Annons

Annons

Anette Norberg besegrade bröstcancern

Dela
(0)

Anette Norberg

För drygt ett år sedan fick curlingspelaren Anette Norberg beskedet att hon hade bröstcancer. Under hela sin behandlingstid har bara den allra innersta kretsen känt till hennes livs värsta match. För Hemmets Veckotidning berättar hon nu om sin långa väg tillbaka. En väg som kantats av tårar, oro och panik. Men också av en ny syn på livet…
Förra sommaren, i mitten av juni, kände Anette Norberg en knuta i sitt högra bröst. En tydlig knuta.
– Först bara förnekade jag det, jag ville inte riktigt förstå tror jag.
Det gick två dagar – sedan bad Anette särbon Kenneth att känna. Kenneth kände och konstaterade det Anette redan visste: knutan fanns där. Hur gärna hon än önskade att den inte gjorde det.
– Då fick jag panik och vi åkte direkt in till Södersjukhuset. Men när de undersökte mig sa de att ”det här känns inte som att det är farligt”. Fast det trodde jag inte riktigt på…
Trots beskedet fick Anette snabbt tid för mammografi. Samtidigt med den gjordes även ultraljud och det togs ett prov på knutan som skickades på undersökning. Egentligen får läkarna inte säga något förrän de får tillbaka provsvaret, vilket skulle dröja några dagar. Men så länge kunde inte Anette vänta.
– Jag fixade inte att åka från sjukhuset utan att ha fått någon information. Jag bara låg och skakade på en bänk inne i rummet, det var fruktansvärt.
Anettes kraftiga reaktion fick läkarna att fatta ett ovanligt beslut.
– Läkaren kom in på rummet och sa: ”Vi tror att det är en tumör.” Då blev jag lite lugnare. Osäkerheten är det värsta, det är den jag har haft svårast att hantera genom hela sjukdomsförloppet. Att inte veta, att vänta på besked.
När Anette väl visste att hon hade bröstcancer – det fick hon bekräftat när provsvaret kom några dagar senare – inleddes ganska snart cellgiftsbehandlingen. Och där hade hon stor nytta av den mentala styrka som vi så många gånger sett prov på i curlingen.
-Jag bestämde mig för att klara cellgiftsbehandlingen, jag skulle inte må illa och den skulle inte påverka mig så mycket.
Ville inte gå hemma
Det blev som hon hade föresatt sig. Säkert delvis beroende på att Anette var i relativt bra fysisk form. Fast mycket handlade om att ta makten över de egna tankarna och att inte låta dem löpa fritt.
– Jag har fokuserat på att klara behandlingarna. Börjar jag nysta i detaljer blir det inte bra, jag behöver avgränsa mig från det jag inte kan påverka.
Av den anledningen har Anette inte velat veta vilken sorts tumör hon har – eller vilka medel hon ätit för att bekämpa den.
– Det har jag överlåtit åt läkarna.
En ny jobbig väntan kom redan i slutet av juli, då det skulle göras en skiktröntgen för att kontrollera att cancern inte hade spridit sig.
– Innan jag fick svaret var det tufft. Men tumören hade inte lett till nya metastaser, tack och lov.
Beskedet var ett viktigt kvitto på att det gick åt rätt håll, men just i den stunden hade Anette svårt att glädjas. Hon hade fullt upp med att fokusera och hålla ångesten i schack.
– Eftersom jag mådde relativt bra fysiskt under cellgiftsbehandlingen valde jag att börja arbeta halvtid i september. Att gå hemma och inte tänka på annat än att jag var sjuk var inte bra för min mentala hälsa.
Skiktröntgens positiva besked och att börja arbeta visade sig vara precis det Anette behövde.
– Då kände jag: Det här fixar jag!
Totalt blev det sex cellgiftsbehandlingar var tredje vecka. Därefter, i mitten av november, blev det operation. Och efteråt strålbehandling.
– Vid operationen tog de bort hela bröstet. Men det jag tyckte var jobbigast var att bli sövd, jag hade aldrig blivit opererad tidigare. Jag är så ovan vid att vara sjuk, jag tog min första penicillinkur när jag var 30 och fick halsfluss.
Inte många visste
Under hela resan har Kenneth funnits vid hennes sida. Särbons pappa hade dött i cancer 2004 och förstod redan från början vilket spöke Anette slogs mot.
– Kenneth har varit ett viktigt stöd, han visste och var väl insatt. I början var det han som höll mig uppe, han som fixade här hemma när jag inte orkade. När ångesten och paniken slog till med full kraft.
Anette hade också stort stöd av landslagsläkaren Ingrid Meldahl från curlinglandslaget.
