Annons

Annons

Babbens krönika: Jag rymde från julen

Dela
(0)

Babben Larsson om julen

Hela min barndom firade vi jul på samma sätt hemma. Pappa gick ner i skogen och högg en gran han hade spanat in i förväg och vi hjälptes åt att klä den. Jag minns julgransprydnaderna: en bleknad kartong med ljusslingan i, toppstjärnan i guld, ylletomtar och halmslöjdshjärtan och julkarameller med krusat papper i ena eller båda ändarna. Och så glasfåglarna med sidensvansar av något slags borst. De var jätteömtåliga och fästes noggrant av någon vuxen för att de inte skulle gå sönder.
När jag blev äldre tog jag över grandekorerandet. Medan mamma hackade sillsallad och pappa läste Gotlands Allehandas julbilaga stängde jag in mig i vardagsrummet och plockade fram de välkända askarna och påsarna. Under arbetets gång spelade jag alltid samma lp: Jul, jul, strålande jul med Jan Sparring och Anna-Lena Löfgren.
Samma sak, varje år: granen, maten, Kalle Anka – kort sagt en traditionell jul. Det enda som stack ut var att vi delade ut julklapparna ganska sent på kvällen. Mamma och pappa skulle klara av grisar och mjölkning först, sedan duscha och klä sig i finkläder. Spänningen steg medan vi åt kvällsmat. Sedan tog det en stund till för pappa satte alltid etiketter på sina paket i sista stund och mamma brukade ha något kvar att slå in. Ni fattar, vi ungar var ju halvdöda av all anspänning när väl diskussionen om vem som skulle agera tomte började!
När min dotter blev några år gammal jobbade jag som allra hårdast och behövde jularna till återhämtning (det slutade ändå med att jag brände ut mig). Jag orkade inte ens umgås så till slut blev vi en av många familjer som firade jul utomlands. Det kändes otroligt busigt första gången – får man verkligen bara dra från allt?
Vi hade visserligen ätit julmat innan, klätt en gran och firat lillejulafton, men i alla fall. Och jodå, man fick och det gick bra. Det blev för det mesta någon av Kanarieöarna och även om vädret inte alltid var tiptop vid jul så var det i alla fall varmare än hemma. Och föräldrarna hängde inte läpp, ett år var faktiskt mina med oss på Teneriffa.
Nedmonteringen av julens måsten fortsatte sista åren av äktenskapet. Plastgran, tomten bortrationaliserades och julbordet blev allt mindre…
Nu, sju år efter skilsmässan, gör jag nog mer till advent än till julafton. Stjärnor och stakar lättar upp decembermörkret och i skenet från dem skriver jag julkort och bakar en sats pepparkakor. Julklapparna är kvar, men jag köper inte längre presenter till 52 personer som jag gjorde när det var som mest. (Inte konstigt att jag brände ut mig!)
Men det finns tecken som tyder på att jag kanske tar tillbaka en del traditioner igen. Jag tog ju vara på lite julsaker i dödsboet, bl a en specialform att grädda gotländsk äppelkaka i. Den kakan var obligatorisk på juldagen hos oss och mamma lärde mig att baka den sista julen hon levde. Innan fanns receptet bara i hennes huvud, nu har jag det på papper.
Och jag har sparat mina julgransprydnader om jag skulle råka köpa en gran igen. Och lp:n med julsånger slank visst ner i en kartong. När fan blir gammal…

Annons

Vill du läsa fler krönikor av Babben Larsson?

Babben uppfyller en barndomsdröm

Babben skrev ett viktigt brev

 

Mer om detta


Läs mer om:

Dela
(0)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…