Annons

Annons

Anna Jansson: Jag saknar min pappa varje dag

I dödens närhet blir känslor extra starka, det är där vi förstår vikten av att ta vara på varandra i livet. Författaren Anna Jansson talar av egen erfarenhet. Hon blev oväntat änka innan hon fyllt 50 och i våras miste hon sin pappa. – Han var över 90, men jag saknar honom ändå varje dag.

Annons
anna jansson

Energiska Anna Jansson har precis kommit ut med sin tredje bok i år, Svärmödrar utan gränser.

 

Att slappa på sofflocket och njuta av tidigare framgångar är inte succéförfattaren Anna Janssons melodi. Tvärtom! Sedan hon debuterade med gotländska kriminalpolisen Maria Wern, år 2000, har hon skrivit hela 43 böcker.

Energiska Anna har precis gett ut sin tredje roman i år, den andra i feelgoodserien om hårfrisörskan och äktenskapsförmedlaren Angelika Lagermark, Svärmödrar utan gränser.

Men det som är än viktigare än författandet för 58-åriga Anna är hennes familj. I maj gick hennes pappa, Bernt Karlström, bort.

—Jag saknar honom varje dag. Pappa var en fantastisk berättare, hade enorm kunskap om Gotland och kunde alla skrönor om ön. Han var markvärderingsman och när jag var liten fick jag ofta följa med honom, både på arbetet och ut på fiske. Jag fick se och lära mig så mycket, uppleva spännande platser och möta olika människoöden.

Genom hela livet har föräldrarna stått henne nära.

—Pappa blev över 90 år, trots att han varit sjuk i tuberkulos. Han hade levt ett rikt liv och fick vara klar i huvudet in i det sista. Han somnade in lugnt och fint, jag hann säga adjö och det är jag så oerhört tacksam över, säger Anna och tillägger att sorgen och saknaden ändå finns i hjärtat.

anna jansson, bernt karlström

I våras gick Annas pappa Bernt Karlström bort. –Jag saknar honom varje dag.

Det lyser av värme i hennes mörkbruna ögon när hon berättar om deras gemensamma intresse för blommor och odling.

—Mina föräldrar bodde i en villa i Klinte med stor trädgård och ett rejält trädgårdsland. På äldre dar ville mamma flytta, men pappa kunde inte tänka sig att skiljas från sin älskade trädgård och sina växter. Han såg fram emot vårarna när vi gemensamt körde och köpte nya fröer och plantor.

—I fjol beställde han dessutom sina drömmars växthus i smyg, en enorm byggsats som min bror lyckades få ihop. Det var inget litet glashus heller, säger Anna och ler vid minnet.

—Pappa var lycklig när han tittade på det, men fick tyvärr aldrig uppleva den första skörden.

Granne med mamma

I sommar har Anna och hennes bror hjälpt mamma Barbro att rensa och röja huset som nu ska säljas. Det blev över hundra lass till tippen, men också många fina stunder tillsammans. I höst blir mor och dotter nästan grannar.

—Vi har skaffat en liten lägenhet till mamma i Örebro, bara ett par hus bort från mig. Så nu får vi nära till varandra och kan rå om varandra ofta. Det är en stor rikedom att ha en familj där man bryr sig och finns för varandra, menar Anna.

—Vi måste ta vara på nuet, inse att varje dag är värdefull och göra det bästa möjliga av den. Livet är inte slut förrän man tar sitt sista andetag.

Anna Jansson talar av egen erfarenhet. Det är också därför hennes böcker handlar om kärlek på olika plan. Även när hon skriver om mord och ond, bråd död.

—I dödens närhet blir känslor extra starka. Vi förstår vikten av att ta vara på det viktiga i livet.

Ett chockartat slut

För nio år sedan miste hon sin make mitt i livet sedan komplikationer tillstött vid en vanlig rutinoperation. Ett 25-årigt lyckligt äktenskap fick ett abrupt och chockartat slut.

Anna var mitt i sorgeprocessen när hon mötte sin nuvarande sambo och fästman Erik Ström.

—Vi fann varandra direkt. Men först kände jag att det var ironiskt att jag skulle möta en underbar man vid fel tillfälle, jag var ju skör av sorg och smärta och kunde inte tillåta mig bli kär. Eller kunde jag? Jag tänkte efter. Hade jag nu haft lyckan att möta kärleken på nytt, varför skulle jag då avstå?

Det Anna var mest nervös för efter beslutet var att berätta för sin före detta svärmor som hon alltid haft så god kontakt med. Reaktionen blev inte alls som befarat, tvärtom: ”Men Anna, så roligt, det är du verkligen värd. När får jag träffa honom?”

—Hon var en underbar och generös kvinna och en av dem som visat mig att det aldrig är för sent för ett kärleksfullt förhållande. När hon var 86 år blev hon förälskad i en två år yngre man, de var så fina mot varandra och fick uppleva några underbara år tillsammans på slutet.

Anna Jansson är inte alls lika tveksam till svärmödrar som hennes romanfigur Angelika Lagermark.

—Nej, säger hon med ett skratt. Eriks mamma Gunlög är en både klok och omtänksam kvinna som ofta hjälper mig när jag passar mina barnbarn. Hon är fantastisk mot tvillingflickorna Mirjam och Ylva.

Älskar för mycket

Anna är själv också svärmor till sina tre barns respektive.

—Förhoppningsvis är jag ingen skräckinjagande sådan, men jag kan ju aldrig veta, säger hon med glimten i ögat.

—Ibland kanske jag älskar mina närmaste lite för mycket, vill dem för väl.

Familjen och släkten betyder mycket och Anna har alltid umgåtts över generationsgränserna. Hennes gammelmormor var den som gav henne självkänsla och mod och lärde henne älska växter och matlagning. På senare tid har Anna tagit hjälp av dotter och svärson för att lära sig datorvärlden. I dag har hon också kunnat anställa ena dottern i sitt företag och tack vare det får hon mer tid till familjen, skrivandet, sina mordvandringar på Gotland, föredrag, bokmässor och krimfestivaler.

Planering och fem kilometers morgonpromenader i naturen är hennes recept för att hinna och orka med allt.

—Det är under promenaderna jag löser problem och gåtor, både mina egna, Maria Werns och Angelika Lagermarks!

Anna har en bakgrund som sjuksköterska inom lungmedicin och brinner för etiska frågor. Även om hon har frisk humor när hon skriver feelgood tar hon gärna upp angelägna ämnen i sina böcker. I Svärmödrar utan gränser berör hon transplantation och organdonation, genom den lille pojken som ätit flugsvamp och behöver en ny njure.

—Det är viktigt att blanda det allvarstyngda med det lättsamma, på rätt nivå.

Smärta och lycka – precis som livet.

 

 

Läs mer: 

Mitt liv som hund- Reidar dolde sin sorg i humorn

Pappa Roy berättar om sorgen efter Johanna Sällström

Kristina Ohlsson räds inte kalla kårar

 

TEXT: MAUD HOLMBERG KLYFT

FOTO: STIG HAMMARSTEDT, privat

Läs också:

Dela
(65)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…