Annons

Annons

Angelie blev kär i sin döde mans bäste vän

När Angelies man dog fann hon tröst i att skriva till Stenley som var hennes mans bäste vän. Efter ett drygt halvår bestämde de sig för att träffas och fika. Det blev ett möte som vände upp och ner på hela Angelies värld...

6
Visa bildspel

/
Angelie blev kär i sin döde mans bäste vän
Angelie blev kär i sin döde mans bäste vän
Angelie blev kär i sin döde mans bäste vän
Angelie blev kär i sin döde mans bäste vän
Angelie blev kär i sin döde mans bäste vän
Angelie blev kär i sin döde mans bäste vän
...
Visa mer

 

Angelie visste att hennes man Karl-Henry levde på lånad tid. Men det gick aldrig att förbereda sig på den djupa sorg och saknad som han lämnade efter sig.

För Stenley Klingberg var det samma tomhet, eftersom Karl-Henry var en av hans bästa vänner. Sorgen efter en kär make och god vän förenade Angelie, 55, och Stenley, 58.

Annons

—När Karl-Henry dog kändes det som om mitt liv var slut. Stenley gav mig glädjen och livslusten tillbaka, säger Angelie Klingberg och kramar ömt Stenleys hand medan deras hund Albert, en korsning mellan schäfer och berner sennen, kryper upp jämte dem där de sitter i sitt lilla torp utanför Falköping.

Tussatorpet, som det kallas, är deras eget lilla paradis på jorden. Här får Stenley utlopp för sin kreativitet och uppfinningsrikedom. Han visar både den hemmagjorda grillen och den egenhändigt tillverkade hängrännan.

—Jag tar tillvara sådant som ingen annan vill ha, säger han och berättar att det var en filosofi han delade med vännen Karl-Henry.

Stenley är också duktig på att måla tavlor. Något han ärvt efter sin far, konstnären Åke Klingberg.

Angelie visar en vacker landskapsmålning av Stenley.

—Den fick jag i morgongåva när vi gifte oss, berättar hon.

Angelie kommer ursprungligen från Göteborg och träffade Karl-Henry när hon som 18-åring sommarjobbade på en restaurang i Strömstad.

En känd vikingaprofil

Två år senare flyttade hon till Karl-Henry i Hova utanför Mariestad. Året efter gifte de sig och två år senare föddes äldsta dottern Chatarina, i dag 32 år. De fick ytterligare fem barn tillsammans: Ann-Charlotte, 31, Christoffer, 28, Caroline, 26, Charlie, 24, och minstingen Casper, 20.

Karl-Henry var bland annat intresserad av gamla kulturer och åkte runt på vikingamarknader, i det sammanhanget blev han en välkänd profil.

—Jag och barnen brukade följa med honom, berättar Angelie och tillägger att han även hade intresse för skådespeleri och medverkade som statist i filmen Arn.

I början av 2010 märkte hon att Karl-Henry inte mådde bra och hon uppmanade honom att gå till doktorn. Men han var fåordig med vad läkarna hade sagt.

Därför blev det en chock för Angelie när hon i oktober följde med honom till sjukhuset i Skövde och läkaren tittade allvarsamt på dem och frågade:

—Ni har väl fått beskedet?

Angelie var som ett frågetecken.

—Vad är det för besked vi pratar om?

Läkaren tittade förvånat på henne.

—Det är prostatacancer som spridit sig, svarade läkaren.

Beskedet kom som en chock.

—Det blev totalt kaos. Frågorna hopade sig. Fanns det inget man kunde göra? Hur lång tid kunde han leva i bästa fall? Jag tänkte på hur jag skulle klara mig utan min man, hur Casper skulle klara sig utan sin pappa, han gick fortfarande på högstadiet.

Deras begränsade tid tillsammans gav kärleken ännu mer glöd.

 

Läs mer: Vi slutade dricka och fann kärleken

 

—Karl-Henry fick två år och det var två underbara år där vi tog vara på varje ögonblick. När man får ett sådant besked stannar man upp och tänker till.

De såg till att unna sig av livets goda och åt ute oftare än de gjort tidigare. När Karl-Henry skulle till Borås och få sina cellgiftsbehandlingar följde Angelie med och när det var över hittade de på något roligt.

—Även det som var jobbigt förvandlade vi till en rolig utflykt.

När de firade sin 30-åriga bröllopsdag fick de en resa till London i present av barnen.

—Det var en helt underbar resa och vi bara njöt tillsammans. På vår bröllopsdag, den sjätte juni, reste vi till Brighton. Där strosade vi på stranden, plockade vackra stenar och hade det helt underbart. Samtidigt visste vi båda att vi aldrig skulle få göra om något sådant igen. Det var sorgligt, men samtidigt var det kanske just den vetskapen som gjorde att resan kändes så fantastisk. Vi levde just där och just då i vår egen lilla bubbla, berättar Angelie.

I början av december 2012 blev Karl-Henry riktigt dålig och las in på sjukhuset. Angelie bodde med honom där och hoppades i det längsta att de i alla fall skulle få fira ytterligare en jul tillsammans. Men han blev sämre och fick dessutom blodförgiftning.

