Annons

Annons

Äntligen har Arthur fått komma hem!

Gathunden Arthur charmade sig in hos VM-laget i multisport mitt under pågående tävling i Ecuador förra året. Nu – efter tre långa månader i karantän – har han äntligen fått komma hem till familjen Lindnord i Örnsköldsvik. – Jag tror att han direkt kände att detta var hemma, säger husse Mikael.

Dela
(176)

2
Visa bildspel

/
Arthur har äntligen fått komma hem
Arthur har äntligen fått komma hem
...
Visa mer

 

Vill du läsa mer om hur Arthurs resa till Sverige började? Klicka här! 

I hela sitt sjuåriga liv har Arthur levt i smuts och armod. Dagarna har varit en ständig jakt efter något att äta, nätterna en hopplös kamp mot kyla och hunger. Han har blivit jagad, sparkad och slagen, lidit av sjukdom och undernäring, infektioner och värk.

Annons

Han har levt i helvetet.

Men nu ligger han där, tryggt sovande bakom soffan i vardagsrummet hemma hos familjen Lindnord i Örnsköldsvik. Han har precis ätit frukost och busat en stund med familjens tvååriga dotter Filippa. Husse Mikael sitter på ovanvåningen och jobbar, matte Helena pysslar i köket.

Arthur sträcker på sig och gäspar. Han kikar upp från sin sovplats, men snart hörs åter lätta snarkningar från hans sovplats.

Han har kommit hem.

—Vi har gått genom så otroligt mycket ihop så det var stort när han äntligen fick komma hit. Han sprang rakt in och snusade runt i alla rummen och sedan gick han lugnt och la sig och somnade. Jag tror att han direkt kände att detta var hemma, kanske kände han våra lukter och förstod? Han blev hur lugn som helst och sedan dess känns det som att han alltid har bott här hos oss, berättar Mikael Lindnord.

Vid det här laget kan ni väl historien? Hur multisportaren Mikael Lindnord och hans svenska team träffade på en smutsig och blodig gatuhund under en tävling i Ecuador, hur Mikael slängde till honom en köttbulle och hur de båda därefter blev oskiljaktiga.

Historien fascinerar

Arthur – teamet döpte honom efter den modiga engelska kungen – följde de tävlande genom Ecuadors djungel, timme efter timme, vägrade att vika från deras sida. När de hoppade i en kanot för att paddla hoppade han helt enkelt i vattnet och simmade efter. Och när tävlingen var över – mer än ett dygn senare – bestämde sig Mikael för att ta med Arthur hem till Sverige. Den fyra månader långa karantänen är nu över och Arthur har äntligen fått flytta hem.

Historien har fascinerat miljontals människor över hela världen. För journalister från Japan, Frankrike, Spanien, USA och Sverige har Mikael försökt förklara vad han känner inför sin fyrbenta vän. Det är ingen lätt sak.

—Jag är ingen känslomänniska egentligen, jag gråter väldigt sällan, men med Arthur är det skillnad. Redan när vi hämtade honom efter karantänen kändes det stort. Så fort jag pratar om Arthur eller läser om honom så får jag tårar i ögonen, det är något som han gör med mig. Det är så mycket som är laddat kring det här, det är helt enkelt fantastiskt.

Jag tror det är ungefär som när man blir blixtkär

För alla utomstående är det uppenbart att Mikael och Arthur har fått en väldigt speciellt kontakt. Mikaels fru Helena berättar att Arthur helst inte viker från sin husses sida. När Mikael sticker ut för att jogga sitter Arthur i fönstret och väntar otåligt. Och om sanningen ska fram viker nog inte Mikael gärna från Arthurs sida heller.

—Egentligen är det ju så kort tid som jag och Arthur har känt varandra, men vi har fått en alldeles speciell relation. Jag tror det är ungefär som när man blir blixtkär. Det bara drabbar en och man förstår inte riktigt vad det är som har hänt, berättar Mikael och kliar den sovande Arthur under hakan.

Omedelbart efter att Arthur släpptes ur karantänen tog Mikael och Helena honom till djursjukhuset där han fick sina tänder opererade. De är slitna och illa däran efter år av gatuliv i Ecuador, men inte värre än att han kan få hjälp. Överlag mår Arthur fantastiskt jämfört med för ett halvår sedan. Då hade han ett stort sår på ryggen, han var mager och pälsen var tovig och smutsig.

En väldigt speciell hund

Nu ser han ut – och beter sig – som vilken svensk familjehund som helst.

—Han är fantastiskt lugn och fin och har ett otroligt tålamod med barn. Filippa kan klättra på honom och dra honom i öronen utan att han reagerar. Enda gången som hans bakgrund märks av är när vi är ute och går och någon annan hund vill komma och hälsa. Där är han på sin vakt, då märks det att han är en street warrior, säger Mikael.

Mikaels fru Helena fanns hemma i Sverige när hon första gången hörde talas om den märkliga hunden som hade slagit följe med laget.

—Jag fick rapporter efter hand och jag förstod ju ganska snabbt att det var en väldigt speciell hund, särskilt när jag hörde att han hade hoppat i vattnet och simmat efter kanoterna. När Mikael hade kommit i mål och han ringde och sa att han var tvungen att ta med sig den där hunden hem så blev jag inte alls förvånad. Jag förstod redan då att de hade fått en speciell kontakt, berättar Helena.

Hon är själv uppvuxen på en gård och har alltid haft husdjur så den nya familjemedlemmen har från första sekund varit mer än välkommen. Under karantänen har familjen Lindnord med jämna mellanrum varit och hälsat på Arthur och hunnit bekanta sig.

Väl hemma har han direkt smält in i familjen, tycker Helena.

—Han är verkligen genomsnäll. Trots allt han har gått genom så är han lugn och trygg. I natt när jag gick upp och gjorde välling åt Philippa så vaknade han till och tittade upp men somnade sen om direkt igen. Han verkar inte det minsta orolig. Det känns som att han hör hemma här hos oss.

—Philippa tycker förstås att det är jättespännande. Till en början var hon försiktig, men hon är samtidigt väldigt nyfiken på Arthur och vill leka med honom. Det känns tryggt och bra att Artur är så fin och tålmodig med barn. Inte minst med tanke på att vi ska få ett barn till i augusti, en liten pojke, berättar Helena.

Han kommer hänga med oss överallt

Nu är tanken att Arthur ska få leva ett alldeles vanligt Svenssonliv hemma hos familjen Lindnord.

—Tanken är att han ska bli en riktig familjehund, säger Helena. Han kommer hänga med oss överallt. Vi tränar ju mycket, både Mikael och jag, och då får han hänga med. Han är väldigt atletisk och tycker om att röra på sig så det blir inga problem. Men några fler tävlingar blir det inte för Arthurs del. Jag tycker nog att han har haft strapatser så det räcker i sitt liv!

 

Hjälper andra gathundar

Mikael och Helena Lindnord har startat en välgörenhetsfond, Arthur Foundation, för att hjälpa herrelösa hundar. Ett av syftena är att stödja kampen för förbättrat djurskydd i bland annat Ecuador.

 

Av Jakob Hydén

Foto: Nora Lorek/TT

 

Läs mer

Det var som katten – lille Olle har fått en ny mamma

Katten Oscar har en ovanlig gåva 

Kattens kärlek räddade kycklingen 

 


Läs mer om:

Dela
(176)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…