Annons

Annons

Annelie ordnar ekoresor över hela världen

 

Annelie ordnar ekoresor över hela världen

Med kameran i högsta hugg! Annelie arrangerar mellan tio och tolv resor per år och hon åker med på dem alla.

Ett extraknäck på en späckhuggarsafari gav rese- och djurälskaren Annelie blodad tand. Utan att tveka sa hon upp sig från sitt jobb för att arrangera ekoturismresor på heltid. Lyckligast är hon i Uganda – när hon får guida bland de enorma bergsgorillorna…

Annons

Allt började med ett telefonsamtal.
Det var 30-åriga Annelie Utters kompis Anna som ringde och undrade om väninnan inte var intresserad av att följa med till Lofoten. Anna forskar om späckhuggare och ville ha en assistent på sin kommande höstresa.
Annelie behövde ungefär en sekunds betänketid.
– Det var inte mycket att tveka om! Jag har alltid varit enormt intresserad av djur och resor så det här var mitt i prick. Fast där och då visste jag förstås inte att den resan skulle förändra mitt liv, berättar Annelie som i dag är 52 år.
Hon tog semester från sitt jobb inom omsorgen i Göteborg, och i november, när höststormarna river som värst i Norra ishavet, bar det i väg. Men trots iskyla, strapatser och hårt jobb uppfyllde resan Annelies alla högt ställda förväntningar. Naturen, människorna och djuren grep tag i henne och när hon dessutom fick extraknäcka som guide på en späckhuggarsafari var lyckan gjord.
Väl hemma hade hon svårt att släppa tankarna på den omvälvande resan och redan året därpå åkte hon tillbaka. Handlingskraftig och målmedveten som hon är anordnade hon denna gång egna turer för turister som ville se de spektakulära valarna i sin naturliga miljö.
– Jag hyrde en båt och ordnade guidade turer på mitt eget sätt. Jag ville inte bara visa späckhuggare som simmade i havet utan jag ville skapa större förståelse för naturen och människorna som finns på platsen. Jag var mer ute efter att skapa en helhetsupplevelse.
Annelies lite annorlunda guidade resor blev succé. Ryktet spred sig och efterfrågan på hennes resor ökade. Hon insåg att hon skulle behöva göra ett val.
– Jag trivdes otroligt bra med mitt jobb inom omsorgen. Det var otroligt utvecklande, men om Lofoten skulle bli något för framtiden skulle jag behöva satsa. Jag sa upp mig och började anordna resor både på sommaren och på hösten.
– Folk trodde att det var ett skämt när jag berättade att jag skulle sluta. Det var i början av 90-talet, ekonomisk kris och verkligen ingen tidpunkt då man självmant lämnade ett arbete. Men jag tvekade aldrig. Jag slängde mig ut i något okänt, men för mig kändes det 100 procent rätt. Jag hade alltid velat arbeta med djur på något sätt och nu hade jag chansen.
Anlitar lokala företag
Satsningen skulle visa sig hålla. Sammanlagt blev det 18 säsonger på Lofoten för Annelie. Parallellt med resorna till Nordnorge började hennes verksamhet växa – det var inte bara arktiska miljöer som lockade. Och än en gång var det tillfälligheter som avgjorde hennes livsval.
– Jag blev kontaktad av en man som ville anlita mig som guide på en hajsafari. Jag tackade nej, hajar är inget som intresserar mig. Men när han skulle gå föll ett fotografi ut ur hans pärm. Det var en bild på en bergsgorilla och jag kände direkt att de djuren var min framtid. gorilla
Annelie bokade en rekognosceringsresa till Uganda. Hon tog flyget till Entebbe, reste vidare med jeep och fick sedan vandra de sista kilometerna genom djungeln. Där och då fick hon för första gången se gorillorna med egna ögon.
– Det var långt att gå och riktigt jobbigt i värmen. Jag var nästan på väg att ge upp och tänkte att jag aldrig skulle få se de där gorillorna. Men så hörde vi plötsligt en silverrygg en bit bort, han slog sig för bröstet så att det ekade i skogen. Strax därpå kom en grupp yngre gorillor springande mot oss, de var nyfikna och ville väl se vilka vi var. Den där tröttheten jag hade känt var som bortblåst. Det kändes overkligt, en otroligt stark och fin känsla. Det var så tydligt att de var skogens invånare och att jag fick komma på besök till deras hem, till deras vardagsrum.
Redan under första färden förtrollades hon av bergsgorillorna och deras sociala liv, den exotiska miljön och av människorna som bor i området. I dag – 17 år och över 50 besök senare – räknas Annelie och hennes företag Naturresor som en av de främsta arrangörerna av ekoturismresor, och bergsgorillorna i Uganda är den överlägset mest populära destinationen.