Två dagar före julafton var hela familjen samlad runt hans säng. En och en gick de in till honom för att ta farväl.

Angelie var sist.

—Jag strök honom på kinden och gav honom en puss. När jag gjort det somnade han in, lugnt och stilla. Jag fick känslan av att han kände sig klar när han fått träffa oss alla. Det var på sätt och vis en vacker död, men samtidigt så fruktansvärd och det blev en väldigt konstig jul för oss.

De närmaste månaderna var tunga för Angelie. Hon har alltid älskat att skriva och på sin Ipad skrev hon dikter om sin sorg och saknad efter Karl-Henry. Skrivandet blev en ventil för känslorna.

De var sakletarkompisar

En av de vänner som varit och hälsat på Karl-Henry under hans sista tid på sjukhuset var Stenley. De kände varandra sedan många år tillbaka eftersom de delade samma intresse för gamla saker som andra kastade bort.

—Vi träffades på soptippen i Gullspång som var en guldgruva för sådana som oss. Han var min sakletarkompis, säger Stenley.

Karl-Henry berättade aldrig rakt ut om sin sjukdom för vännen. När Stenley fick höra att han låg på sjukhus förstod han hur illa det var.

—Vi stod varandra nära och det kändes som det var min bror som låg där och väntade på slutet när jag besökte honom, säger Stenley som varit gift tidigare, men inte hade några barn.

Efter Karl-Henrys död hade Angelie och Stenley tät kontakt i den privata chatten på Facebook. Det kändes naturligt för henne att bearbeta sorgen genom att skriva om den till en av Karl-Henrys närmaste vänner.

—Till slut bestämde vi att vi måste träffas någon gång och ta en kopp kaffe. Men det dröjde ända till sommaren innan det blev av. Jag åkte inom Stenley när jag var på väg för att hämta Casper vid tåget, berättar Angelie.

 

Läs mer: Lailas man fick barn med en annan

 

När hon åkte därifrån var det med en konstig och behaglig känsla inombords. En känsla hon egentligen inte ville kännas vid.

—Jag hade blivit kär i min avlidne mans vän.

Känslorna rev upp och delade hennes inre.

—Det hade bara gått drygt sju månader sedan min man gått bort. I min värld var det inte tillåtet att känna så för en annan man, och i synnerhet inte för hans vän. Och jag var rädd för vad mina barn skulle tycka.

Men känslorna gick inte att spola bort och på något sätt var hon tvungen att berätta för Stenley.

—Jag satte mig ner för att formulera mina känslor i ett personligt meddelande på Facebook. Samtidigt våndades jag, skulle jag verkligen skicka det till honom?

Flera gånger när hon tänkte skicka iväg det hon skrivit ändrade hon sig i sista stund och undrade vad hon höll på med. Till slut skrev hon: ”Nu får det bära eller brista”, och skickade iväg meddelandet till Stenley.

Han blev smickrad, men också betänksam.

—Jag kände till hennes sorg och undrade om hon såg mig som ett surrogat till sin avlidne make.

Gifte sig i somras

Efter att de träffats några gånger förstod Stenley att Angelies känslor för honom kom från hjärtat. Och han kände likadant.

Men Angelie tyckte det kändes svårt att berätta för barnen att hon var kär i deras fars vän.

—I början sa jag bara att vi var goda vänner. Men de förstod ganska snabbt att det var mer än så, och de accepterade det. Sedan gick allt snabbt och redan julen 2013 förlovade vi oss. Men det dröjde till midsommar i år innan vi gifte oss i Missionskyrkans gamla lokal i Gastorp intill Göta kanal. Mina barn hade gjort sitt yttersta för att det skulle bli ett vackert bröllop.

Strax efter att Angelie träffat Stenley sålde hon huset utanför Hova som hon och Karl-Henry köpt en gång.

Hon och Stenley drömde om ett litet torp ute i skogen. I våras såg de en annons på Blocket där ett torp utanför Falköping var till salu för 25 000 kronor! Visserligen bara på 15 kvm och utan vatten och el.

—Jag trodde först priset var ett skämt. Det tog inte mer än tio minuter innan vi bestämt oss. Det här var precis vad vi ville ha som komplement till lägenheten i Töreboda. Frihetskänslan härute är gudomlig, säger Stenley och Angelie nickar instämmande.

Trots en sjukskrivning för utmattningsdepression känner hon sig lycklig och tycker att livet har så mycket mer att ge henne.

—Stenley ger mig positiv energi. Vi älskar varandra innerligt och vi säger det till varandra varje dag. Jag tror Karl-Henry skulle vara lycklig över att vi funnit varandra, säger hon.

 

Läs mer

Maria fann kärleken bland tempelruinerna

Tack vare Stellan vågar jag tro på kärleken igen

De blev kära på nytt – efter 50 år!

 

Av Mikael Svensson

Foto: Johan Pehrson

Läs också:

Dela
(87)

Annons

Annons

Annons


Annons


Annons

Laddar nästa sida…