Annons

Annons

Anna-Greta Leijon målar sig ur sorgen

Annons

Som minister var Anna-Greta Leijon ofta ute i hetluften. Hon var till och med hotad till livet. Nu är hon pensionär men dramatiken i hennes liv har fortsatt. Förra året dog hennes nya kärlek hastigt ifrån henne och i början av det här året var hon själv illa ute. I Hemmets Veckotidning nr 35 berättar hon om sitt liv och hur hon målar i olja för att bearbeta allt det svåra som hänt.

Numera har Anna-Greta en liten bandspelare inopererad i bröstet. Det blev följden av en dramatisk händelse i mitten av februari när hon var nära att dö. Dramat hände under en middag hos en väninna. Plötsligt svimmade Anna-Greta.
– Min väninnas man är läkare. Han var på övervåningen men rusade till och konstaterade att jag inte hade någon puls. Mitt hjärta hade alltså stannat. Jag vet inte vad han gjorde men på något vis fick han i gång mig igen. Vad som hade hänt om jag inte varit hemma hos en läkare törs jag inte ens tänka på.

Anna-Greta fördes till Södersjukhuset där hon blev kvar några dagar för observation.
– Bandspelaren är stor som ett USB-minne, berättar hon. Den registrerar allt som händer. Än har inget hänt så jag börjar känna mig lugnare. Nu ska jag få en apparat med vilken jag ska kunna koppla upp mig mot sjukhuset via telefon för regelbundna kontroller. De har fantastiska grejor nu för tiden.
Men visst var det chockartat, och än har det som hände inte fått sin förklaring. Det var en av flera dramatiska händelser som har inträffat i hennes liv det senaste halvåret sedan hennes särbo Sören Thunell drabbades av cancer och som gör att hon inte mår bra.
– Han var sjuk i två månader och levde bara tre veckor efter att läkarna hade lyckats ställa diagnos. Det var förfärligt att se honom lida. Nu känns det sorgligt och tomt att han inte finns mer.

De hade känt varandra sedan ungdomsåren i Uppsala. Han var ombudsman för socialdemokraterna och hon studerade vid universitetet. När hon senare gjorde politiskt karriär arbetade han för Olof Palme.
– Sörens hustru gick bort för drygt fyra år sedan. Det tog honom väldigt hårt. Sedan träffades vi i valrörelsen 2010 när vi i samband med partikongressen bildade seniornätverket (S)töttepelarna tillsammans med gamla kända socialdemokrater som Ingvar Carlsson, Gertrud Sigurdsen, Thage G Pettersson, Lena Hjelm Wallén, Anita Gradin och Stig Malm. Vi var ute var och en och pratade på gator och torg efter förmåga. Det var väldigt trevligt och gruppen upplöstes efter valet.
Varken Anna-Greta eller Sören hade räknat med att möta kärleken på nytt. De hade båda ställt in sig på att leva ensamma resten av livet.
– Men så blev det vi i alla fall. Vi träffades ofta, pratade mycket och hoppades få åtminstone några år tillsammans.

Började som terapi

I sin sorg hade hon glädje av sin målning.
– Ibland målar jag av mig problem och tankar. Det kan man nog se på en del tavlor, säger hon.
Målandet började hon med som ren terapi i samband med Ebbe Carlsson-affären 1988. Hon var då justitieminister och hade i sin iver att avslöja Olof Palmes mördare skrivit ett hemligt rekommendationsbrev till bokförläggaren Ebbe Carlsson som skulle forska om PKK-spåret i Storbritannien.
Anna-Greta hade varit med om terroristhandlingar förr, bland annat i samband med ockupationen av Västtyska ambassaden 1975. Fyra personer varav två ambassadtjänstemän dog i det dramat.
– Terroristerna avrättade de två ambassadtjänstemännen direkt och flera skadades i explosionen, säger Anna-Greta som då var invandrarminister med ansvar för terroristlagstiftningen och den som efter regeringsbeslut måste verkställa utvisningarna.
Dramat var emellertid inte över för det. Ett år senare avslöjade Säpo hämndaktionen ”Operation Leo” som gick ut på att Anna-Greta skulle kidnappas i en specialbyggd trälåda varpå ”Kommando Siegfried Hausner” skulle tvinga den västtyska regeringen att släppa de fängslade ambassadockupanterna.
– Hade de lyckats med det så hade jag inte överlevt, konstaterar Anna-Greta. Ingen överlever i en sådan låda. Så visst var det fruktansvärt. Särskilt som barnen var små. Men man måste försöka leva så normalt som möjligt. Annars gör man det bara väldigt svårt för sig själv.

Med de västtyska terrordåden i minnet är det inte svårt att förstå varför Anna-Greta grep varje halmstrå till lösning av mordet på Olof Palme.
– Jag gjorde ett formellt fel när jag skrev det där brevet, säger hon. Men jag blev grundlurad av Ebbe Carlsson. Jag hade ingen aning om att de skulle försöka smuggla in olaglig avlyssningsutrustning.
Det mediala drevet blev enormt och slutade med att Anna-Greta under väldig turbulens tvingades avgå som justitieminister.
– Det var en svår tid. Jag tog väldigt mycket stryk. Till sist var det som om orden inte räckte till längre. Jag kände ett stort behov av att få uttrycka mig på något sätt och det kunde jag göra genom att måla. I skolan var jag aldrig särskilt duktig på att rita men jag har alltid tyckt om konst. Senare har jag gått många kortare målarkurser och man lär sig naturligtvis.

Första separatutställningen

I september ska hon ha sin första separatutställning hos Konstfrämjandet i Eskilstuna.
– Jag tackade ja i ett svagt ögonblick. Nu börjar jag undra vad jag har gett mig in på. Det är visserligen en rätt liten lokal men jag måste ju ändå måla några nya tavlor som är bättre än dem jag redan har, tycker jag.

Hon visar målningar med motiv från Rwanda där sonen Kalle arbetade för Sida ett par år. Hon hälsade på och lät sig påverkas dels av de överlevande efter folkmorden 1994 och dels av ett försoningsprojekt i en by som drivs av just Sida, norska kyrkan och en rad andra organisationer.
Hon visar andra målningar med motiv från Öland men även Grekland, Italien och Turkiet där hon har varit på målarkurs.
– I höst är det kurs i Spanien men jag hinner inte vara med. Jag måste förbereda mig inför vernissagen i Eskilstuna den 29 september. Det känns väldigt nervöst. Jag var där vid ett tillfälle och pratade om att måla av sig sina bekymmer när man är i kris. Därför frågade de mig. Jag tackade nej flera gånger men till slut känner man sig ju smickrad också.

Nästan sju år har gått sedan hon drog sig tillbaka som chef för Skansen. Hon har fyllt 72, men är sig lik. Med samma värme och skärpa som förr präglade henne som minister berättar hon nu om barn och barnbarn. Dottern Britta Lejon, som var handplockat statsråd i regeringen Persson, är numera förbundsordförande för fackförbundet ST. Hennes båda vuxna barn, Sara och Pelle, studerar. Äldste sonen Svante är pappa till pojkarna Nils, 8, och Aaron, 5, som Anna-Greta brukar hämta på dagis och fritids och ta med på olika aktiviteter.
– De brukar vara hos mig några dagar på landet också så att deras föräldrarna ska få chans att göra annat, säger Anna-Greta.

Läs hela artikeln i veckans nummer!

Foto: Per Arvidsson

 

 

 

Läs också:

Dela
(0)

Annons

Annons

Annons


Annons


Annons

Laddar nästa sida…