Annons

Annons

Är du en känsloätare?

Stoppar du automatiskt handen i kakburken eller sliter upp en påse ostbågar när du känner dig stressad eller på dåligt humör? Då är du antagligen en känsloätare. Men det finns sätt att ta kontroll över ditt ätande. Forskaren Lisbeth Stahre berättar hur.

Annons

Är du en känsloätare?

Att unna sig lite onyttigheter på helgen är ingen synd eller något tecken på beroende. Att stoppa i sig mat titt som tätt fast man inte är hungrig kan däremot tyda på att man är en känsloätare.

Om vi kränger sex frallor med ett tjockt lager smör och några ostskivor eller trycker i oss en 400 grams chokladkaka för att vi är arga eller upprörda, ja, då är det dags att ta tag i problemet och börja se över orsakerna till varför vi äter.

—Ofta använder vi mat och godsaker som självmedicinering för att må bättre i stunden. Det är lättare att bryta en chokladbit än att ta tag i orsaken till varför vi äter, för det finns alltid en förklaring till känsloätande, säger Lisbeth Stahre, forskare på Karolinska institutet, som har skrivit en doktorsavhandling om känslomässigt och okontrollerat ätande.

På samma sätt som vi kan bli beroende av alkohol, narkotika, spel eller sex kan vi också bli beroende av mat.

—Hjärnan tycker om när vi blir beroende. Det hänger samman med att hjärnans belöningssystem aktiveras, vilket får oss att må bra. När hjärnan upptäcker att vi har skaffat oss en vana eller ett beteende som upprepas regelbundet påminner den oss om att ”nu är det dags att ta en chokladbit, bulle eller glass”, men det kan såklart även handla om bra vanor som att gå ut med hunden eller träna. Och när vi börjar suga på en chokladbit eller går ut med hunden kommer hjärnan ihåg hur bra vi mådde sist vi gav efter för vanan, och så upprepas mönstret hela tiden. Om vi inte bestämmer oss för att bryta beteendet, säger Lisbeth Stahre.

Känslomässigt ätande är inget annat än ett symtom på en känsla som vi inte klarar av att hantera.

—Det kan handla om en jobbig kollega som är otrevlig mot dig. I stället för att säga åt personen vad du tycker så stoppar du något i munnen. Det är samma beteende som rökare och alkoholister har. Om vi går igenom en jobbig skilsmässa, får ångest eller känner oss frustrerade, då äter eller dricker vi.

Hitta ett mönster

Lisbeth Stahres metod för att bli kvitt ett känslomässigt ätande börjar med att se över vilka situationer som triggar ätbeteendet och våga konfrontera de känslor de framkallar.

—När man gör en kartläggning så ser man snabbt ett mönster – när man äter och varför. Det gäller att gå till botten med orsaken som utlöser känslorna.

”Stahremetoden” handlar att ta tjuren vid hornen i stället för att stoppa huvudet i sanden.

—Om du är arg och besviken på din kollega så säg det. När du rett ut problemet har du inget behov av att reglera dina känslor genom att stoppa något i munnen.

Hon har även forskat om okontrollerat ätande, något som ofta återspeglas i ett oreflekterat handlande.

—Om det är extrapris i butiken som utlovar två glasspaket till priset av en, och man intalar sig att det extra paketet kan man ha liggande i frysen, fast man innerst inne vet att man kommer att sluka den redan till kvällen, då talar vi om ett okontrollerat ätande.

Som ett brev på posten smyger sig naturligtvis kilona på, och med dem kommer självföraktet och skammen över att inte kunna stå emot frestelsen.

—Att bli tillfreds med sig själv och våga säga ifrån är det bästa botemedlet mot att stoppa i sig en massa onödigt, säger hon.

Fotnot: Stahremetoden är ett KBT-baserat program som hjälper deltagarna att komma till rätta med sitt känslo- och överätande genom att de blir medvetna om varför och i vilka situationer de blir triggade att äta fel.

 

 

 

Magdalena, 52: "Maten lugnar mig när jag är uppe i varv"

Magdalena har alltid försökt döva sina känslor med mat, med mer eller mindre lyckat resultat.

—Om jag är stressad, deprimerad eller känner mig ångestfylld ”medicinerar” jag med mat. Maten lugnar mig när jag är uppe i varv och får mig att må lite bättre, till exempel om jag är nedstämd. Men man lurar sig själv, för när man har gett efter för frestelsen så känner man bara skam.

Magdalena äter inte enbart för att döva jobbiga känslor utan maten används också som belöning.

—Om jag tycker att en föreläsning gått ovanligt bra slinker jag gärna in på McDonalds för det tycker jag att jag är värd.

Hon äter trots att hon inte har hungerkänslor.

—Jag har ett jobb där jag träffar mycket folk och det bjuds ofta på fika, och det är jättesvårt att tacka nej.

