnat det vackra huset med den vidunderliga utsikten över sjön Sommen.

Annons

– Jo, det är fint här, säger Bertil, men huset har varit svinkallt på vintrarna. Det är ju rätt gammalt. Och jag vågar inte ens tänka på vad en renovering skulle ha kostat.

– När alla räkningar är betalda har jag bara 1 000 kronor i månaden att leva på. Det ger noll svängrum och en ständig oro för oförutsedda kostnader. I Frankrike kommer summan att hamna på ungefär 4 600 kronor.

Vaira avbryter samtalet och pockar på uppmärksamhet. Hon är en svartsjuk liten dam och uppskattar inte alls att bara husse är i centrum. Lite kli på magen blidkar henne.

Pengarna har inte varit främsta skälet till den stundande flytten till Aurignac. Inte heller stadens charm med gamla stenhus, små lokala speceriaffärer med ost och nybakat bröd, postkontor, apotek och bibliotek – som ett svunnet Sverige.

– Nej, säger Bertil, visst är det ett mysigt ställe flyttlasset ska gå till, men det är min dotter Agnes som lockat mig till Frankrike. Hon bor i Toulouse med sin Sabrina. Och det känns bra att jag kommer att bo närmare ett av mina barn. Min son David bor i Seattle.

Lämna smärtsamma minnen

Bertil Hedbor, som fyllt 73 år, tycker att det ska bli skönt att lämna sina hemtrakter och börja om på nytt.

– Det finns så många minnen här, säger han och slår lite mjölk i kaffet.

– Även om det är fina minnen med barn och vänner så gör det ont ibland. Särskilt när jag tänker på Per, grabben min.

Tragedin inträffade sommaren 2016. En sen kväll ringde det på dörren och utanför stod två poliser. Pers arbetskamrater hade saknat honom på jobbet och funnit honom avliden i hemmet.

– Det var helt overkligt, säger Bertil med sorg i rösten. Jag kunde inte ta in att min son var död.

Det fanns ingen förklaring till vad som hänt. Per hade inte visat några tecken på att må dåligt, men dödsorsaken visade sig vara massiva blödningar i magen.

– Det tog lång tid innan den första chocken la sig så pass att jag kunde börja bearbeta sorgen, säger Bertil lågmält.

Barnen

Bertils familj betyder mycket för honom. Fr v: sonen David och hans tvillingar Evan och Emily, i mitten sonen Per som så hastigt och tragiskt gick bort i fjol och t h dottern Agnes och hennes Sabrina.

De andra barnen kom hem från Frankrike och USA för att stötta sin pappa, men de fick återvända till sina liv efter begravningen.

– Det har varit många ensamma stunder och tuffa praktiska utmaningar.

Att städa ur sonens hem var både jobbigt och smärtsamt. Många minnen översköljde Bertil Hedbor, som också fick en del överraskningar.

– Jag fann en stor samling mangaböcker, sådana där japanska serier. De var skrivna på japanska så jag tog för givet att Per köpt dem för de fantastiska och detaljrika bildernas skull. Men så var det inte. En arbetskamrat till Per berättade att han både kunde läsa och tala japanska.

– Precis sådan var han, skrattar Bertil, han kunde vara hemlighetsfull, han ville inte göra något väsen av sig.

Starka band

Bertils och Pers band var starka. Kanske berodde det på att sonen hunnit bli 17 år innan första syskonet, Agnes, föddes.

– Vi hade ju gott om tid att lära känna varandra. Och Per var, precis som jag, en betraktare. Han var lugn och nöjd i sitt eget sällskap, något av en ensamvarg. Ibland gick det veckor utan att jag fick tag på honom. Han kunde vara bortrest eller också glömde han helt enkelt att ladda mobilen. Han var en snäll och omhändertagande människa.

– Vaira älskade sin Per och det var ömsesidigt.

Per blev tidigt intresserad av datorer och faktum är att han med tiden blev ett riktigt datageni.

