Annons

Annons

Älgen kunde blivit Carolines död

Plötsligt står en stor älg 
på vägen. I mörkret 
hinner Caroline inte 
väja utan frontalkrockar med det väldiga djuret. – Det var som att köra 
rakt in i en betongvägg. Jag hör ljudet av krossat glas sedan minns jag 
inte mer, säger Caroline – som hade änglavakt!

Dela
(33)

–Jag hade en osannolik tur som överlevde, men jag drömmer 
fortfarande om olyckan varje 
natt, säger Caroline.

–Jag hade en osannolik tur som överlevde, men jag drömmer 
fortfarande om olyckan varje 
natt, säger Caroline.

På håll ser man fortfarande hjulspåren i åkern. De leder snett ner från den trafikerade länsvägen 158 mellan Kungsbacka och Göteborg. Här flög Caroline Sandberg Erikssons röda Volvo V50 fram medan hon själv var medvetslös.

Annons

– När man ser det på nära håll är det svårt att fatta att bilen inte välte. Jag har verkligen haft änglavakt, konstaterar Caroline, 35, när hon är tillbaka på olycksplatsen.

En kväll i november förra året var hon på hemväg från jobbet på en förskola.

– Jag älskar mitt jobb och har arbetat inom barnomsorg i tolv år. Men just på den här förskolan hade jag inte varit så länge, säger Caroline och fortsätter:

– Det enda problemet var vägen dit och hem. Jag har alltid tyckt att det är för
dålig belysning på en sådan tättrafikerad väg där man inte kan använda helljus för alla möten. Den är smal och man får ligga nära mitträcket hela vägen. Kör man enligt hastigheten händer det att folk lägger sig nära och tutar.

Den här dagen slutade hon vid halv sex på kvällen och hemma i Kungsbacka väntade maken Peter och de två sönerna Oliver och Emil. Ute var det kolsvart, fuktigt och disigt. Vägen var blöt, men det var inte halt.

Flög över bilen

Hon var nästan framme i Kungsbacka när det plötsligt small. En stor älg hade kommit upp på vägen och kraften i krocken blev enorm.

– Jag hann inte se den, det var mer som om älgen släpptes ner på vindrutan. Det var precis som att jag kört in i en betongvägg. Jag hörde ljudet av krossat glas, sedan minns jag inte mer, berättar Caroline.

Resten har hon fått återberättat för sig av de som kom efter henne på vägen. De såg hur älgen studsade och flög över bilen och landade vid sidan av vägen. Carolines bil fortsatte i full fart ner i det vattenfyllda diket och sedan ut på åkern innan den stannade.

Två bilar med de två tjejerna Linnea och Jenny stannade och de sprang ut i åkern. Under tiden vaknade Caroline till sans utan att riktigt förstå vad som hänt. Först hörde hon bara hur de knackade på rutan.

– Jag satt stilla för jag visste inte hur skadad jag var, men jag kände glassplitter överallt, säger Caroline, som trevade efter mobilen i fickan samtidigt som hon spottade glas så att läpparna skars upp.

Med hjälp av Jenny kunde Caroline larma SOS och ringa sin man Peter. Tjejerna frågade om hon visste vad som hänt och började fylla i luckorna i händelseförloppet.

– Sedan frågade de mig hur jag mådde och jag svarade: ”Jag mår bra, men hur mår älgen”, berätta Caroline och skrattar.

– Så är det när man är djurvän. Jag var faktiskt mest oroad över älgen hela tiden, tänkte på om den hade dött direkt eller fått lida.

Linnea började ta bort den krossade vindrutan och frågade om hon satt fast.

– De var så coola, lugna och sa att de var förvånade över att jag inte var värre skadad. De trodde de skulle komma fram till något mycket hemskare efter det som hände på vägen, berättar Caroline.

Kunde själv gå

Räddningstjänsten, ambulans och polis kom ganska snabbt till platsen och Caroline kunde gå ur sin bil.

– Först kom brandkåren. Brandmannen tittade på bilen och sedan på mig och sa att det var fantastiskt att jag levde.

Caroline blev senare alkotestad av polisen och markägaren kom till platsen.

