Annons

Annons

3 kändisar hylla mamma!

I dag är det mors egen dag. Här hyllar tre folkkära kändisar sin mamma!

Dela
(67)

3
Visa bildspel

/
3 kändisar hyllar mamma
3 kändisar hyllar mamma
3 kändisar hyllar mamma
...
Visa mer

 

Mark Levengood om mamma Anja

Ointresserad av mat och barnuppfostran. Men varm, godhjärtad och hemskt, hemskt rolig. Så beskriver Mark Levengood sin mamma Anja.

Anja Alander-Mäki tillbringade sina första år i livet på barnhem tills hon som treåring adopterades av Marks mormor och morfar. I dag är hon 71 år, bor på Åland och har nära kontakt med Mark.

Annons

Mark Levengood har ett tydligt minne av en mors dag i sin barndom i Finland. Han och lillebror Stephen kom hem med famnarna fulla av vackra tulpaner som överlämnades till en rörd mamma Anja. Men glädjen blev tyvärr kortvarig då det snart uppdagades att tulpanerna kom från grannens rabatter som nu var länsade och nertrampade. Mark skrattar åt minnet.

—Mamma hade ingen vidare pli på oss och var inte så intresserad av barnuppfostran och att sätta gränser, säger han.

Marks pappa var amerikansk marinsoldat och Mark och lillebror Stephen föddes på en militärbas i North Carolina.

—Mamma var bara 20 år när jag kom till världen. Inte konstigt att hon blev på smällen, hon hade ingen aning om någonting.

Efter några år i USA skilde sig föräldrarna, Marks pappa for till Vietnam och Anja tog med sig sina två barn och flyttade tillbaka till föräldrahemmet i Finland. Mark minns mors dag i 1970-talets Finland som något oerhört sentimentalt. På radion spelades alltid en speciell sång med texten Jag har bara en mor och du är den bästa av mödrar.

Hembiträdet grät

—Det var en hemsk liten pojke som sjöng med darrande stämma och vårt hembiträde Lempi blev rörd och grät, grät och grät. Men vi barn tyckte att han var vidrig, berättar Mark.

Han minns också att på mors dag fick särskilt förtjänta kvinnor ta emot medalj av presidenten.

—Ofta var det mammor med 17 barn och sådant. Det gjorde Lempi arg, hon sa att de ska inte ha medalj, de ska ha kondomer!

Hembiträdet Lempi hade funnits i familjen sedan mamma Anja var tre år och adopterades av Marks mormor och morfar.

—Mammas biologiska mor var ensamstående. Det gick inte för sig 1943, så det blev raka vägen till barnhemmet.

Det Mark ständigt återkommer till när han berättar om Anja är att hon är rolig.

—Mamma är en väldigt glad människa och hon skojar mycket. Klasskompisarna var avundsjuka, mamma var så lekfull och det var alltid bra drag på våra födelsedagskalas, med äggkastning och annat.

Även i tunga stunder har mamma Anja lätt att se humorn i tillvaron. Som när Marks morfar dog och Anja tillsammans med sin syster skulle formulera dödsannonsen.

—Min moster, som är sentimental, föreslog ordet Varför?, men mamma sa, nej, nej, vi kan väl skriva Varför inte?

Växte upp på mackor

Mark berättar att Anja hade lätt för att visa känslor och att han och hans syskon alltid har känt sig älskade.

—Mamma är varm, godhjärtad och hon kramades mycket till skillnad från mina kompisars mammor. Hon välkomnade också min första pojkvän med värme.

Anja var annorlunda än kompisarnas mammor på flera sätt.

—Mamma tyckte att mat var ointressant. När Lempi hade dött stod vi bara och stirrade på spisen: Ingen visste hur den fungerade. Därefter växte vi upp på mackor. När våra kläder gick sönder samlade mamma ihop dem i en säck att ta till skräddaren. Men kläderna kom aldrig tillbaka. Var är mina jeans? undrade jag. Då visade det sig att hon hade kastat säcken när den blev full. Det blev bara för mycket, sa hon.

Mark är själv tvåbarnspappa och när han jämför sitt föräldraskap med sin mammas tycker han att han är mer närvarande.

—Jag är mycket mer curlande än min mamma. På gott och ont. Det var ingen som höll efter oss. En gång blev vi jagade i skogen av en sinnessjuk älg, och när vi kom hem var det ingen som trodde på oss. Jag skulle inte ifrågasätta mina barn på det sättet, säger han.

Mark tillägger att han ser på sina egna föräldrar med mer ödmjuka ögon sedan han själv fick barn. Det han framförallt tar med sig från sin mamma i sitt eget föräldraskap är det goda humöret och livsinställningen att världen är en ganska bra plats att vara på tills motsatsen bevisas.

—Mamma är en kämpe, trots att hon fick en urusel start i livet är hon en sådan glad och varm människa. Hon har en plats i mig som är oersättlig, men det är också skönt med distansen. Jag känner mig lycklig över att hon är frisk och glad. Livet skulle se väldigt annorlunda ut om jag var föräldralös, säger han.


Läs mer om:

Dela
(67)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…