– Det är lättare att prata med någon du känner. Jag ville bara beta av sjukhusbesöken, få veta det jag behövde och sedan snabbt gå därifrån, förklarar Anette.
Hon gick även hos en livscoach som också visade sig ha haft cancer.
– Coachen förklarade att: ”Just nu känns det jobbigt. Men det kommer att vara nyttigt för dig när du gått igenom det.” Jag har inte gått igenom så många kriser eller haft så många motgångar i mitt liv, därför har jag lärt mig väldigt mycket.
Anette har två barn från ett tidigare äktenskap, Therese, 17, och Tobias, 24 år. Båda bor hemma, Tobias bara tillfälligt. Men förra sommaren, när cancern upptäcktes, var barnen i Härnösand tillsammans med sin pappa.
– Det var oerhört skönt, då var jag väldigt dålig och jag skulle inte ha velat att de såg hur ledsen jag var. Hade barnen varit här hemma hade det varit mycket svårare. Som det var nu kunde jag visa min oro utan att tänka på dem.
För Anette var det också bra att veta att Therese och Tobias hade folk omkring sig som kunde stötta: både sin pappa, farmor och farfar men också vänner.
– Tobias har en kompis som pluggade till läkare i Umeå som han ringde och pratade med. Men båda barnen tog det bra och sa att: ”Det här kommer att gå bra, mamma.”
Den som var svårast att berätta för var mamma Gunvy.
– När jag ringde la mamma bara på, hon klarade inte riktigt av att höra det jag hade att berätta. Jag fick prata med pappa i stället.
Men dotterns sjukdom har i efterhand gett föräldrarna perspektiv på tillvaron. Små problem blir inte längre så stora. Samma sak som Anette själv har lärt sig.
Anette bestämde sig i ett tidigt stadium för att hålla vetskapen om sin sjukdom inom den allra innersta kretsen.
– Inte ens under OS-sändningar i Sotji i Ryssland visste någon. Vi hade tidigarelagt strålbehandlingen så att den var klar tre dagar innan jag åkte. Fast i sminket såg de ju att jag hade peruk, men ingen sa något…
I dag har hon lagt peruken på hyllan. Det kortklippta lockiga håret är blonderat och lyfter fram den gångna sommarens fina solbränna.
På väg tillbaka
För några månader sedan lämnade Anette sin lägenhet i Nacka och flyttade till det grönmålade trähuset i Ekerö sommarstad. Härifrån har hon en strålande utsikt över Mälaren.
– Cancern har lärt mig att prioritera vad som är viktigt. Att jag köpte det här huset och flyttade hit är faktiskt resultatet av det. Jag hade länge velat flytta men sjukdomen fick mig att ta steget.
Med skogen alldeles runt knuten och vattnet som en glittrande fondvägg har Anette fått den tystnad och det lugn hon längtat efter. Långt bort från storstadens stress och brus.
– Jag är ju uppvuxen i en liten stad, Härnösand, nära vattnet. Det här är lite som att komma hem igen.
Hon har också gått igenom vilka människor som får henne att må bra och vilka människor hon vill umgås med. Ett beslut som i sin förlängning ledde till att hon sa upp sig från sin tidigare arbetsplats och nyligen började arbeta som försäkringskonsult på revisions- och konsultföretaget PwC.
Livet börjar återta sin forna form. Precis som Anette fysiskt håller på att återhämta sig.
– Tre dagar i veckan är jag ute och springer. Jag var faktiskt ute i förmiddags innan ni kom, förklarar hon och ser väldigt nöjd ut.
Det har hon all anledning att vara. Anette har precis avslutat en behandling för att minska risken för återfall. Och ettårskontrollen visade att allt är okej. Bröstcancern är besegrad.
– Men det kommer alltid att finnas en viss oro, fast den oron hade jag innan också eftersom jag är hypokondrisk av mig. Samtidigt är jag väldigt mycket en nuet-människa – och nu mår jag bra!

Annons

Kokkonst i ädelt syfte
Anette Norberg medverkar tillsammans med 19 andra välkända kvinnor i Rosa kokboken, en bok som författaren Anna Benson har sammanställt för att både uppmärksamma cancer och samla in pengar till Cancerfonden. I boken delar kvinnorna med sig av sina möten med cancer – och sina favoritrecept. Anette bjuder på kåldolmar, som med åren har fått en personlig tvist…
Boken kommer ut den 26 september och säljs hos de flesta större bokhandlare, på nätet och på www.rosakokboken.se. Ca-pris 199:– varav 100:– går direkt till Cancerfonden.

Av Christina Mellberg

Foto: Stefan Nilsson, All Over Press

 

 


Läs mer om:

Dela
(0)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…