Annons

Annons

Annica donerade en njure till sin man

Dela
(0)

I fjol fick 435 personer en ny njure i Sverige. En av dem var Helge Örebäck som fick en njure av hustrun Annica.
– Folk frågar mig om man klarar sig med en njure och det gör man. Det går hur bra som helst, säger Annica i Hemmets Veckotidning nr 29.

Annons

Helge hade ingen aning om att han hade problem med njurarna, det upptäcktes när han gick till doktorn på grund av andra symtom.
– 1997 fick jag tinnitus och när jag sökte hjälp mot detta togs flera prover. Det visade sig att jag hade högt blodtryck och nedsatt njurfunktion, som berodde på en kronisk inflammation i njurvävnaden, berättar Helge, 63, när vi träffas hemma hos honom och hustrun Annica, 62, i deras villa i småländska Vaggeryd.
Utanför fönstren grönskar trädgården och en bit bort glittrar vattnet i ån som rinner förbi tomten. I den trivsamma miljön känns allvarlig sjukdom lika avlägset som när Helge fick besked om sin njursjukdom.
– Jag hade ju inte märkt något av den.
Efter beskedet fick han börja ta medicin och lägga om kosten för att skona njurarna. Helge skulle undvika bland annat salt, mjölkprodukter, choklad, nötter, bananer och jordgubbar. Njurfunktionen mättes regelbundet. År 2000 var den 42 procent och tio år senare var den nere på bara nio procent.
– Jag blev tröttare och hade ofta kramp i benen. Men jag jobbade som vanligt, berättar Helge.
Redan ett par år tidigare hade Helges läkare tagit upp att Helge skulle behöva en ny njure – eller så var alternativet dialys flera gånger i veckan för nu klarade njurarna snart inte längre att rena hans blod.
– Jag ville kolla om jag passade som donator och kunde ge en njure till Helge. Jag stod ju närmast, så det kändes naturligt, säger Annica.
– Det var något jag aldrig skulle kunna begära av Annica. Jag ville inte alls påverka henne att göra det, men jag blev naturligtvis glad att hon ville donera en njure till mig, säger Helge.
Paret hade fått veta att det oftast fungerar bättre med en njure från en levande donator, dessutom är väntetiden på en njure från en avliden person flera år lång. Flera prover gjordes och det blev klart att Annica kunde donera sin njure. När så Helges njurfunktion var nere i nio procent ansåg läkaren att det var dags för operation våren 2010.

– Men då skulle vi fira Annicas 60-årsdag och sedan 40-årig bröllopsdag, så vi bestämde oss för att skjuta på operationen till hösten för att kunna fira detta med barn och barnbarn först. Vi var på Ronneby brunn och hade jättetrevligt, berättar Helge.
Den 9 september 2010 var det dags för operation på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg. Helge hade förberetts genom att äta immundämpande medicin i tio dagar och fått en venkateter inopererad i halsen. Han blev inlagd ett par dagar innan operationen och dagen innan kom sedan Annica till sjukhuset.
Kvällen innan låg de i var sin säng i sjukhusrummet och funderade på den förestående operationen.
– Man kände sig lite liten, minns Annica, som ändå tycker att väntan innan operationen var bestämd var det värsta.
Först rullades Annica i väg på operation, för att så att säga ligga steget före, och därefter var det Helges tur.

– Jag tror på Gud och jag vill läsa välsignelsen – och det fick jag göra.
Framåt eftermiddagen vaknade Annica och Helge upp efter sina operationer.
– Man kände sig lite snurrig och hade lite ont, minns Annica. Och så var vi glada att se varandra igen.
– Men vi var väldigt trötta och orkade inte prata så mycket, säger Helge och tillägger att sjukhuspersonalen var fantastisk.

Barnbarnen fick vänta

Annica kunde åka hem efter sju dagar och två dagar senare kom Helge efter. Nu skulle de återhämta sig, men vara aktiva.
– Vi var ute och gick två gånger om dagen, berättar Helge.
Det var också viktigt att Helge inte drabbades av någon infektion. Paret skulle därför inte umgås med folk och undvika affärer och liknande de första tre månaderna. Det gällde framför allt Helge, men det var förstås viktigt att Annica inte kom hem med några baciller.
– Vi fick vara extra noga med att tvätta händerna och använde mycket handsprit. Tråkigast var förstås att vi inte kunde umgås med våra sex barnbarn. Det fick vänta till jul och då var det härligt att få krama om dem, säger Annica.
Hon kunde börja arbeta efter sju veckors sjukskrivning, medan konvalescensen var längre för Helge som var tillbaka på jobbet i februari på 25 procent. Till sommaren kunde han sedan arbeta heltid igen. Han tycker att den jobbigaste biten var att han fick problem med magen på grund av medicinerna han skulle ta efter operationen.
– Det var skönt att vi kunde gå igenom det här tillsammans. Det ökade förståelsen, säger Annica.
– Efter många år tillsammans känner vi varandra väl och tänker lika. Vi har alltid delat allt, säger Helge.
De är nu båda glada och tacksamma att allt gick bra. Ett år efter operationen var Annicas njurfunktion 67 procent och Helges 63.
– Det är stor skillnad mot nio procent. Operationen har gjort att jag är mycket piggare, säger Helge som också uppskattar att han nu kan äta vad han vill.
– Bland det första jag gjorde på sjukhuset efter operationen var att gå ner till kiosken och köpa en påse ostbågar. Det hade jag inte fått äta på många år och det smakade gott.
Operationen väckte många tankar hos dem båda kring hälsa och livskvalitet.
– Man värdesätter livet på ett helt annat sätt, säger Annica.
– Ja, jag vet ju inte hur livet hade sett ut utan operationen. Jag hade kanske inte kunnat jobba och fått åka i väg på dialys flera gånger i veckan, säger Helge.
Nu kan de njuta av livet fullt ut med husvagnsturer, trädgårdsarbete och engagemanget i den lokala pingstkyrkoförsamlingen.
Anledningen till att Annica och Helge vill berätta om njurtransplantationen är det stora behovet av organdonation.
– Det är så många som står i kö och väntar på en ny njure. Det betyder väldigt mycket om man kan hjälpa någon. Och kan vi inspirera någon känns det bra, säger Helge.
– Folk frågar mig om man klarar sig med en njure och det gör man. Det går hur bra som helst, säger Annica.
De har också registrerat sig för organdonation och vill uppmana fler att ta ställning till det.
– Det är stort att kunna ge livet vidare.

Vill du donera?

* Om du vill donera dina organ för transplantation efter din död kan du anmäla dig till Donationsregistret hos Socialstyrelsen. Mer information finns på www.socialstyrelsen.se/donationsregistret eller på tel nr 075-247 30 00. På hemsidorna www.livsviktigt.se och www.njurforbundet.se kan du läsa mer om organdonation och få svar på vanliga frågor. Man kan också hämta ett donationskort på de flesta apotek eller vårdcentraler. På detta kan man kryssa i om man vill, eller inte vill, donera organ. Kortet bär man sedan i sin plånbok.
* Även levande personer kan donera en njure. Det brukar bli aktuellt när någon närstående drabbas av njursjukdom och man kan då få information av behandlande läkare.
* Den 1 april i år väntade 638 personer i Sverige på en ny njure. I fjol genomgick 435 personer njurtransplantation. 184 njurar kom från en levande donator.
Källa: Transplantationsenheterna/Socialstyrelsen


Läs mer om:

Dela
(0)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…