Annons

Annons

Det tog Aino Trosell 25 år att försonas med sin pappa

När Aino var liten älskade hon sin pappa över allting. Men han såg aldrig henne – och det smärtade. Hon fick dålig självkänsla och än värre blev det efter skilsmässan när Helmer levde i smuts. Det tog 25 år och en bok innan ilskan och skammen sjunkit undan. I dag kan Aino se på sin pappa med humor och försoning.

Annons
6
Visa bildspel

/
Det tog Aino Trosell 25 år att försonas med sin pappa
Det tog Aino Trosell 25 år att försonas med sin pappa
Det tog Aino Trosell 25 år att försonas med sin pappa
Det tog Aino Trosell 25 år att försonas med sin pappa
Det tog Aino Trosell 25 år att försonas med sin pappa
Det tog Aino Trosell 25 år att försonas med sin pappa
...
Visa mer

 

Det tog 25 år innan Aino Trosell kunde skriva om sin pappa Helmer, som hon älskade, hatade och skämdes för. Nu finns den rafflande historien om en både vanlig och ovanlig man att läsa i nya romanen Helmers vals. Han var en stolt dalkarl, bullrig historieberättare och egensinnig drömmare som fick uppleva nästan hela 1900-talets omvälvande utveckling. Men han var också pappa – med en komplicerad relation till dottern Aino, som kände sig osedd och oälskad.

—Pappa dog 1991 och jag behövde distans. Jag har varit så arg på honom, men nu kan jag se att han faktiskt var en rätt rolig gubbe, säger Aino när vi träffas hemma hos henne i Göteborg.

Här är Helmer närvarande i form av snidade trähästar och många tavlor på väggarna – och alla hans otroliga historier lever vidare genom den författande dottern.

Såg mig inte

Skogsarbetaren, jordbrukaren och skinnaren från gården Tros, därav namnet Trosell, i Malung var närmare 50 när han blev pappa till Aino.

—Han var kung i min värld och jag älskade honom över allt, men han såg mig inte och det gjorde ont, berättar Aino.

Han var inte en pappa som kramades eller gullade. Inte heller tänkte han på att ett barn behövde mat på bestämda tider eller vantar och mössa på vintern. Det var knappt att han svarade på tilltal.

—Pappa levde i sin egen värld och det var så mycket annat som var viktigare, som att spela schack eller lära sig tysk grammatik.

Efter mycket bråk och gräl skilde sig Ainos föräldrar när hon var sju år. Skilsmässor var ovanliga på 1950-talet och det skvallrades mycket om familjen, men värst för Aino var att Helmer föll ner från sin kungatron. Hennes fantastiska pappa som berättade roliga historier och spelade dragspel blev en pinsam kuf som hon skämdes för.

Skämdes över smutsen

—Det var förnedringens tid. Han bodde omodernt och städade aldrig. Diskade gjorde han inte heller – när allt porslinet var smutsigt bar han ner det till sjön och lät det ligga där ett par dagar. Han köpte en kiosk som han inte klarade av att sköta. Där var det också smutsigt och han satt mest och spelade schack med andra gubbar, medan kleptomaner försvann med sortimentet.

Aino kom och hjälpte till, lagade mat och städade, men frågan var om Helmer märkte något. Tackade gjorde han i alla fall aldrig. Att inte bli sedd och bekräftad av sin pappa ledde till dålig självkänsla och Aino blev en osäker ung flicka.

Nästa kris i livet inträffade när mamma Edit dog. Aino var bara 17 år, men inte heller då fanns hennes pappa där för henne.

—Inte frågade han hur jag mådde eller hur jag hade det. Jag var rätt trasig då och flyttade på egen hand till Göteborg.

Även Helmer flyttade – till Stockholm – och inledde oväntat en ny karriär vid 65 års ålder, först som fastighetsskötare och sedan som nattvakt i hamnen och tunnelbanan. Han stortrivdes i huvudstaden och gick med nyfiket intresse på alla museer. Men när Aino liftade från Göteborg för att hälsa på var han mer intresserad av att titta på sin nya färg-tv än att prata med henne.

—Jag var arg många gånger och skällde ut honom för att han inte brydde sig. Men, det var en envägskommunikation. Han hummade bara lite och tyckte att jag förde ett jädra liv.

Efter tio år i Stockholm tog livet åter en ny vändning för Helmer då han flyttade tillbaka till Malung och blev självlärd skulptör.

—Det började med att han täljde hästar i trä. Sedan gjorde han trähuvuden av folk på bygden och därefter stora skulpturer i cement och betong. Några av dem står utställda i Malung, berättar Aino.

Fick bo med korna

På äldre dar började Helmer skriva ner minnen från sitt långa liv. Dem har Aino använt i boken som också är en tidsresa genom 1900-talet. Helmer fick som pojke bo med korna i fjöset eftersom det var så trångt i stugan, och han arbetade tidigt med kolmilor och skogsavverkning. Han hade läshuvud och släkten ville gå ihop och bekosta utbildningen till präst men Helmer som ville bli skogsarbetare sa nej, och förresten trodde han inte på Gud.

Helmer upplevde elektrifieringen av Malung, var med och grundade nykterhetslogen Morgonljus, köpte kristallmottagare så att familjen kunde lyssna på radio och strejkade för att skinnarbetarna skulle få bättre villkor.

—Han brann för socialdemokratin och byggandet av folkhemmet. Han var stolt över att vara dalkarl och en fri karl som aldrig behövt lyfta på mössan för herrskap. Han hade ett stort rättspatos.

Helmer tog körkort, men var en fara till och med i 1950-talets begränsade trafik.

—Trafikregler brydde han sig inte om, för honom var det som att köra häst och vagn, säger Aino.

Gav berättarglädje

Hon fick uppleva många skräckfyllda bilfärder och skämdes för sin pappa som struntade i rödljus och parkerade mitt i gatan.

Medan åren gått har ilskan och skammen sjunkit undan och efter arbetet med boken säger Aino att hon nu ser på sin pappa med humor och försoning. Det positiva arvet efter Helmer känns viktigare. Nu kan Aino uppskatta hans ljusa inställning till livet och försöker själv ha samma positiva livssyn. Hon kan se hur snäll han var och att det inte var något illa ment bakom hans ointresse, det var bara så han var. Att Aino, efter att ha varit socialarbetare och svetsare på Arendalavarvet, blev författare kan hon delvis tacka pappa Helmer för.

—Han gav mig alla historier, han gav mig berättarglädjen. Det har jag fått från honom, precis som att Dalarnas språk och natur är en del av min identitet.

 

Fakta om Aino Trosell

Ålder: 67 år.

Bor: I Göteborg, sommarhus utanför Kungsbacka.

Familj: Man, fyra vuxna barn och ett barnbarn.

Gör: Har skrivit 25 böcker sedan debuten 1978, både deckare och romaner med självbiografisk bakgrund, och dessutom över hundra noveller. Aktuell med Helmers vals.

 

 

 

Läs mer: 

Författaren Reidar Jönsson dolde sin sorg med humor

Författaren Håkan Nesser om sin tro

Anna Jansson: Jag saknar min pappa varje dag

 

TEXT: ANETTE BÜLOW

FOTO: LEIF BOSTRÖM, PRIVAT

Läs också:

Dela
(0)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…