Annons

Annons

Amanda trotsar sin autism för att träffa stjärnorna

Amanda och Elinor hade haft samma dröm sedan de var barn: Att träffa barnskådespelarna från förr. Men Amanda är autistisk och har tidvis svårt med nya kontakter.Men en dag bestämde jag mig för att våga uppfylla min dröm, säger Amanda.

Dela
(1)

5
Visa bildspel

/
Amanda trotsar sin autism för att träffa stjärnorna
Amanda trotsar sin autism för att träffa stjärnorna
Amanda trotsar sin autism för att träffa stjärnorna
Amanda trotsar sin autism för att träffa stjärnorna
Amanda trotsar sin autism för att träffa stjärnorna
...
Visa mer

 

Amanda hade en jobbig skolgång hemma i Sundsvall. Hon drog sig undan klasskompisarnas gemenskap och hade svårt att hänga med på lektionerna.

—Jag ville inte göra samma saker som alla andra. Inte delta i idrott eller körverksamhet. Jag brydde mig inte om grupptrycket.

Annons

Men klasskompisarna förstod inte det. Hon blev mobbad.

—Det började redan i småskolan. Man puttade, knuffade och försökte på olika vis skrämma mig. Tjejerna stängde in mig i mörka rum eller försökte dra av mig trosorna.

Amanda fick dåligt självförtroende och vågade snart inte lita på någon av de andra i klassen.

—Bry dig inte, sa mamma och pappa, men det var ju lättare sagt än gjort. De försökte hjälpa mig så gott de kunde, men när jag fyllde 15 var jag helt slut. Jag orkade inte längre, jag ville inte leva.

Amanda fick då prata med en psykolog som snabbt konstaterade att hon inte led av någon depression. Efter en del tester diagnostiserades hon som autistisk, det vill säga att hon menades ha ”problem med samspel och kommunikation med andra”.

—Det var jobbigt att få en sådan diagnos. Men sedan vände det. Jag fick svar på många frågor och började förstå varför jag är som jag är.

Amanda fick snart den hjälp hon behövde. Specialgymnasium, medicinering och ett nytt intresse för fysisk träning.

—Jag hade alltid varit anti mot allt vad träning hette. Men det har visat sig vara välgörande, inte minst för att fördriva depressionskänslor.

Det bästa var barnfilmer

Nu var inte allt ledsamheter under Amandas barndom. Till några av livets högtidsstunder hörde att titta på barnfilmer. Allt från svartvita fyrtiotalsfilmen Barnen på Frostmofjället till färgfilmens Lotta på Bråkmakargatan. Ibland följde hon med sin pappa på bio.

—Han älskar Disneyfilmer och mamma lärde mig allt om Astrid Lindgren. Jag skrev uppsatser om Astrid i skolan och såg alla filmer som grundade sig på hennes böcker.

I tonåren började Amanda drömma om att få träffa sina barnidoler, intervjua dem om livet före och efter inspelningarna. Hon flyttade till Uppsala och gick en kurs för elever med funktionsnedsättning, något som ledde till hennes första arbeten.

—Men jag brände ut mig och blev sjukskriven.

Amanda fick tid att tänka på annat och hennes gamla dröm väcktes till liv. Via internet blev Amanda varse ett filmkafé som erbjöd samarbete mellan filmarbetare, skådespelare och produktionsbolag. Där fick hon kontakt med dokumentärfilmaren Elinor Engkvist.

—Jag tände till direkt när Amanda hörde av sig, jag hade också drömt länge om att göra en film om svenska barnskådespelare, säger Elinor.

Amanda och Elinor träffades och fann varandra direkt. De beslöt sig för att dela kostnaderna och sommaren 2011 satte de igång.

—Först gick vi igenom alla filmer där barnskådespelare funnits med, säger Amanda.

Listan blev flera sidor lång och efterhand började de söka efter de som de ville intervjua. En skådespelerska befann sig närmare än de kunde tro, bara ett kvarter från Amandas bostad. Det var Anne-Sophie Myrdal, i dag 80 år, som spelade Anna Lisa i Barnen på Frostmofjället.