För några år sedan genomgick hon en operation för att få bukt med sin övervikt. Men att kirurgiskt lösa ett problem som sitter i huvudet är fel väg att gå, menar hon.

—Efter operationen kan jag inte äta lika stora portioner som förr, men det löser jag genom att äta mindre och oftare, säger Magdalena som är extra svag för ostbågar.

Hon ser sig själv som matberoende och har alltid fört en ojämn kamp mot sin övervikt.

Om man äter varje gång man mår dåligt eller vill belöna sig så går man sakta men säkert upp i vikt, och när man lägger på sig mår man dåligt av det och tar en kaka till. Till slut blir det en negativ spiral.

Hon har verkligen försökt ta tag i sitt viktproblem, inte bara med hjälp av kirurgi utan även med olika dieter, men det har alltid stupat på att hon till slut fallit för frestelsen att stoppa något i munnen.

—Att missbruka mat är en beroendesjukdom på samma sätt som spel- eller alkoholmissbruk. Men tyvärr tar sjukvården inte matberoende på allvar, vilket är feltänkt eftersom man faktiskt kan dö av fetma och övervikt.

 

 

Pia, 48: "Inget fick rubba mina kvällsmackor"

Kvällsmackorna var Pias andningshål under de mest intensiva småbarnsåren.

—När barnen somnat och jag fick sjunka ner i soffan med en kopp te och två, fyra – ja, det kunde till och med bli sex mackor och lite godis, då njöt jag i fulla drag.

Men hon åt inte på grund av hunger.

—Nej, för mig var den stunden enda möjligheten på hela dagen att få koppla av. Den var helig och inget fick rubba mina kvällar med fika och kvällsmackor. Jag hade ett oerhört rörigt liv så jag behövde ladda batterierna. Problemet var bara att jag inte blev piggare utan det slutade alltid med att jag somnade i soffan, säger Pia, som när hon ser tillbaka på den tiden kan se att hon hade ett matberoende.

När barnen och jag åt middag kunde jag ta deras rester också, bara jag fick något att stoppa något i munnen.

På väg hem från jobbet slank det allt som oftast ner en chokladkaka i smyg.

—Jag var en känsloätare. Att äta var en effektiv stressregulator, konstaterar hon krasst.

Så småningom började kilo läggas till kilo och Pia vantrivdes alltmer med sin kropp i takt med att kläderna började strama.

—En dag fick jag nog och började föra matdagbok där jag skrev ner precis allt jag stoppat i mig under ett dygn, utan censur, samt hur mycket jag rörde på mig. Det var inga tvivel om att jag stoppade i mig mer än jag gjorde av med.

Hon tog konsekvenserna av sitt känslomässiga ätande, la om kosten och började träna mer, och på ett år hade hon lyckats gå ner 25 kilo.

—I dag är barnen stora och jag lever ett lugnare liv. Men jag tar inte min viktnedgång för given utan måste hela tiden vara på min vakt så jag inte faller i beroendefällan igen. Jag har alltid varit en person som gått in i allt jag företagit mig med liv och lust. När jag dansade så dansade jag jättemycket, på samma sätt är det med mat. Så det gäller att passa sig, säger hon.

 

Fotnot: Magdalena och Pia heter egentligen något annat.

 

 

Tre tips till känsloätaren

1. Ta reda på orsakerna till varför du har så lätt att tappa kontrollen över ditt ätande. Vad är det som får dig att sträcka dig efter chipspåsen eller kexrullen?

2. Jobba på att förändra det som är orsaken till ditt beteende, till exempel stress, dålig självbild eller svårigheter att säga nej. KBT kan vara ett sätt att få redskap till att förändra ett beteende.

3. Var på din vakt – ditt beteende kommer alltid ligga på lur, kroppen kommer alltid att vilja ha en kaka till. Det gäller att vara medveten om hoten och överlista kroppen: "Nej, jag ska inte vräka i mig hela påsen, här är det jag som bestämmer!"

 

 

 

 

Så mycket…

… godis äter vi:

I snitt äter vi nära 15 kilo choklad och godis om året per person. Det är nästan en fördubbling jämfört med på 60-talet.

… stora är vi:

Andelen med fetma (BMI 30 eller högre) i befolkningen har ökat från 11 procent år 2004 till 14 procent 2015 och utvecklingen över tid följer samma mönster för både män och kvinnor. Däremot är det betydligt vanligare bland män att vara överviktiga eller feta (BMI 25 eller högre).

Källa: Folkhälsomyndigheten, Jordbruksverket

 

Läs mer:

10 saker du ska undvika att äta till frukost

Mat vin och vänner är en sund livsstil!

Starta dagen med en nyttig frukost

 

Text: Katarina Arnstad Elmblad

Foto: Shutterstock

 

 

 

Läs också:

Dela
(61)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…