– Han skapade ett datorprogram, Opera mini, som gav över en halv miljard människor tillgång till internet. Dessutom var det Per som skapade Sveriges första webbsida.

Nu har Pers hus precis lämnats över till nya ägare och även Bertils hus är sålt, så nu ägnar han dagarna åt att planera inför flytten.

– Jag har samlat de möbler jag vill ha med mig och kört resten till återvinningen.

Bertil Hedbor har många vackra, äldre möbler som han absolut ska ta med. Även den enorma tv:n, som nästan tar upp en hel vägg, ska köras till Frankrike.

– Den kommer från Pers hem, säger Bertil, liksom de där monsterhögtalarna.

Siktar framåt

Han ser fram emot flytten och är inte det minsta sentimental.

– Jag är färdig med mitt liv i morfars gamla hus. Det var länge sedan det kändes roligt här, så vad annat kan jag göra än att sikta framåt?

Aurignac

Det är i det vita huset i mitten som Bertil och Vaira kommer att bo.

Huset som Bertil Hedbor har köpt är vackert.  Det behöver renoveras en del, men Agnes och Sabrina har lovat skaffa den hjälp som behövs. Barnen med familjer har redan tingat sina rum, även om Bertil och Vaira såklart valde först.

Bertils förmåga att fortsätta leva och drömma är inspirerande. Han visar bilder på det nya huset och dess pittoreska omgivningar på sin dator och det märks att han ser fram emot det stundande äventyret. Vaira övar som bäst på att skälla ”Bonjour” som en papillon, och Bertil ska byta yllemössan mot en basker.

– Det ska bli otroligt spännande att se boendet ta form, säger Bertil. Jag funderar dessutom på att be min granne, slaktaren, om att få köpa ett stycke mark på baksidan av huset.

–  Det vore roligt att odla något.

Bertil är lite orolig för språket, men han blir bättre och bättre.

– Jag förstår när jag lyssnar och läser, men att prata är knepigare. Jag får hanka mig fram på en språkcocktail av franska, engelska och tyska. På något sätt ska jag nog göra mig förstådd.

Han ser fram mot det behagliga klimatet och säger inte nej till goda viner.

– Vaira kommer också att stortrivas. Hon gillar gåslever men är tveksam till sniglar, skojar Bertil. Och jag har redan kollat att det finns vackra grönområden att vandra i.

Läs Bertils och Vairas blogg här >>

Vaira – Hemmets nya bloggare

2015 fick Bertils älskade västgötaspets och livskamrat i nära 15 år, Sverker, somna in.

– Han var min sjätte hund och utan tvivel den största personligheten, och den klokaste.

I och med Sverkers död avslutade Bertil också Sverkers blogg.

– Det blev en sorts tomhet. Men när lilla Vaira oförhappandes kom in i mitt liv ändrades ju den saken, säger Bertil och smeker en nöjd spets över huvudet.

Vaira var nämligen inte en planerad familjemedlem, men hennes uppfödare Gunnel hade svårt att få den bestämda tiken att passa in i flocken.

– Jag var mycket tveksam först. Men Gunnel var slug, skrattar Bertil. Hon skickade över sin syster med Vaira på försök. Hund och husse fann snabbt varandra.

Så bloggen lever alltså vidare. Nu får Hemmets Veckotidnings läsare följa med på äventyret i Frankrike.

– Utan tvivel. Det är roligt att blogga, man får liksom en annan vinkel på vardagen. Ett hundperspektiv. Och så får jag ju möjlighet att ägna mig åt min stora passion fotografering.

På frågan om han kommer att sakna någonting från Sverige svarar Bertil Hedbor tveklöst:

– Hårdost.Visserligen är Frankrike ostens Mecka, men riktigt god präst- eller västerbottensost har de inte.

Läs mer om Vaira och husse Bertil Hedbor på bloggen www.vaira.hemmets.se

Text: Sara Marteus

Läs också:

De tvingades börja om på nytt – ensamma på en ö i skärgården 


Läs mer om:

Dela
(125)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…