—Vi var jättenervösa och höll varandra i handen när vi gick dit. För säkerhets skull hade vi köpt med en chokladkartong, vi visste ju inte hur hon skulle ta det. Men hon blev jätteglad och bjöd in oss direkt, och snart flödade minnena från förr.

Svårt få tag på barnstjärnor

Att få tag på och intervjua barnkändisar är inte lätt. Men Amanda och Elinor lyckades hitta och intressera 24 barnskådespelare att vara med.

—Jag tror att de tyckte det var skönt att vi inte kom från ett känt tv-bolag utan bara var två unga tjejer som ville uppfylla sina drömmar.

Det blev bland andra intervjuer med filmkändisarna lilla Ida, Kajsa Kavat, Josefin, Britta Kajsa och Ulf och Berra från filmen Kan du vissla Johanna?

—De senare berättade att de var livrädda för Per Oscarsson som var mycket bullrig och improviserade vilt när han skulle spela arg i filmen. Han gjorde det så verkligt att de trodde att han var arg på riktigt.

Bert, från filmerna om Bert, hade flyttat till Rio de Janeiro och kom inte med, men i stället fick de med elaka Klimpen, spelad av Martin Iliou. En annan som var svår att få tag på var Mats Wikström som var Karlsson i Karlsson på taket.

—Filmfolk ropade grattis när vi fick tag på honom. Han var lite privat först, svarade inte när vi ringde. Men ni väl träffades kunde han prata hur länge som helst.

Det var svårt att samla skådespelare från samma film samtidigt. Barnen i Bullerbyn fick de filma några i taget. Men av skådespelarna i Vi på Saltkråkan kom ett helt gäng.

—Det var intressant att se hur de snabbt föll in i sina gamla roller. Malin som varit lite mamma åt de andra kommenterade att de andra ”blivit så stora”. Johan bekände att han varit kär i Freddy under inspelningarna på Norröra, säger Elinor

Förening för autister

Livet som barnstjärnor efter tv-serierna blev inte så positiv för alla.

—Några berättade att de blivit retade i skolorna. En del kände det som att deras egna personligheter försvann. Att folk förväntade sig att de skulle vara stjärnan i filmen och inte sig själva. Några flyttade utomlands för att slippa uppmärksamheten, säger Amanda.

Vid ett enda tillfälle fick Amanda problem på grund av sin autism, när hon gick vilse och hade svårt hitta till en bestämd samlingsplats. Lokalsinne hör inte till autisters starka sidor. Men Elinor blev snabbt imponerad av sin nya vän.

—Här hade jag alltså Amanda, diagnostiserad som autist med kommunikationsproblem, och så ser man en oerhört öppen, engagerad och driven person. För att inte tala om hennes ordningssinne, säger Elinor.

I våras satte sig de båda vännerna vid redigeringsbordet och till sommaren låg tre program klara. Nu hoppas de på att Alla vi barn från filmerna snart ska kunna visas i någon av de nordiska tv-kanalerna.

—Vi har förverkligat en av våra drömmar och kanske att jag kan uppmuntra andra med samma diagnos att också våga. Ingenting är omöjligt om man bara bestämmer sig för att lyckas, säger Amanda som tillsammans med Elinor nu hittat ett nytt engagemang. De har skapat en förening för autister, kallad Frihetsfjärilen.

—Vi har just designat en fjärilsbrosch, en blå rosett att sätta på jackan. Föreningen vill ge människor med olika former av autism ett bättre och friare liv, avslutar Amanda.

 

Läs mer: 

Vi firar en riktig Bullerby-jul – precis som på faster Astrids tid!

Hunden Aja lär barn läsa!

Lina skyddar djur vid filminspelningar!

 

Text och foto: Karl-Gustaf Mattsson

Se klipp och läs mer på Hemmets.se

 


Läs mer om:

Dela
(1)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…