Trots att Annelie har besökt de fascinerande människoaporna så många gånger upphör hon aldrig att hänföras när hon träffar dem.
– Det är en sådan fantastisk ynnest att få sitta hemma hos familjen Bergsgorilla. Att få se hur de lever och att de låter oss vara där och ta del av deras liv. Varje gång jag är där känner jag ett sådant lugn och en sådan lycka.
Ett av hennes finaste ögonblick tillsammans med gorillorna upplevde hon för ett par år sedan tillsammans med väninnan Lena som då var döende efter en längre tids sjukdom. Hennes sista önskan hade varit att ännu en gång få se gorillorna i sin naturliga miljö.
– Vi fick bära henne på bår den sista biten genom skogen. När vi till sist kom fram satte vi oss och väntade och efter en stund kom det fram två ungar och började leka och göra kullerbyttor precis framför oss. Den där stunden glömmer jag aldrig. Och jag vet att det betydde jättemycket för Lena.
Resorna fyller också en viktig funktion genom att generera pengar som används för att skydda och bevara miljön som bergsgorillorna lever i.
– Det är enormt viktigt att det skapas arbetstillfällen lokalt och att det är lokalbefolkningen som också får del av pengarna som kommer in. För mig är det jätteviktigt att anlita lokala företag så långt det är möjligt. Det är också på det sättet som bergsgorillorna och andra hotade arter kan bevaras. Om det inte vore för ekoturismen skulle bergsgorillorna inte finnas kvar, säger Annelie.
Har fullt upp
Att besöka bergsgorillorna är något av en utmaning. Man reser i en mindre grupp och färdas först i jeep och sedan till fots sista biten genom djungeln. Terrängen är krävande och så är det förstås varmt och fuktigt. Gorillorna flyttar hela tiden på sig, men med hjälp av spårning och guider går det att komma riktigt nära de fascinerande djuren.
– Att möta ett vilt djur i total frihet går inte riktigt att beskriva i ord. Att komma ett djur nära, utan någon stress, och se hur de lever och jagar. Det är lycka i sin renaste form. Det är det jag brinner för!
Många som hör om Annelies fascination och kärlek till gorillorna tänker på den engelska forskaren Dian Fossey – känd från filmen De dimhöljda bergens gorillor. Och visst spelade filmen en viktig roll även för Annelies förhållande till de mystiska varelserna i Ugandas djungler.
– Det var genom filmen som drömmen om att någon gång få se dem i verkligheten föddes. Jag tror att filmen har spelat en otroligt viktig roll genom att göra bergsgorillorna kända. Det är ju genom intresset för dem som vi kan bevara dem och deras miljö, säger Annelie.
I dag anordnar Annelie resor till stora delar av världen. Du kan till exempel se snöleoparder i Himalaya, isbjörnar på Svalbard, lejon i Kenya, tigrar i Indien, valar på Sri Lanka – och bergsgorillor i Uganda. Varje år arrangerar Annelie mellan tio och tolv resor och hon agerar själv guide på alla.
Parallellt med guidningen har Annelie också utvecklat sitt stora intresse för fotografering. Djurbilderna från världens alla hörn har resulterat i böcker, reportage och ett stort antal föredrag och utställningar.
– Min pappa fotade mycket och när jag var 7 år fick jag min första kamera, en liten Konica. Redan då var det djur jag ville fota. Jag sprang omkring och jagade ekorrar och småfåglar med kameran i högsta hugg. Det var förstås inte så lätt, jag minns att jag i stället fick sätta ut mina små leksakstroll i skogen och fotografera dem, säger Annelie med ett leende.
Mellan resorna landar Annelie Utter på hemmabasen: gården i Tjuvkil i Bohuslän som hon har ägt i 10 år. Men den som tror att hon pustar ut och vilar mellan resorna tror fel.
– Här hemma driver jag bed and breakfast och kafé. Jag anordnar bildvisningar från mina resor och håller föredrag. Jag röker också fisk och räkor som jag säljer. Och så har jag blomsterförsäljning också, det glömde jag nästan…
Det är med andra ord fullt upp från morgon till kväll, alla dagar, året om.
– Visst är det mycket att stå i, men det är så jag vill ha det. Jag tycker om när det händer saker och jag tröttnar aldrig på resorna. Aldrig! När jag har vandrat uppför ett berg och kan sätta mig och betrakta en gorillafamilj fullt upptagen med sina vardagsbestyr, då är jag verkligen lycklig i ordets rätta bemärkelse.

AV JAKOB HYDÉN
FOTO: JAKOB HYDÉN, ANNELIE UTTER, MIKAEL FRITZON

Läs också:

Dela
(0)

Annons

Annons

Annons


Annons


Annons

Laddar nästa sida…