– Jag frågade fortfarande hela tiden om älgen, och de ledde fram mig till platsen där den låg. Jag behövde verkligen få se den. Det är svårt att förklara varför…

Caroline stod en stund och tittade på den döda älgen, markägaren sa att den måste ha dött direkt.

Köerna på den avstängda vägen växte längre och längre och Caroline sattes i ambulansen för färd till sjukhuset.

– Jag hade ont i huvudet och tror det berodde på att taket tryckts ner av älgen. Jag var öm uppe på hjässan, öm i kroppen och sårig. Sedan var det allt glassplitter som gjorde att jag hade sår i hela ansiktet. Det fanns också tussar av älghår över hela min kropp. Som tur var hade nog mina ögon skyddats av glasögonen. De var alldeles repiga när jag hittade dem, berättar Caroline.

Hennes man Peter fick en chock när hon ringde, men var tvungen att ordna med både barn- och hundvakt hemma innan han kunde ta sig till Caroline. Familjens enda bil låg ju på åkern, men till slut fick han skjuts av sin syster in till Göteborg.

– Han var verkligen min stöttepelare i detta. Tänk om man varit ensam.

På Sahlgrenska sjukhuset testade de hennes reflexer och kunde konstatera att hon klarat sig undan med en hjärnskakning.

– Jag ville hem till barnen som var jätteoroliga, men allt drog ut på tiden. Jag grät mest hela tiden, men värst var det när en sköterska kom in med en svamp för att tvätta bort glaset i ansiktet, då trodde jag att hon skämtade. Splittren behövde ju tas bort en och en, inte rivas runt över huden, men jag orkade inte protestera.

alg2

Ansiktet var fullt med glassplitter, men glasögonen skyddade Carolines ögon.

Drömmer mardrömmar  

Caroline fick till slut åka hem och där möttes hon av barnen och deras farmor som inte kunnat somna.

– Då insåg jag vilken tur jag haft, tänk om de varit med i bilen.

Caroline var sjukskriven till en början, men är i dag tillbaka på jobbet. Hon har haft problem med muskelspänningar efter olyckan, men att köra bil har gått bra.

– Jag kör helst bara dagtid när det är ljust ute och allra helst inne i stan där det inte finns så många älgar. Jag är väldigt uppmärksam på allt, tittar mig runtomkring hela tiden. Sedan får jag flashbacks ibland och då är det framför allt ljudet jag minns, smällen och det krossade glaset, säger Caroline.

Hennes barn har haft mardrömmar om händelsen efteråt och varit oroliga för sin mamma så fort hon är borta.

– Jag var och tittade på bilen redan samma vecka som krocken. Två veckor efteråt var jag också på olycksplatsen. Även mina barn har fått se bilen. Det var jobbigt, men något man måste ta sig igenom tror jag och det har psykologen jag pratat med också sagt, berättar Caroline och plockar upp ännu en blodig pälstuss efter älgen från åkermarken.

Hon tittar upp mot vägen och följer hjulspåren med blicken, i diket ligger en del av en röd backspegel.

– Det är svårt att förklara hur mycket det påverkar en att vara med om något sånt här. De flesta tycker att det bara är att gå vidare, men man måste bearbeta. Jag hade en osannolik tur som överlevde och det känns konstigt. Samtidigt tror alla att de är odödliga och att inget kommer att hända dem eller någon de känner. Så tänkte jag också. Nu drömmer jag om olyckan varje natt, men då dör jag på olika sätt, säger Caroline.

Hon känner ändå att livet är på rätt väg och att hon genom att prata öppet om olyckan hjälpt både sig själv och familjen.

– Men jag tycker fortfarande synd om älgen, konstaterar hon och ler.

älgolycka

Taket på bilen är intryckt och vindrutan krossad. Det är ett mirakel att Caroline klarade sig.

 

Läs mer: 

Elsy har högas 1000 kronor att leva på i månaden

Desirée vågade inte berätta om övergreppen

5 växter för dig som glömmer vattna

 

TEXT: SUSANNE STAMMING

FOTO: SUSANNE STAMMING, PRIVATA


Läs mer om:

Dela
(33)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…